Krisen i kriminalvården: Var ska alla fångar få plats?

Samarbetspartierna på regeringssidan har i Tidöavtalet fått kraftfulla skärpningar i kriminalpolitiken på pränt. Enigheten på högersidan tycks stor. Men inte bara där. Även Socialdemokraterna har gjort en rejäl omsvängning i straffpolitiken, och stora delar av avtalets skärpningar går att återfinna, med vissa variationer, i de förslag S gick till val på. 

Så knapptryckningen i riksdagen kommer förmodligen att gå geschwint. Men där upphör med största sannolikhet medvinden. Den stora utmaningen ligger i att omsätta lagtexten i praktiken. 

Lagändringarna innebär den största omläggningen i kriminalpolitiken på minst 50 år. Nu rensar man ut de paragrafer i brottsbalken som Bo Wennström, professor i rättsvetenskap, kallade "en rest av 70-talets skenande radikalisering" i Fokus i våras. Nämligen kapitel 29 och 30 i brottsbalken. 

Det är i denna avdelning av brottsbalken man finner de förmildrande lagarna, bland annat reglerna om straffmätning och val av påföljd och därmed de omdiskuterade straffrabatterna; och därmed troligen en delförklaring till Sveriges låga fängelsepopulation internationellt sett – endast 65 personer per 100 000 invånare (Europaportalen 2020). Att jämföra med till exempel England, 137 personer, och Frankrike, 105. USA har över 600 personer fängslade per 100 000 invånare. 

Den 1 oktober 2021 hade Kriminalvården totalt 5 689 intagna med en pågående fängelseverkställighet. Därtill kommer drygt 2 000 häktade. Det är ungefär lika med antalet tillgängliga fängelseplatser. Fokus skrev redan i våras om hur platsbristen försvårar straffskärpningar. Och Expressen beskrev en beläggningsgrad på hela 114 procent. 

Men det var, som sagt, före Tidöavtalet. 

Det krävs inte någon större fantasi för att föreställa sig att antalet fängelsedömda kommer att bli väsentligt fler så snart skärpningarna börjat träda i kraft. 

Huvudregeln om villkorlig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden ska tas bort. Det ska införas obligatorisk häktning om det förväntade straffet är mer än ett års fängelse, mot tidigare två år. Straff- och ungdomsrabatter slopas, och straffen förlängs avseende flera enskilda brott; de ska fördubblas för gängkriminella. Anonyma vittnen ska tillåtas och vistelseförbud och visitationszoner införas. Den nya domen "förvaringsdom" införs. Hemliga tvångsmedel som telefonavlyssning blir lättare att genomföra. 

Bara för att nämna några av skärpningarna. 

Martin Holmgren är generaldirektör för Kriminalvården sedan mars 2020. 

– Det är i princip fullt i både häkten och anstalter och vi har ett ansträngt läge med väldigt små marginaler. I våras gick vi upp i särskilt stabsläge för att ytterligare sätta fokus på att klara beläggningsläget. Det gör vi bland annat genom att ytterligare öka takten i dubbelbeläggning, det vill säga att intagna får dela rum.

Han vidgår att Tidöavtalet kommer att innebära påfrestningar.

– När vi lämnade den senaste platskapacitetsrapporten i våras var det mot bakgrund av redan beslutade kriminalpolitiska reformer men också kända pågående utredningar, samt prognoser vi gör med andra myndigheter. I det arbetet har vi till viss del tagit höjd för kriminalpolitiska reformer. Men vi har inte tagit höjd för alla de reformer som följer av Tidöavtalet.

Vad kommer det då att innebära?

– Skulle allt det här införas i morgon, eller om ett halvår, skulle vi inte klara av det. Så det är helt beroende på när reformerna är tänkta att genomföras. Men det blir en klart ökad belastning på våra platser. Både vad gäller lokaler och kompetensförsörjning. 

Kommer det ens att vara möjligt?

– Det kommer bero mycket på ordning, takt och tempo. Det är viktigt att Kriminalvården får ett uppdrag att göra en analys av vilken platskapacitet vi behöver i häkten och anstalt. Nu har svenska folket valt en ny riksdag och vi måste förhålla oss till de politiska justeringar som kommer. Men de signaler jag får från justitieministern är att det behövs ett gediget utrednings- och analysarbete.

Fokus har även talat med Lars Nylén, före detta generaldirektör för Kriminalvården (2004–2011) och tidigare chef för rikskriminalpolisen (1996–2004). Han har alltså kunnat följa brottens följdverkningar från både ut- och insidan. Han ser nu behovet av omfattande åtgärder – och att det är bråttom att agera. 

– Kriminalvårdens problem är delvis självförvållat. Under 2010-talet lade man ner fängelser trots att jag, när jag lämnade min tjänst, lämnade över en plan som tydligt visade behovet av fler platser. 

Lars Nylén har i en artikel i Fokus i somras berättat hur behovet av fängelseplatser tillfälligt sjönk under början av 2010-talet till följd av ändrad praxis i narkotikamål. Men att behovet åter skulle öka var tydligt, inte minst efter att polisen återhämtat sig efter omorganisationen 2015. Att migrationsvågen 2015 sedan skulle öka påfrestningarna på samhället var något som lade ytterligare sten på bördan för Kriminalvården.  

