Kritikerna av friskolekoncernerna vädrar morgonluft: »Ett steg i rätt riktning – annars är vi rökta«

Det var ju inte här skoldebatten skulle landa. När Bildtregeringen genomförde friskolereformen för 28 år sedan var tanken att föräldrarna skulle få mer makt över skolgången. Huvudmannen behövde inte vara offentlig, om ett företag, en stiftelse eller engagerade föräldrar var bättre lämpade för att driva skolan så skulle det inte finnas några hinder från politiskt håll.

Frågan sågs som en liberal seger. Självbestämmandet ökade. Dåvarande partisekreteraren Gunnar Hökmark – i dag rådgivare på Kreab –  pratar fortfarande om en frihetsreform för familjer som tar tillbaka makten över skolgången från det offentliga till barnen och föräldrarna. Ta segregationen som exempel, Gunnar Hökmark ser friskolorna som ett verktyg för den enskilde att ta sig ur en utsatt position, inte som roten till en ökad ojämlikhet skolor emellan. Individen – alltså eleven – ska ha rätt till en bra skola oavsett var hen bor. Då är det alldeles utmärkt att det finns skolor som föräldrar vill sätta sina barn i när så många kommunala skolor är dåliga, resonerar Gunnar Hökmark och hans meningsfränder.

– Om barnen i utsatta områden inte har möjlighet att välja andra skolor får vi en brutal segregering. En politiskt beslutad segregering. Valfriheten ger dig möjligheten, den bryter segregeringen. Segregationen avvecklas inte av friskolorna men den enskilda eleven kan bli mindre segregerad med hjälp av dem, säger han i dag.

Fokus ska ligga på vem som erbjuder bäst skola. Vem som gör det och om man tjänar pengar på verksamheten spelar mindre roll. Så länge skolan gör ett bra jobb borde man inte lägga sig i.

[caption id="attachment_649188" align="alignnone" width="991"] Gunnar Hökmark. FOTO: TT[/caption]

Den positionen och synen på friskolor, skolval och vinster i skolväsendet har dominerat borgerligheten sedan Hökmark var med och släppte fram friskolorna i Sverige i början av 90-talet. Men det senaste året har debatten rört på sig. I dag är friskolorna en del av utbildningsväsendet. Var fjärde gymnasieelev och var sjätte grundskoleelev går i en friskola. De största friskolekoncernerna, Academedia och Internationella engelska skolan (IES),  samlar tillsammans över 50 000 grundskolebarn i sina skolor, enligt siffror från koncernerna. Samtidigt gör de två bolagen tillsammans en vinst på över 500 miljoner kronor före skatt.

Vänsterpartiet och delar av Socialdemokraterna har länge varit kritiska mot friskolekoncernernas vinster. Men på senare tid har även andra röster börjat kritisera vad de brukar kalla för »marknadsskolan«. DN:s ledarsida, Expressens ledarsida och Hallandspostens dito – alla tre liberala – har i skarpa ordalag varit emot nuvarande ordning. Den avgående Muf-ordföranden Benjamin Dousa likaså. I januari sa han till Svenska Dagbladet att han tycker att borgerligheten »sitter i knät« på friskoleföretagen.

»Jag är den främsta försvararen av fritt skolval. Men många är fast i gamla ideologiska skygglappar från 90-talet. Man var så stolt över landvinningarna man gjorde då, och har inte kunnat se bristerna och alla avarter som uppstått i systemet«, sa han till SvD.

Vindarna har vänt. Vad är det som har hänt?

I veckan gick remisstiden ut för svaren på Björn Åstrands nya utredning En mer likvärdig skola. Utredningen fokuserar på hur segregationen inom skolan ska minska och som lösning på problemen presenteras en rad förslag: Slopa köerna till friskolorna, inför ett allmänt skolval och, slutligen, tilldela friskolorna en lägre skolpeng än kommunala skolor.

Strider har funnits om de två första förslagen, men det är framför allt det sista förslaget som fått förespråkare att jubla och motståndare att gå till motattack.

[caption id="attachment_649189" align="alignnone" width="991"] Skolförslag. Utredaren Björn Åstrand och skolminister Anna Ekström (S) presenterade i april ”En mer likvärdig skola”. FOTO: TT[/caption]

Den vanligaste finansieringsformen för skolorna är skolpeng. När en elev börjar på en skola ger kommunen ett bidrag med ett belopp som varierar från kommun till kommun. I Strömsund får till exempel huvudmannen 141 711 kronor per år för en högstadieelev, i Stockholm ligger grundbeloppet på drygt 97 000 kronor. De pengarna går rakt in i verksamheten.

