Islamisten som ska styra Syrien

I södra Irak, nära gränsen till Kuwait och inte långt från Iraks enda hamn, ligger Camp Bucca. För tjugo år sedan var det USA:s största interneringsläger i landet. Det hade skapats i spåren av invasionen 2003 då USA en gång för alla ville sätta det väst-fientliga Mellanöstern på plats. Landet skulle stöpas om till “ett Danmark”, en demokrati av västerländskt snitt och på så vis skulle nya terrordåd förhindras, sa USA:s tidigare ambassadör i Irak, James Jeffrey, till tidningen Frontline år 2021.   

– Jag vet inte hur man ens ska börja beskriva idiotin i hela den strävan, säger Jeffrey i dag. 

Ambitionerna var så höga och målen så många att amerikanerna helt tappade fokus. Dessutom fanns ett starkt lokalt motstånd mot de amerikanska styrkorna. Detta kom framförallt från Syrien, där diktatorn Bashr al-Assad var rädd att han stod näst på tur. Han stödde därför jihadistiska grupper, inklusive al-Qaida, som kämpade mot de amerikanska styrkorna.  

– Den syriska underrättelsetjänsten har alltid haft en hat-kärleksrelation till de jihadistiska elementen i landet. De förföljde dem, satte dem i fängelse, dödade dem, men de upprätthöll också kontakter med dem. Det är typiskt för hela Mellanöstern, sa James Jeffrey.  

En av de unga män som anslöt sig till jihadisterna var Abu Mohammad al-Jolani, ledare för de rebeller som nu intagit Damaskus och störtat al-Assad. al-Jolani är hans “nom de guerre”, och antyder kopplingar till de av Israel ockuperade Golanhöjderna, där hans farfar växte upp. Men sedan i torsdags använder han sitt riktiga namn, Ahmed al-Sharaa. 

Han föddes i Saudiarabien men flyttade vid sju års ålder tillbaka till Syrien och välbärgade kvarter i västra Damaskus, där mamman arbetade som lärare och pappan i oljeindustrin. Fadern var politiskt aktiv och satt i perioder fängslad i både Syrien och Jordanien, men hans aktiviteter saknade starkare religiös koppling, enligt vad al-Jolani själv har sagt. Området de bodde i var snarare liberalt än konservativt, och i Damaskus var de flesta sekulära. Det var alltså inte självklart att han skulle liera sig med islamistiska grupper. Fast när den palestinska intifadan bröt ut kring år 2000, var al-Jolani i övre tonåren och tog starkt intryck.   

– Jag började tänka på hur jag kunde fullfölja min plikt att försvara nationen, som förföljdes av ockupanterna, har han sagt till Frontline.  

Han fick rådet att besöka en moské och livet fick då en djupare mening. Han började söka sanningen.  

– Hur når vi rättvisa? Hur kan vi befria folket från förtryck? Hur kan vi sprida godhet bland människor? 

I Irak infann sig en möjlighet att kämpa för dessa värden. Tre veckor före USA:s invasion var han på plats för att stärka motståndsrörelsen och enligt Times of Israel steg han snabbt i graderna inom al-Qaeda. Det var så al-Jolani så småningom hamnade i Camp Bucca där USA internerade fiender. Men lägret blev snart en plantskola för jihadister. Amerikanernas brist på förståelse för lokal kultur, religion och politik gödde konflikten. Praktiskt taget hela ledarskapet för Iraks mest militanta islamistiska grupper passerade genom Camp Bucca, där den mest namnkunniga är Abu Bakr al-Baghdadi, den nu avlidne ledaren för Islamiska Staten, IS. I lägret lades också grunden för det som skulle komma att bli IS.  

Efter sin frigivning 2008 allierade sig al-Jolani med Abu Bakr al-Baghdadi. Han blev ansvarig för al-Qaedas operationer i Mosul-provinsen, men när det syriska upproret mot president Bashar al-Assad bröt ut unde den arabiska våren 2011, återvände han till Syrien. Där grundade han Jabhat al-Nusra, en organisation som under al-Jolanis ledning växte till att bli en av de mest välorganiserade och största rebellgrupperna med med omkring 7 000 soldater.  

