Kriget som förändrade allt

Sverige är ett annat land i dag än det var när ryska soldater korsade gränsen till Ukraina 24 februari 2022. Det mest uppenbara är förstås Nato. I jaunari 2022 var bara 37 procent av svenskarna för ett Natomedlemskap enligt Novus siffror. Nästan lika många var emot. Två månader senare ville varannan svensk gå med i Nato, och jasägarna har fortsatt bli fler – 68 procent i december, enligt SCB.

Inte nog med det: Socialdemokraterna gjorde en historisk vändning från nejsägare till jasägare, och i maj ansökte regeringen Andersson om Natomedlemskap.

– Den ryska invasionen av Ukraina drev fram en fundamental förändring för svensk del. Symbolbetydelsen i Natoansökan är ju oerhörd. Det här är en omläggning av de senaste 200 årens säkerhetspolitiska utgångspunkt, säger Rikard Bengtsson, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet.

Inställningen till Nato var inte det enda som förändrades. På två veckor fick hemvärnet in lika många ansökningar som det normalt får på två år. Den nya regeringen höjde försvarsanslaget för 2023 med fem miljarder, med hänvisning till "ett av de allvarligaste säkerhetslägena sedan andra världskriget". Vi har numera en minister för civilt försvar – den första sedan 40-talet.

Och när Nyamko Sabuni sa att hon skulle fly till Norge om det blev krig skapade det en medial storm som kan ha bidragit till att hon fick avgå som L-ledare. Hade folk blivit så upprörda av hennes uttalande om det gjorts ett halvår tidigare?

Men det är inte bara säkerhetspolitiskt som Sverige har förändrats radikalt. Energifrågan har blivit brännhet. Matpriserna har exploderat och matsäkerhet, ett begrepp som tidigare mest intresserade preppers och biståndsarbetare, är nu en politisk fråga. Styrräntan har gått från 0 till 3 procent och hushållens lånekostnader tickar uppåt. Nästan 50 000 ukrainska flyktingar har fått uppehållstillstånd i Sverige, och skapat en hätsk debatt om viljan att hjälpa olika typer flyktingar.

Sverige ser annorlunda ut i dag än för bara ett år sedan. Men hur djupgående är förändringarna? Och hur mycket beror egentligen på kriget?

Att svenskars inställning till säkerhet och försvar har förändrats framgår inte bara av Natoopinionen. Hemvärnet fick in cirka 29 000 ansökningar under 2022, den absolut största delen just veckorna efter 24 februari. Ett normalår är antalet sökande omkring 4 500. "Det stora antalet ansökningar till hemvärnet visar på stort engagemang och stark försvarsvilja i samhället", skriver Försvarsmakten.

Joakim Berndtsson, universitetslektor i globala studier vid Göteborgs universitet, forskar om svensk försvarsopinion. Han tror att vi befinner oss i ett större värderingsskifte – inte minst eftersom opinionen kring både Nato och försvarsutgifter började svänga redan före kriget i Ukraina.

– Förändringen började kring 2014–2015. Det indikerar att annekteringen av Krim är en delförklaring. Men jag tror också att det är ett kvitto på vissa politiska förändringar. Svenskarna var ju inte så imponerade av idén om frivilligt försvar utan föredrog värnplikt, så när riksdagen återaktiverade värnplikten kan man tänka sig att det fick en positiv effekt på det allmänna förtroendet för försvaret, säger han.

Vad folk säger att de skulle göra i en krissituation motsvarar i och för sig inte alltid vad de faktiskt skulle göra.

– Man kan få ett resultat när man ber folk ta ställning till en hypotetisk fråga – "Skulle du vara beredd att engagera dig om Sverige hamnade i krig?" – som inte nödvändigtvis speglas i den faktiska villigheten att verkligen göra något, säger Berndtsson.

Men på andra punkter har svenskar visat ett konkret engagemang. Under krigets första två veckor skänkte svenskar 620 miljoner kronor till hjälporganisationer i Ukraina. Företag donerade pengar eller hjälpte till att transportera kläder och förnödenheter. Refugees Welcome Stockholm såg en explosiv ökning av antalet volontärer.

