Kraften hos en glad amatör

USA förknippas inte med starka fack. Organisationsgraden jämfört med Europa är låg och på flera jobb är det lika populärt att starta en fackförening som att skita ner mikrovågsugnen på en svensk arbetsplats.

Ett förbund har dock lyckats vinna sympati på sistone: domarna i amerikanska fotbollsligan NFL. Löneförhandlingarna har strandat, och ­domarna är nu lockoutade.

Under flera veckor brydde sig ingen. Det hör trots allt till sportens villkor att strålkastarljuset är på spelarna.

Men så började säsongen. NFL bestämde sig för att ta in amatördomare och hoppas på det bästa.

Det gick inte bra. Efter flera felaktiga domslut brast det i helgen, när Green Bay Packers förlorade på en felaktig touchdown med sekunder kvar att spela.

USA är nu i uppror. Sports Illustrated kallar alltihop »pinsamt«, sportkanalen ESPN tycker det är »frustrerande« och gemene man fattar inte varför NFL – med intäkter på nio miljarder dollar – inte kan sockra budet från de där 2.8 procenten de erbjudit sig att höja domarnas löner med.

Intressant nog är just 2,8 procent det bud som de svenska lärarfacken har fått från ­Statens Kommuner och Landsting inför 2013. Och likt de amerikanska domarna är lärarna missnöjda.

De hotar nu med strejk. Men möjligen är det fel strategi. Om lärarna vill upprepa domarnas succé borde de i stället skicka direkt olämpliga vikarier till skolorna. Kanske en gympalärare som tror på aga? Eller någon med dålig personlig hygien till hemkunskapen? Och så vidare. Kombinationerna är oändliga. Viktigast är att det går åt helvete – som i NFL.

Amerikanerna har fått en nyfunnen respekt för professionalitet. Ibland krävs det amatörer för att locka fram den.