Inflation i onödiga ord

En mycket smittsam sjuka har spridit sig med coronan och infekterat svenska språket: Upp-och-ner-sjukan.

Den härstammar från USA och har tidigare bara haft smärre utbrott i public service. I år har den fått masspridning i alla svenska medier och nu har vi en allmän samhällsspridning.

Affärer stänger inte längre. De stänger ner. Ungefär som när en kryddhandlare i Bagdads basarer före kvällsbönen drar ner järngallret och låser det med järnöglan i marken,  för att öppna upp nästa morgon. Inte bara öppna.

Om det är riktningen som avses, borde väl en affär med vänsterhängd dörr »stänga åt höger«. En butik med skjutdörrar »stänga igen«. Och en affär med snurrdörrar »stänga av«.

Här är bara några exempel som plågat språkpuristers öron senaste månaderna:

»Möta upp utmaningarna«, »sänka ner kostnaderna«, »förstärka upp inspektionerna«, »starta i gång reservkraften«, »starta upp verksamheten«, »vi startar i gång igen«, »uppöppnandet av marknaderna«, »släcka ner radiostationer«, »säkra upp verksamheten«, »öppna upp gränsen«, »starta upp brödfabriken«, »möta upp vittnet på gatan«, »öka upp antalet platser«, »börsindex stängde upp på rekordnivå«.

Tror vi journalister att ett förstärkningsord markerar ett extra allvar? Eller är »ner« detsamma som »för gott«? Varför inte skriva det då?

Upp-och-ner-sjukan är snart lika irriterande som när journalister säger »konsekvenser« när de menar »följder«.

Hur ska vi »komma till bukt med« upp-och-ner-sjukan?

Vaccin verkar inte finnas. Kanske en »lock-down« av medierna i 14 dagar hjälper?

Nej, nu måste jag stänga ner käften och sluta gnälla.

Jag stänger av datorn, jag menar förstås ner.

Leif Holmkvist