Det här ogillar motståndarna till friskolekoncernerna. Eftersom pengarna alltid är knutna till eleven får de populära friskolorna en fördel, enligt Åstrand.

För även om friskoleförespråkarna är emot lottning är det frågan om pengarna som fått debatten att bränna till. Enligt Björn Åstrands utredning är det inte rimligt att friskolorna får samma skolpeng som kommunala skolor eftersom det offentliga tvingas ta ett större ansvar för uppgifter som friskolor inte behöver bry sig om. När platserna är fyllda på en friskola behöver den inte ta emot fler elever, även om nya elever flyttar in i kommunen. Det ansvaret har de kommunala skolorna, vilket i sin tur betyder att de måste ha större lokaler, mer personal och större fasta kostnader.

»Eftersom attraktiva skolor tenderar att ha ett socioekonomiskt och studiemässigt starkt elevunderlag innebär detta att överkapaciteten, med tillhörande underfinansiering, i hög grad kommer att ligga på skolor med ett förhållandevis svagt elevunderlag. Detta innebär problem både för skolans likvärdighet och för det kompensatoriska uppdraget«, skriver Björn Åstrand i utredningen.

Enligt Åstrand borde därför friskolorna få en lägre skolpeng eftersom de inte har samma ansvar. Med färre uppdrag borde ersättningen också vara lägre, resonerar han.

Friskolorna och Gunnar Hökmark håller inte med. Alla är ju välkomna på friskolorna, menar Hökmark. Problemet kan omöjligen vara att vissa skolor är så bra och populära att folk köar för att sätta sina barn där. Hökmark tycker att skoldebatten snarare borde fokusera på att det finns för många dåliga skolor. Skolpengen är bra eftersom den ger barn och elever styrkan att själva välja skola utifrån vad som passar barnet bäst, inte utifrån var man bor.

– Man bortser från att den svenska skolans problem inte är att en del skolor fungerar så bra att de går med överskott. Problemet är att den för det stora flertalet ger otillräckliga kunskaper. Det finns grundskolor där nio av tio inte får gymnasiebehörighet. Det är ett cyniskt sätt att se på tillkortakommanden i kommunala skolor, säger Gunnar Hökmark.

Men motståndarna håller inte med. I Angered sitter rektor Linnea Lindquist på en kommunal lågstadieskola i ett utsatt område. På hennes skola har majoriteten av barnen inte svenska som förstaspråk. Hon är motståndare till friskolekoncernerna och vinsterna inom skolan och i måndags debatterade hon Åstrands utredning med en företrädare för Academedia i Aktuellt. Tillsammans med läraren Filippa Mannerheim samt Marcus Larsson och Åsa Plesner på tankesmedjan Balans har hon varit en av de största kritikerna till skolkoncernerna och vinsterna som plockas ut.

Om Gunnar Hökmark är ena ytterligheten i skoldebatten är Linnea Lindquist och hennes allierade den andra. Linnea Lindquist gillar varken kösystemet, vinster på skolmarknaden eller den nuvarande utformningen av skolvalet. Hon vill ha sänkt skolpeng för friskolor, mer insyn i friskolekoncernerna och skyller segregeringen på friskolorna, den enhetliga skolpengen 1997 och friskolereformen 1992.

– Jag har inte hört att någon av oss som lyfter fram hur systemet funkar är emot friskolor eller valfrihet. Problemet är inte antal kronor utan hur vinsten skapas. Fristående och kommunala huvudmän finansieras av skattemedel men förutsättningarna är helt olika. Dessutom har man ingen insyn eftersom sekretess råder. Men enda intäkten är skattemedel, säger hon.

I slutet av november skrev Filippa Mannerheim en anklagelseakt mot alla svenska partier på Expressens kultursidor där hon menade att alla är medansvariga för hur skolan i Sverige fungerar i dag. Hittills har Liberalernas Nyamko Sabuni och Miljöpartiets Annika Hirvonen svarat på texten. Sabunis svar möttes av kritik, ansågs intetsägande och platt av friskolekritikerna, medan Hirvonens självkritiska svar knappt fick någon respons över huvud taget.

