Kristdemokraterna reinkarnerade

Bostadsminister Mehmet Kaplan har ägnat veckan åt att – uppbackad av många arga partivänner – förneka Nalin Pekguls anklagelser om att han skulle ha en dold islamistisk agenda. Han blev den miljöpartist som fick försvara sin religiösa bakgrund.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke, däremot, har sluppit undan frågor om hur hennes starka kristna tro kommer att påverka kulturpolitiken, trots att hon sagt att Jesus är hennes förebild i alla val. Om man nu ska tala om alltför extrema religiösa yttringar för det här landet borde väl det retat upp en eller annan kulturmänniska. Men nej, de verkar mer upptagna med att oroa sig för att hon ska ägna sig för mycket åt demokrati i sin kulturgärning, eftersom hon även har de frågorna i sin portfölj.

Ännu mer under radarn har nye utbildningsministerns religiositet flugit. Språkröret Fridolin går i kyrkan regelbundet, hans foklhögskola drivs i Svenska Missionskyrkans regi och han har sagt att styrkan från gudstron hjälpte hans mamma att resa sig från rullstolen efter att läkarna sagt att hon aldrig skulle kunna gå igen.

Tre religiösa ministrar. Lika många som kristdemokraterna alltså. Vem hade trott att miljöpartiet skulle bli det konfessionella inslaget i vänster-regeringen? Men egentligen finns det många likheter mellan de båda partierna. Vurmandet för civilsamhället. Åsikten att arbetslinjen är rätt trist. Tron på att föräldrar ska vara hemma med sina barn längre – friåret är ju mest ett annat ord för vårdnadsbidrag. Även om de fick Stefan Löfven att skriva in ordet stjärnfamilj i regeringsförklaringen.