År 2013 markerar ett skifte. Då bröt al-Jolani med al-Baghdadi och IS. Han ville lägga fokus på att störta Assad, snarare än på heligt krig, och han skilde sig på så vis tydligt från IS transnationella ambitioner om att grunda ett kalifat. Rörelsen Nusra blev så småningom Hayat Tahrir al-Sham, HTS, och under al-Jolani anslöt sig fler rebellgrupper.  

År 2015 tog HTS kontroll över staden Idlib med omnejd. Området har 4 miljoner invånare, varav många har fördrivits från andra delar av Syrien.  al-Jolani ville införa sharialagar, men det var tydligt att han såg på detta mer som ett administrativt än religiöst projekt. Genom att prioritera stabilitet, skola, omsorg och återuppbyggnad har han strävat efter att framställa Idlib som en framgångsmodell, för att stärka både gruppens legitimitet och sina egna politiska ambitioner. 

“En del människor begränsar frågan om att införa sharialagar till att utdöma hudoud-straff, som att hugga av händer, stena folk, piska någon som dricker alkolhol och så vidare. Men det är en väldigt liten del av det mycket stora konceptet med sharialagar”, sa al-Jolani till Frontline.  

Aaron Y. Zelin - Mellanösternexpert vid Washington Institute, och författare till boken “The Age of Political Islamism”, som handlar om HTS - skriver att al-Jolani inte längre “bara en ledare för en terroristgrupp, han är herre över ett begynnande statsskick”.  

Rebelledaren har också intagit en mer försonlig ton, både mot minoriteter i landet och mot USA och väst. Fast om det handlar om mer än att han ville ha amerikanernas hjälp att störta den ryss- och iranstödda syriska Assad-regimen är svårt att säga. USA etablerade en kontakt med HTS omkring 2018, där kommunikation mellan gruppen och USA skedde via välgörenhetsorganisationer. Enligt Jeffrey upphörde dock denna dialog när Biden tog över som president 2020. Även Turkiet sägs ha relationer till HTS, även om landet, i likhet med USA, klassar HTS som en terroristorganisation. al-Jolani har i flera års tid vädjat till amerikanerna att ta bort honom från terrorlistan, men än så länge har det inte skett. Kritiker har jämfört hans styre med Assads och anklagat HTS för att undertrycka opposition, tysta kritiker och tortera fångar. 

Det finns inget som tyder på att al-Jolani vill bygga upp en stat efter västerländsk modell. Han vill bygga en islamisk stat, med sharia som grund, om än eventuellt mindre hårdför än talibanregimen i Afghanistan. Han talar i intervjun med Frontline om kvinnors rätt till utbildning, men han har också inrättat ett system med moralpoliser i Iblid där kvinnor uppmanas att bära niqab och undvika smink och de bör eskorteras av män när de rör sig bland folk. Och de skolor som har etablerats i Idlib är koranskolor. Till skillnad från andra skolor är de gratis och ger på så vis HTS möjlighet att uppfostra nästa generation i sin tolkning av islam.  al-Jolani uttryckte också i intervjun med Frontline förståelse för 11-septemberattackerna.  Mellan raderna i Frontline-intervjun förstår man också hur al-Jolani ser på Israel och judar. 

– Folk kände av orättvisan i amerikanernas stöd till sionisterna, deras politik gentemot muslimer i allmänhet, och deras tydliga och starka stöd till tyrannerna i regionen. 

Att Israel de senaste dagarna har etablerat en buffertzon vid Golanhöjderna och bombat över 200 militärinstallationer i Syrien bör ses i ljuset av detta. Aaron Zelin ställer i sin bok frågan om USA bör ta bort al-Jolani och HTS från terrorlistan och snarare samarbete med gruppen, på samma sätt som USA samarbetar med andra länder i området, vars regimer man inte sympatiserar med. Svaret då, när boken publicerades, var nej.  

“Den här författaren anser att den smartaste policyn vore att fortsätta med den nuvarande beteckningen tills HTS genomför fler förändringar”, skrev Zelin.  

Han tillägger dock att HTS inte ska jämställas med al-Qaeda. USA bör noggrant studera om Syrien nu öppnas upp politiskt. Då bör man närma sig HTS men med försiktighet, menar Zelin. Men mycket tyder på att Syrien nu går in i en mer islamistisk era. 

***

Läs även: Naivt att tro att HTS inte vill införa islamistisk diktatur

Läs även: Segerns sötma riskerar att bli kortvarig