I samma veva startades en namninsamling mot skolkoncernernas vinster som skramlade ihop 13 000 namn. Men trots den alltmer högljudda debatten och frågans aktualitet ser inte företrädarna för Hökmarks linje i friskolefrågan motståndet som folkligt brett. Det är en högljudd minoritet, menar friskoleförespråkarna. En medelklass som tröttnat på skolsystemet, menar motståndarna.

Samtidigt växer skolkoncernerna. En granskning från Svenska Dagbladet visade att koncernerna främst växer genom uppköp av mindre skolor runt om i landet. Enligt tidningen har de åtta största företagen ökat elevunderlaget med 45 000 elever bara genom uppköp under de fem senaste åren.

Senast Sifo mätte stödet för begränsade vinster och för valfrihet var för tre år sedan. Då fanns det ett stöd både för valfrihet och för vinstbegränsning, men sedan dess har inte mycket hänt trots att Socialdemokraterna både suttit med regeringsmakten och velat »stoppa vinstjakten«. Centerpartiet har redan sagt att de inte vill ta bort kösystemet medan Liberalerna säger sig vilja ändra kösystemet så att man maximalt kan stå i kö i ett år innan man börjar skolan. Dessutom kan partiet tänka sig förändringar i skolpengen, vilket Centerpartiet motsätter sig.

Men enbart Liberalernas stöd räcker inte för att förslaget ska gå igenom riksdagen. Varken Moderaterna, Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna säger sig stå bakom utredningens förslag om slopad kötid.

Varken rektorn Linnea Lindquist eller Gunnar Hökmark anser att frågan är färdigdiskuterad.

Gunnar Hökmark tycker inte ens att det är skolan som är på tapeten.

– Egentligen är det inte det. Kärnproblemet är bristande kunskap. Nu skjuter man in sig på skolorna som gör de bra resultaten, säger han.

Linnea Lindquist ser snarare att kunskapsbristen i skolan blir en konsekvens av det rådande skolsystemet. När elever som har lätt för sig försvinner blir de kommunala skolornas resultat sämre, de lockar färre elever och får mindre skolpeng. Förslagen i utredningen är ett minimum för att rädda den svenska skolan, menar hon.

– Den är ett steg i rätt riktning, annars är vi rökta. Annars kommer skolan vara uppköpt inom 10–15 år. Då kommer Kunskapsskolan och Engelska skolan finnas i varje kommun. De som finns kvar kommer att  ha jättesvårt att rekrytera personal, säger hon och fortsätter:

– Vi är ganska nära the tipping point nu.

***

FAKTA: Utredningen En mer likvärdig skola i korthet

Slopat kösystem till friskolor. I stället ska lottning fungera som urvalsmetod till skolor med färre platser än antalet sökande, för platser som inte fyllts genom urvalsgrupper som syskonförtur, geografiskt baserat urval, kvoter eller skolspår.

Differentierad skolpeng. Skolpengen bör anpassas efter skolornas uppdrag, anser utredningen. Eftersom kommunala skolor behöver ha beredskap för nya elever bör också skolpengen vara högre för den typen av skolor, argumenterar utredningen. Rent praktiskt skulle ett avdrag på skolpengen göras för skolor som inte har beredskapsuppdraget.

Allmänt skolval. Det fria skolvalet behålls, men skolvalet administreras nationellt av Skolverket och en garanti för en kommunal skolplats på en skola nära hemmet ges.

Ett sektorsbidrag. Flera riktade statsbidrag slås ihop till ett som stimulerar skolutveckling och går till skolor där huvudmannen har en handlingsplan för att stärka likvärdigheten och undervisningskvaliteten.

Ökad regional närvaro från Skolverket.

Källa: SOU 2020:28

***

FAKTA: De två största friskolekoncernerna

Academedia AB: Börstnoterat. 75 grundskolor och 141 gymnasieskolor. Största minoritetsägarna är Mellby Gård AB och Nordea. Gjorde förra året en vinst på 470 miljoner kronor.

Internationella Engelska Skolan : 28 000 elever i 39 skolor i Sverige, 4 600 elever på skolor i Spanien. Börsnoterat, men kommer att lämna Stockholmsbörsen. Storägaren Peutinger la under hösten ett bud på bolaget och ansökte om avnotering.  Gjorde förra året en vinst på 169 miljoner kronor.

Källa: SOU 2020:28