Fokus granskar: Anställda flyr Strålsäkerhetsmyndigheten

Den nya regeringens samarbetsdokument, det så kallade Tidöavtalet, är fullmatat med löften om kärnkraftsutbyggnad. Ebba Busch (KD) tjuvstartade i rollen som energiminister redan dagen före utnämningen med att utlova omfattande satsningar. Och den nya rekordunga miljöministern, tjugosexåriga Romina Pourmokhtari (L), gick snabbt ut med sin inställning till kärnkraftens vikt i energimixen: ”Till och med Greta Thunberg har insett det”, förkunnade hon snabbt.

Alla tecken tyder alltså på att kärnkraftens andra gyllene era inleds nu, efter den förra på 70-talet. Opinionsstödet är starkt. Två av tre svenskar stödjer fortsatt användande av kärnkraft och bland ungdomar är andelen så hög som åtta av tio. Och precis som miljöministern påpekade så har ungdomens egen klimatguru Greta Thunberg gett sin välsignelse, då hon i tyska ARD tydligt markerade mot den omfattande nedstängningen av kärnkraftverk – låt gå för att det i sammanhanget gällde de tyska reaktorerna. 

Men ett stort hinder har tornat upp sig för att utbyggnaden av svensk kärnkraft ska kunna bli verklighet. Det heter Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Där kan det ta tvärstopp.  

Flera källor inom myndigheten som Fokus talat med, vittnar om en verksamhet som fungerar ytterst bristfälligt på kärnkraftsområdet – med vitala konsekvenser för de satsningar som ligger i stöpsleven. 

Ett av problemen: en omfattande kompetensflykt, som pågått i flera år med start i samband med omlokaliseringen från Stockholm till Katrineholm 2018. Den har accentuerats de senaste åren, till följd av en omorganisation. Som allvarligast har kompetensflykten varit på kärnkraftssidan. 

- Hälften av inspektörerna och flera av cheferna har flytt. Det finns ingen sammanhållen verksamhet kvar på kärnkraftsområdet, säger en källa som vill vara anonym. 

Strålsäkerhetsmyndigheten ansvarar för tillsyn av en lång rad verksamheter och områden som har med strålning att göra, bland annat solarier, läkares röntgenutrustning, mobiltelefonstrålning och ohälsosamt solande. En av de viktigaste uppgifterna: säkerhet i kärnteknisk verksamhet.

Åtminstone fyra chefer på kärnkraftsområdet har slutat på grund av missnöje, och även en stor mängd inspektörer har lämnat myndigheten. Flera andra funktioner tappar också kompetens. Större delen av den juridiska expertisen har slutat sedan några år tillbaka. 

- Jag har arbetat hela mitt yrkesliv inom kärnkraftsområdet på myndigheten och varit stolt över det vi har åstadkommit. Men jag kan inte längre stå för verksamheten. Och det är flera chefer som resonerar som jag. Det fungerar helt enkelt inte längre, säger en anonym källa som varit chef för en av verksamhetsgrenarna.

Liknande tongångar hörs från en annan medarbetare, en av cheferna på kärnkraftsområdet. 

- Jag sa upp mig när jag förstod vartåt det skulle barka. Ingen har längre huvudansvaret för kärnkraftssäkerheten och ingen har helhetsbilden. Lägg där till att ledningsgruppen helt saknar kompetens inom både kärnkraft och slutförvar, säger han. 

Fokus har talat med flera andra röster som vill vara anonyma -men som signalerar samma sak. Kärnkraftkompetens inom SSM finns förvisso kvar, men den är mycket styvmoderligt behandlad. 

Vad är det då som har föranlett detta strömhopp av kompetens från en av de viktigaste myndigheterna för att säkerställa den stora kärnkraftsutbyggnad den nya regeringen utlovat?

Det hela bottnar i tre problem, menar de personer som Fokus har talat med. Det första och viktigaste rör den omorganisation som trädde i kraft sommaren 2021 och som initierades av nuvarande generaldirektör Nina Cromnier. Det andra är att det råder en avsaknad av kompetens inom strålsäkerhet i allmänhet, och kärnkraft i synnerhet, i ledningsgruppen. Det tredje är den ovan nämnda flytten från Stockholm till Katrineholm.  

Omorganisationen anses alltså, samstämt av de källor som Fokus pratat med, som det största problemet. Den innebar att man delade upp expertisen inom olika sakområdena på tre olika avdelningar; dessa experter arbetade tidigare tillsammans. Nu finns en avdelning för tillsyn, en för tillståndsprövning och en för normering (framtagande av regelverk). Tidigare hade till exempel alla som arbetade med kärnkraft möjligheter att arbeta gemensamt. Nu har man splittrat organisationen så att den samlade kärnkraftskompetensen är uppdelad. 

