Klimatet eller försvaret – vad väljer EU?

2022 beslutade EU att företag skulle behöva redovisa sin klimatpåverkan, och sin utsatthet för klimatförändringar, på samma sätt som de redovisar sin ekonomi. Med den viktiga skillnaden att klimatredovisningen är mer avancerad – under CSR-direktivet måste företagen inte bara ha koll på sina egna utsläpp, utan samtliga utsläpp i hela den globala leveranskedjan.

Konsultbranschen har med andra ord gnuggat händerna. Bara lagkraven på ekonomisk redovisning är en guldgruva för dem; den komplicerade klimatredovisningen har utan tvekan sett lukrativ ut.

För stora företag började reglerna gälla redan förra året, men inom ett par år skulle de expandera till att omfatta även småföretag. Men i slutet av februari gjorde EU-kommissionen något ovanligt: den backade. Implementeringen av CSR-direktivet skjuts upp två år och kommer bara att gälla företag med fler än 1 000 anställda och en omsättning över 550 miljoner kronor, alternativt tillgångar över 225 miljoner. Enligt tidningen Politicos källor innebär det att enbart 10 000 företag omfattas av kraven – en femtedel av dem som från början skulle påverkas. Dessutom kommer mängden datapunkter företag måste samla in och redovisa att halveras.

Detta är en del av ett paket med regelförenklingar på klimatområdet som på sedvanligt EU-manér har fått det obegripliga namnet ”omnibuspaketet”. Tre andra lagstiftningar ska också revideras: CSDD-direktivet, som syftar till att hålla företag juridiskt ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöskador i hela leveranskedjan. Taxonomiförordningen, som kräver att företag rapporterar huruvida deras verksamhet är hållbar enligt EU:s definition. Och den så kallade gränsjusteringsmekanismen för koldioxid, en koldioxidskatt på importerade varor och tjänster.

Allt detta är än så länge förslag. Men kommissionen, EU:s mäktigaste institution, har en tendens att få sin vilja igenom.

Omnibuspaketet är kommissionens försök att minska den byråkrati som hotar att kväva Europas ekonomi. I september publicerades den uppmärksammade Draghirapporten, där den före detta Europeiska Centralbankschefen Mario Draghi konstaterar att EU:s ekonomi sackar efter USA:s och Kinas. Företag hålls tillbaka av höga energipriser och en enorm byråkratisk apparat, eller väljer att helt enkelt lämna Europa. Till exempel infördes 13 000 nya regleringar i EU mellan 2019 och 2024 – mer än dubbelt så många som i USA, och då har de europeiska företagen dessutom nationell byråkrati i respektive medlemsland att förhålla sig till.

Omnibuspaketet beräknas kunna spara nära 70 miljarder kronor bara i administrativa kostnader.

– Det är en massa konsulter som lever på detta, och många företag som har byggt upp interna apparater för de här redovisningssystemen. De är nog ganska irriterade på att kommissionen rycker tillbaka de här kraven. Men i termer av klimatvinster får man nog inte jättemycket för pengarna man lägger på klimatredovisning, säger klimatkonsulten Magnus Nilsson.

En del kritiker har reagerat kraftigt på regellättnaderna. Världsnaturfonden kallar omnibuspaketet ett ”förkrossande slag mot EU:s miljömål”. Men enligt Nilsson är dess konsekvenser för unionens klimatarbete i själva verket begränsade.

– De riktiga klimatkraven ligger i andra lagstiftningar som inte påverkas av omnibuspaketet.

Han syftar på regleringar som Lulucf-förordningen, som begränsar möjligheten att avverka skog, och utsläppshandelssystemet ETS2. Industrisektorn och den tunga industrin behöver redan i dag köpa utsläppsrätter för att få generera koldioxidutsläpp; från och med 2027 kommer det att gälla i princip samtliga samhällssektorer. Utsläppsrätterna ska bli färre och färre för att till slut helt upphöra, så att användningen av fossila bränslen förbjuds. Strategin är att göra det allt dyrare att till exempel transportera varor i klassiska lastbilar eller värma upp bostäder med gas, så att fossilfria alternativ ska framstå som mer ekonomiskt attraktiva.

Men den kritik som möter klimatbyråkratin har också börjat riktas mot just dessa regleringar. Sedan EU lanserade sin Green Deal för fem år sedan har världsläget förändrats kraftigt. Kriget i Ukraina har blossat upp till ett fullskaligt invasionskrig, främmande aktörer genomför sabotageoperationer i Östersjön, och på andra sidan Atlanten signalerar Donald Trump att Europa behöver ta ansvar för sitt eget försvar.

Och försvar är dyrt. I början av mars lanserade Bryssel ett så kallat Rearm Europe-paket för att satsa 800 miljarder euro, närmare 9 000 miljarder kronor, på försvaret. Pengarna ska delvis lånas ihop, delvis komma från medlemsländerna – vilket gör frågan om EU:s svaga ekonomi brännhet. Till exempel har Polens premiärminister Donald Tusk ställt de höga kostnaderna för klimatpolitiken mot kostnaderna för upprustning. ”Det finns inget alternativ. Europa måste börja försvara sig, och då måste vi också börja spendera europeiska pengar”, sa han – för att sedan varna för att klimatpolitik som ETS2 hotar att driva Europa i konkurs.

Men enligt Nilsson är det osannolikt att Bryssel backar från den gröna givens bärande pelare.

– Att göra ändringar i understödjande regleringar som CSR-direktivet är en sak. Det innebär i praktiken att man flyttar runt pjäserna litegrann på planen. Men om central lagstiftning som ETS2 försvagas skulle det innebära att EU backar från sina åtaganden under Parisavtalet. I så fall darrar hela den globala klimatpolitiken. Det tror jag ligger väldigt långt borta, säger han.

Läs även: Snart dags för nästa klimatbråk

Läs även: Är det här början på slutet för byråkratin?