Sedan EU aktiverade massflyktsdirektivet 4 mars har omkring 50 000 flyktingar från Ukraina beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Civilsamhället strömmade till, men det offentliga Sverige var okaraktäristiskt svalt mot de ukrainska flyktingarna. Uppehållstillstånden är tillfälliga och som regel förväntas flyktingarna försörja sig själva. Till skillnad från andra invandrare med uppehållstillstånd får ukrainarna inte heller etableringsersättning, och kommunen de bor i bär inget ansvar för att de ska ha en bostad.

Inflationen gjorde inte saken bättre, varken för utblottade flyktingar eller svenskar med ansträngd ekonomi. Mellan januari 2022 och januari 2023 steg den från 2,9 till 9,3 procent. Samtidigt steg räntorna. Bostadspriserna sjönk. Lägg därtill de skenande energipriserna och de allt dyrare matkassarna. Det är inte bara värderingar och politiska åsikter som har förändrats i Sverige det senaste året, utan de rent materiella förutsättningarna.

Bara ett par veckor efter invasionen lanserade Socialdemokraterna begreppet ”Putinpriser”. Först handlade det om drivmedelspriserna: dieselpriset gick över 25 kronor litern och bensinen låg över 22.

– Vi ser att det har blivit Putinpris på drivmedel, sa dåvarande näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson i Rapport 7 mars.

Mikael Damberg och Magdalena Andersson hakade på. Sen tog det inte lång tid innan etiketten "Putinpriser" även klistrades på i stort sett alla prishöjda varor och tjänster.

Alla var inte övertygade. Oppositionen påpekade att skatt utgör över hälften av bensinpriset, vilket gör den svenska staten mer ansvarig för problemet än Rysslands president. Även när det gäller elektriciteten väckte konceptet Putinpriser frågor: Borde verkligen ett land som Sverige, med våra goda förutsättningar för stabil elproduktion, vara så beroende av rysk naturgas att våra energipriser skenar när gasleveranserna hotas?

– Energiförsörjningen hade nog varit på agendan även om Ryssland inte hade invaderat Ukraina. Rörelsen bort från fossila bränslen i kombination med en kraftigt ökande efterfrågan på el hade räckt för att väcka frågor om hur vi ska få tillräckligt med energi, säger Rikard Bengtsson, statsvetaren i Lund.

Han tror att kriget i Ukraina precis som coronapandemin har riktat vår uppmärksamhet mot vilken sårbarhet det innebär att vara beroende av internationella handelsflöden.

– Att vara beroende av internationella flöden är ett strukturellt säkerhetsproblem som små globaliserade länder som Sverige är extra utsatta för. Ukrainakriget är inte orsaken till problemen som har uppstått, men det har varit en katalysator.

Även matpriserna hänger ihop med vårt importberoende. Forskare vid universitetet i Edinburgh beräknar att matpriserna kommer att bli 81 procent högre 2023 än de var 2021. Det hänger ihop med kriget i Ukraina, men det direkta produktionsbortfallet i "Europas kornbod" är bara en bråkdel av förklaringen. Två andra krigsrelaterade problem står för den dominerande delen av prisökningarna: energipriserna och tillgången på konstgödning. Jordbruket är beroende av kvävegödning, som tillverkas av naturgas – och av fosfor, som vi importerar från bland annat Ryssland.

Peter Alexander, en av forskarna bakom studien, varnar för att vi har sett slutet på en era av billig mat. Optimismen är inte mycket högre på andra områden: Riksbanken väntar sig att behöva höja styrräntan ytterligare under våren, och de underliggande problemen i energiförsörjningen tar tid att avhjälpa. När det gäller kriget i Ukraina är det få som tror att det går mot sitt slut. Av allt att döma har Sverige en ny verklighet att anpassa sig till.

– Den självbild som Sverige har stått för och projicerat utåt i världen, med 200 år av obruten fred och så vidare, passar ju inte längre. Idén om ett först neutralt och sedan alliansfritt och sedan militärt alliansfritt land fungerar uppenbarligen inte längre, säger Joakim Berndtsson.

Läs även: Bristen på gödsel hotar hela Europas jordbruk

Läs även: Han ska rusta samhället för krig