- Det har visat sig svårt att upprätthålla en kritisk massa av kompetens på till exempel kärnkraftsområdet då vi har fått splittra upp oss. Det finns heller ingen som har det samlade ansvaret för kärnkraft längre. Vi har fortfarande kunnigt folk kvar här, men de har mycket begränsade möjligheter att kommunicera med varandra. Både kvaliteten på arbetet och arbetsglädjen har blivit lidande, säger en av de anonyma källorna. 

En annan anonym källa håller med och kompletterar med dysfunktioner på ledningsnivå.

- Denna organisationslösning innebär att det är väldigt svårt att bedriva arbete. När det dyker upp frågeställningar så vill man gärna prata med sin chef. Detta blir extra allvarligt när det inte finns någon i ledningen som har kompetens inom kärnkraftsområdet, säger källan.

De personer Fokus talat med är mycket kritiska till att generaldirektören inte har premierat sakområdeskompetens i ledningsgruppen utan snarare har ansett det viktigare med meriter inom myndigheter och departement.

- Jag får uppfattningen att generaldirektören anser att sakexpertis är helt onödigt i en ledningsgrupp. Där premieras i stället departementserfarenhet. Jag delar inte det synsättet.

Ytterligare ett område som en av de anonyma källorna vill lyfta fram är beredskapen vid allvarliga incidenter. 

- Jag är definitivt bekymrad över beredskapsläget. Låt oss säga att det inträffar ett kärnkraftsverkshaveri eller en annan incident. Då bemannar myndigheten upp sin beredskapscentral i dialog med regionens krisledningsorganisation, och man ska bistå med råd och bedömningar. Men vad händer om den expertisen saknas?

De anonyma källorna får medhåll av Jan Blomgren, författare och professor i tillämpad kärnfysik. 2009 lämnade han sin professorstjänst vid Uppsala universitet och blev senior expert för Vattenfall där han var föreståndare för Svenskt kärntekniskt centrum. Sedan 2013 driver han rådgivning och utbildning inom kärnkraftsbranschen. 

- Strålsäkerheten är en svårt misshandlad myndighet och det vilar ett tungt ansvar på generaldirektören Nina Cromnier. Det är vansinnigt att de som ska tillämpa reglerna inte får prata med dem som är mest kunniga i regelverket. 

Han har med förfäran sett hur allt fler kunniga och kompetenta personer nu flyr Strålsäkerhetsmyndigheten för att skaffa andra jobb. 

- Trots att det vädrades ett enormt missnöje från chefsleden redan när omorganisationen planerades så genomfördes den. Nu är myndigheten i princip avlövad från kompetens på kärnkraftsområdet. Det innebär att utvecklandet av ny kärnkraft kan gå betydlig trögare, när du har orutinerade och okunniga personer som ska granska allt underlag och material, säger Blomgren. 

Problemet med personalflykt uppstod redan tidigare, då myndigheten flyttade från Stockholm 2018. 

- Regeringen beslutade att förlägga myndigheten till Katrineholm där Ericsson tidigare lade ner en fabrik. Även då splittrades myndigheten upp då vissa funktioner fanns på andra ställen. Många, framför allt jurister, sökte sig till andra jobb, säger Jan Blomgren. 

Fokus har försökt att få tala med tillståndsägarsidan, det vill säga kärnkraftsbolagen, för att få kommentarer, men de hänvisar till branschorganisationen Energiföretagen, där vi får tala med kärnkraftexperten Carl Berglöf. 

- Den bild som beskrivs känner jag igen. SSM:s personalflykt har pågått under längre tid och accentuerades under omorganisationen. De som jobbar med kärnkraft måste i dag sitta och lyssna på dem som kontrollerar solarier och att tandläkarnas röntgenapparater fungerar. Det är inte effektivt. 

Men Carl Berglöf vill framföra ytterligare synpunkter. 

- Det blir svårare att bedriva verksamhet om man inte har en kompetent myndighet.  När en myndighet inte bottnar i sin kompetens finns risk att det leder till att man skruvar åt och höjer kraven. Det blir svårare för industrin att bedriva verksamhet.

Vad kommer det att innebära för kärnkraftsutbyggnaden?

- Det försvårar. Det regeringen nu signalerar går utöver myndighetens verksamhetsutövning hittills . Avhoppen är därför mycket bekymrande. Myndigheten behöver snarare förstärka kompetensen väsentligt. 

Vad innebär det rent säkerhetsmässigt?

- Det är tillståndshavarna, det vill säga kärnkraftverken, som har ansvar för att anläggningen är säker; och att föra i bevis att den är säker. Sedan är det myndigheten som bedömer. Jag är trygg med att våra medlemmar bedriver säker verksamhet. Men problemet är att processerna går trögare för tillstånd och tillsyn om kompetensen saknas på myndigheten.