Nylén ser nu hur regeringen kommer att få spänna bågen rejält för att kunna svara upp mot effekterna i rättsväsendet av de kommande lagändringarna. Det handlar bland annat om en rent fysisk brist på lokaler. 

– Vi hade en liknande situation då jag tillträdde som GD för Kriminalvården 2004. Det jag gjorde var att bygga om gamla mentalsjukhus och regementen till fängelser. I dag är den möjligheten uttömd. I stället kommer man att behöva bygga nya, vilket kommer ta tid. Men det är möjligt om man bygger ut på de tomter där de befintliga anstalterna i dag ligger. 

Men det allvarligaste är att det under många år framöver inte kommer att finnas tillräckligt med personal, menar han. Bristen på personal i både häkten och fängelser är redan i dag en anledning till överbeläggningen. Och sådan personal hittar man inte hur som helst. Dessutom finns det fler sektorer som behöver bemannas, inte minst kommer polisen att behöva stärka upp rejält, något som tidigare regeringar redan har beslutat. Och där har man redan kunnat skönja effekterna av rekryteringsproblemen då man gång på gång tvingats sänka ingångskraven på utbildningarna. 

– Detta är en personalbrist som kommer att förvärras på grund av att det är flera andra samhällssektorer, med liknande behov av personal, som kommer att rustas upp. Inte minst totalförsvaret, polisen, tull- och kustbevakning, ja, hela säkerhetssektorn. Det kommer att bli många som kämpar om den tillgängliga arbetskraften.

Han ser hur även polisen kommer att drabbas av personalkris. 

– De nya lagändringarna i Tidöavtalet kommer att påverka behovet av personal hos polisen. Ta endast regeln om obligatorisk häktning för brott som ger mer än ett år i straffskalan, säger Lars Nylén. 

På kriminalvårdssidan behöver man människor som både är utbildade och erfarna. Och de erfarna lämnar nu i stor utsträckning på grund av den allt mer pressade situationen. Något som Sveriges Radio rapporterade så sent som i måndags. 

– Det finns risk med att rekrytera många och för snabbt. Man kan få in människor som inte är tillräckligt stabila för att vara i denna typ av verksamhet och det kan leda till bekymmer. 

Lars Nylén är ingalunda motståndare till skärpningarna. Han menar att de är nödvändiga för att komma till rätta med det eskalerande våldet och dödsskjutningarna som ligger högst i Europa. 

– Det är alldeles uppenbart att vi måste satsa resurser på detta. Vi kan inte bara vänta tills alla dör, som journalisten Diamant Salihu skrev i sin bok. För det kommer bara nya generationer som skjuter ihjäl varandra, säger han. 

Åter till nuvarande generaldirektören Martin Holmgren. Han delar Nyléns bild av de problem som tornar upp sig på rekryteringsområdet.

– Det är helt riktigt att det är minst lika problematiskt som att få fram lokaler. Vi har stora utmaningar i att möta konkurrensen med andra som vill ha personal i ett arbetskraftsutbud som är begränsat. Vi gör hela tiden noggranna överväganden där. Vi bygger bland annat fler men mindre enheter i olika delar av landet för att underlätta personalförsörjningen, säger han. 

Tycker du att fel har begåtts av tidigare generaldirektörer?

– Det är lätt att vara efterklok. Mitt fokus är att lösa uppgiften här och nu. Jag tillträdde 2020 och har sedan dess haft ett stort fokus på utbyggnad. Men vi har också en långsiktig planering fram till år 2031. Vi bygger ut för fullt nu i landet. Vi har ett femtiotal byggprojekt som är på gång samtidigt. Vi har de långsiktiga projekten, det vill säga helt nya anstalter i Trelleborg, Kalmar, Norrköping och Värnamo. 

Vad gör ni här och nu?

– Vårt huvudsakliga fokus är på platser där vi redan finns etablerade i dag och där bygger vi ut anstalter och häkten. Vi arbetar med vad vi kallar modulbyggnader, vilka är kvalitativa, men som vi kan få upp på kortare tid och som har en begränsad bygglovstid på uppemot 15 år. 

Lars Nylén har gett sin efterträdare Nils Öberg kritik för att utbyggnaden avstannade trots ett dokumenterat behov av utbyggnad. Vad anser du?

– Jag har läst Fokus-artikeln från i somras. Det har inget värde att jag tio år senare recenserar vem som hade rätt. Så här ser verkligheten ut nu. Det skedde en förändring 2016–2017 där vi började få en ökning i beläggningen och antalet klienter i kriminalvården efter att det under ett antal år hade gått ner och det är det som är vårt fokus i dag, säger Martin Holmgren.

Lars Nyléns efterträdare och Martin Holmgrens företrädare som GD för Kriminalvården, Nils Öberg, har valt att avböja intervju. 

Läs även: Polisskolan – ett rent dagis?

Läs även: Fängelseplatserna hänger inte med brottsligheten