Kan arbetsveckan kortas utan att ekonomin kollapsar?

Annika Strandhäll, i spetsen för en socialdemokratisk arbetsgrupp, vill minska arbetstiden med en timme om dagen. Inte rakt av, utan stegvis fram till 2035 – en försiktighet som inte hindrar henne från att kalla det ”århundradets frihetsreform”.

I ambitionen att krympa arbetstiden har hon stöd av Miljöpartiet, som vill ha fyra dagars arbetsvecka, och Vänsterpartiet, som vill ha sex timmars arbetsdag. Finansminister Elisabeth Svantesson menar däremot att det skulle bli för dyrt. Svenskt Näringsliv har räknat på saken och kommit fram till att BNP skulle minska åtta procent om arbetsveckan krympte med fem timmar utan motsvarande sänkning av lönerna.

Som jämförelse sjönk Sveriges BNP med fyra procent under finanskrisen 2009 – den värsta som drabbat Sverige sedan andra världskriget. Åtta procent skulle innebära en ekonomisk kollaps.

Men det är inte säkert att den faktiska, aktiva arbetstiden skulle minska lika mycket som på pappret. Enligt Fokus opinionsmätning i juni tror mer än varannan svensk att de skulle kunna utföra sina arbetsuppgifter på sju timmar om dagen likaväl som åtta. En tänkbar förklaring kan vara att man redan i dag arbetar färre än åtta timmar.

– Man utgår ifrån att alla jobbar fyrtio timmar i veckan i dag och att det skulle bli jättedyrt om de arbetade fem eller tio timmar mindre. Men riktigt så är det inte, säger Malin Ragnegård.

Hon är förbundsordförande för fackförbundet Kommunal som organiserar arbetare i välfärdssektorn, som undersköterskor, barnskötare och lokalvårdare. Jobb som ofta karaktäriseras av oflexibel arbetstid där ens närvaro klockas – vilket inte är norm på alla delar av arbetsmarknaden.

– Det finns många yrken där man kan gå tidigare, komma senare, smita i väg från arbetet och gå ärenden under dagen. Det kan inte medlemmarna i Kommunal göra. Det är en stor orättvisa.

Sedan 2022 driver Kommunal frågan om sänkt arbetstid till trettio timmar i veckan. Likt flera andra förespråkare av kortare arbetstid hänvisar de till psykisk hälsa.

– Välfärdsarbetare och medlemmar i Kommunal har de högsta sjukskrivningarna på hela arbetsmarknaden. Och det kan man ha även om man jobbar halvtid. Vad det handlar om är arbetsbelastningen och förhållandena på arbetsplatsen, säger Ragnegård.

Hon tar upp underbemanning, underfinansiering och den samvetsstress som kan uppstå när man måste prioritera – och prioritera ner – människor i behov av omsorg. Men det finns också en alternativ förklaring till stress och vantrivsel på moderna arbetsplatser: byråkratin.

Organisationsforskaren Mats Alvesson och överläkaren Stella Cizinsky har skrivit boken Dumhetsbekämpning, där de beskriver hur svenska arbetsplatser i allt högre grad har kommit att präglas av annat än kärnuppgifterna: dokumentering, rapportering, administration, detaljstyrning. Paradoxalt nog har Sverige till exempel långa vårdköer och återkommande varningar från läkare och sjuksköterskor om att arbetsbördan är ohållbar – samtidigt som vi har fler läkare och sjuksköterskor per capita än de flesta andra OECD-länder. En förklaring är att vårdpersonalen ägnar för mycket tid åt annat än att vårda människor.

– Och det gäller inte bara vården. Byråkratin har vuxit sig stor inom alla delar av offentlig sektor, och den privata sektorn har hängt med, säger Mats Alvesson.

Malin Ragnegård känner igen beskrivningen av byråkratin.

– Det är klart att det har lagts på mer och mer administration. Det är mycket som ska dokumenteras och administreras under en arbetsdag och det har brett ut sig så att det nu gäller för i princip alla yrkesgrupper, säger hon.

Genom att eliminera onödiga arbetsuppgifter skulle man – i teorin – kunna minska arbetstiden utan några större förluster i produktivitet. Men så lätt är det tyvärr inte, enligt Alvesson. Dels är det inte alltid lätt att veta vilka arbetsuppgifter som är onödiga; en del dokumentation och kontroller har uppstått för att avhjälpa andra problem, som fusk eller slöseri med skattepengar. Och dels är de onödiga arbetsuppgifterna ojämnt fördelade.

– De flesta arbeten existerar på ett spektrum. I ena änden har vad den amerikanske antropologen David Graeber kallar bullshit jobs, människor som lägger i stort sett hela sin arbetstid på onödiga saker. I andra änden finns folk som fyller arbetsdagen med motiverat arbete i rimligt tempo. Det är en enorm skillnad mellan olika jobb och verksamheter.

Att kapa en eller flera timmar av varje människas arbetsvecka och hoppas på att de onödiga arbetsuppgifterna naturligt sorteras bort vore naivt.

– Det är inte säkert att ”rätt” timme skulle kapas. Risken är att man amputerar fel del av verksamheten, säger Alvesson.

***

Läs även: Joel Halldorf: Jobba mindre – din chef kommer att tacka dig

Läs även: Jon Åsberg: Har vi råd att jobba mindre?