Kompetensförsörjningen på kärnkraftssäkerhetssidan i Sverige fick redan för tio år sedan internationell kritik. Det internationella atomenergiorganet IAEA gjorde 2012 en granskning där Sverige inte ansågs leva upp till de globala kärnsäkerhetsmålen avseende långsiktig kompetensförsörjning.

Det hissades då varningsflagg vad gäller den långsiktigt säkrade försörjningen av kompetens på kärnkraftsområdet inom Sverige. SSM fick uppgiften att förbättra den nationellt. Man har jobbat brett med frågan. Inom universiteten och andra områden som rör SSM:s verksamhetsområden kring kärnkraft har den stärkts. Samtidigt har man missat att bevara kompetensen i den egna organisationen, säger Carl Berglöf.  

Vad blir konsekvenserna?

- I år är det dags igen för en IAEA-granskning av hur vi lever upp till de internationella konventionerna. Som det mesta som rör FN, så blir det förmodligen inte några lagliga följder om man inte lever upp till kraven. Men det är pinsamt att inte leva upp till kraven. Det ser inte bra ut.

Strålsäkerhetsmyndigheten lyder under Miljödepartementet, ett departement som den nya regeringen nu har meddelat kommer att läggas ned. Vilket departement som Strålsäkerhetsmyndigheten nu kommer att sortera under är ännu inte klart. 

De ansvariga ministrarna, det vill säga miljöministrarna, har under de senaste åren, sedan Sverige fick kritik av IAEA, i tur och ordning varit: Åsa Romson (MP), Karolina Skog (MP), Isabella Lövin (MP), Per Bolund (MP) och Annika Strandhäll (S). Nyutnämnd miljöminister är alltså Romina Purmokhtari (L), men eftersom miljödepartementet läggs ner är det oklart om hon kommer att vara ytterst ansvarig för SSM:s verksamhet.  

Fokus har frågat alla källor i vilken utsträckning myndighetens förfall har varit resultatet av vanstyre från departementsnivå, men ingen har velat uttala sig djupare om den saken. En av de avgående cheferna, en anonym källa, pekar dock på en detalj som kan antyda en brist på handlingskraft. 

- Låt oss titta på hur slutförvarsfrågan hanterades av miljöminister Per Bolund strax innan MP lämnade regeringen förra hösten. Det var tydligt att de inte kunde eller ville fatta besluta i en så känslig fråga, trots att den hade beretts under många herrans år. Sedan klev Strandhäll (S) in och fattade beslutet på några veckor, säger en anonym källa. 

Fokus har vänt sig till Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör Nina Cromnier med frågor. En presskommunikatör har meddelat att hon varit bortrest och därför inte hunnit genomföra någon muntlig intervju. Däremot har hon svarat på frågor via mejl, vilka vi redogör för här nedan. 

Flera källor anser att den av dig nyligen införda organisationen har försvårat inspektions- och tillsynsarbetet på framför allt kärnkraftsidan. Chefer och flera sakkunniga har valt att lämna och flykten fortsätter. Stämmer den bild överens med din bild?

”Jag är fullt medveten om att det tar tid att hitta nya arbetsformer. Men överordnat för den nya organisationen har varit att skapa de bästa förutsättningar för myndigheten att fungera som den förvaltningsmyndighet som den är. Jag är övertygad om att vi är på rätt väg. Sedan är det naturligtvis alltid tråkigt att medarbetare slutar som man arbetat med i flera år.”

Den samstämmiga bilden från kritiker, både internt och externt, är att kärnkraftskompetensen nu är utspridd på för många avdelningar och att det saknas en samlande kraft inom kärnkraftsområdet och överblicken saknas. Vad är din bild av detta?

”Vi behöver ha kärnkraftskompetens inom flera delar av verksamheten – för att kunna bedriva vår tillsynsverksamhet, för att utveckla nya regelverk och delta i internationellt arbete och för att handlägga de tillståndsärenden som kommer till myndigheten.”

Kritik framförs även på att det i ledningsgruppen saknas expertis inom kärnkrafts- och slutförvarsfrågor. Hur ser du på det?

”Om vi behöver vi förstärka ledningen med ytterligare kompetens så är det en fråga jag kommer att diskutera med ledningsgruppens medlemmar och på olika sätt med organisationen som helhet. Mitt mål är att vi alltid ska ha optimal kompetens för att lösa vårt uppdrag.” 

Vad har du för tankar om att så många slutar hos er?

”Våra medarbetare är attraktiva på arbetsmarknaden så viss rörlighet kommer vi alltid att ha. Att några fler väljer att lämna i samband med en större förändring är också naturligt. Det är naturligtvis alltid tråkigt, som jag sa tidigare, att medarbetare slutar som man arbetat med i flera år.”

Läs även: Därför håller elpriserna på att explodera

Läs även: Lars Åberg: Framtiden är inte så ljus som vi tror