Könskvotering i styrelser – ”oskäligt ingrepp i äganderätten”
EU har klubbat ett lagförslag om könskvoterade bolagsstyrelser. Fackförbundet Ledarna jublar. Men enligt Svenskt Näringsliv är det ett "oskäligt ingrepp i äganderätten".
Bild: UNSPLASH.COM
Som vanligt sa Sverige nej. Men när EU:s arbetsmarknadsministrar den 14 mars röstade om könskvotering till de större börsföretagens styrelser spelade det liten roll. Vinden på kontinenten har vänt. Efter att Tyskland, Nederländerna och Danmark bytt fot är det nu endast Polen som följer den svenska linjen (vilken bestämts av den borgerliga majoriteten i riksdagen, men inte av S, V och MP som tvärtom är för den nya EU-linjen).
Om ett par år blir därför en minst 40-procentig styrelserepresentation av underrepresenterat kön – i regel kvinnor – av allt att döma svensk lag.
Fackförbundet Ledarna är en annan aktör som jublar.
– De gamla, ingrodda patriarkala normerna med outtalad kvotering för män måste brytas, säger ordföranden Andreas Miller.
Trenden för kvotering växer. På andra sidan Atlanten har Kalifornien redan gått den vägen och Nasdaq-börsen har infört kvoter för både självrapporterad könstillhörighet och ett antal självrapporterade minoriteter. I Europa har de fem länder med störst kvinnlig representation i styrelserummen alla infört kvotering. Men långt ifrån alla tycker att det är en anledning för Sverige att gå samma väg.
Enligt Maija Inkala, talesperson på Allbright, en stiftelse som jobbar för jämställdhet inom arbetslivet, måste förändringen komma inifrån.
– Det finns en risk att vi behandlar symptomet och inte själva problemet.
Hon pekar på att jämställda styrelser inte garanterar jämställda ledningsgrupper, och att kvotering ibland har lett till att samma kvinnor flyttats från ledningar till styrelser.
– Bolag måste förstå att manliga nätverk sätter stopp för kompetenta kvinnors karriärer. Och att det är en förlustaffär för hela näringslivet.
Ett argument som ofta hörs, är att företag som är jämställda i toppen presterar bättre. Åsikten backas också upp av flera studier. Men professor Karin Thorburn vid Norges Handelshøyskole är kritisk. Problemet, säger hon, är att orsakssamband mellan de två variablerna inte kunnat fastställas.
Själv har hon forskat på Norge, som införde kvotering 2006. Här hade lagen ingen effekt alls på företagens resultat eller värde.
– När kvoteringslagen infördes i Norge var många rädda för att kompetensbrist bland kvinnor skulle ge negativa effekter för företagen. Men det hade varken någon positiv eller negativ inverkan.
Den stora utvecklingen, menar hon, är att norska styrelser nu har tvingats professionalisera sin rekrytering. Detsamma har redan skett i Sverige.
– Skillnaden är att i Norge gick utvecklingen över en natt, medan i Sverige har den krupit.
Den har däremot krupit rätt långt här ändå. År 2003 var andelen kvinnor i styrelser för de största företagen endast 18 procent. I dag är den över 38 procent, sjätte högst i Europa. På grund av den höga andelen skulle EU-lagen troligtvis inte ge några stora konsekvenser. Ändå utgör den ett problem, anser Svenskt Näringsliv.
– Den här åtgärden är ett oskäligt ingrepp i äganderätten och därför principiellt skadlig, säger organisationens avdelningschef för arbetsmarknad, Carina Lindfeldt.
Hon anser att fokus i stället borde ligga på det område där Sverige redan presterar väl. Det vill säga att utbilda kvinnor, få ut dem på arbetsmarknaden, behålla dem där under deras familjebildning och uppmuntra dem till ledarskap.
– I Norge ville man att kvoteringslagen skulle smitta av sig på andra delar av samhället, men det hände aldrig. I Sverige klarar vi hela flödet från att skapa kompetens till att ta vara på den. Jag har mött flera norska kolleger som sagt »vi borde ha gjort som ni.«
***
Prenumerera på Fokus här – i brevlådan eller enbart digitalt.
