Lågkonjunkturen sätter snäva ramar för Tidöavtalet

Sverige är på väg mot lågkonjunktur. Tillväxten väntas bli negativ nästa år samtidigt som arbetslösheten ökar. Och hushållen har kraftigt stigande priser på livsmedel och el samt höjda boräntor att hantera. Det är mot den dystra fonden som Ulf Kristerssons regering ska implementera den ekonomiska politik som skissas i Tidöavtalet. Om bara tre veckor, den 8 november, väntar det första eldprovet. Då ska budgeten för 2023 läggas fram för riksdagen.

Fokus frågade några ledande ekonomer vad de tror om den kommande ekonomiska politiken, baserat på Tidöavtalet.

– Det blir en dragkamp mellan Ulf Kristerssons strävan att bedriva klassisk moderat politik, med sänkta skatter för välbeställda, och Jimmie Åkessons strävan att framstå som den som tar fajten för arbetarklassens ekonomiska intressen, säger LO-ekonomen Torbjörn Hållö som också förväntar sig att regeringen tvingas överge överskottsmålet för statsbudgeten.

Svenskt Näringslivs chefekonom Sven-Olof Daunfeldt räknar med att de bistra realiteterna kommer att prägla politiken under överskådlig tid.

– Elprischocken behöver mildras, i ett läge där inflationen troligen är tvåsiffrig och vi går in i en lågkonjunktur. Om Sverige hamnar i en allvarlig ekonomisk kris kommer resten av mandatperioden präglas av den, säger han.

– Det skulle leda till att det tar längre tid att förverkliga löftena i Tidöavtalet där lägre skatter på arbete, stramare bidrag, bättre villkor för små och medelstora företag att växa, anställa och investera hör till de viktigaste löftena. 

Vilken ekonomisk politik vore den bästa för att få fart på landet?

– Jag skulle vilja se en del långsiktiga, strukturella tag för att få arbetsmarknaden att fungera bättre på lång sikt, säger Klas Eklund, senior ekonom på Mannheimer Swartling som även efterlyser en ny skattereform så att ”skatterna hänger ihop”, samt en översyn av de finanspolitiska och penningpolitiska ramverken.

Eklund får medhåll av kollegorna om att arbetsmarknaden är ett prioriterat område, även om recepten skiljer sig åt en del.

– Arbetslinjen behöver återupprättas. A-kassan bör återställas och reformer som minskar utanförskapet måste genomföras. Strukturreformer som förmår höja produktiviteten behöver genomföras, till exempel behöver kompetensförsörjningen förbättras, tycker Sven-Olov Daunfeldt.

Torbjörn Hållö tror inte att sänkt a-kassa skulle lösa några problem eftersom merparten av de arbetslösa saknar de kvalifikationer som efterfrågas av arbetsgivarna.

– Sverige kombinerar hög arbetslöshet med hög efterfrågan på arbetskraft. Vi behöver få ordning på detta. Vi behöver få upp volymerna på arbetsmarknadsutbildningen. Men också uppmuntra fler unga att läsa yrkesprogram på gymnasiet, till exempel elektriker, anser Torbjörn Hållö.

Hållö lyfter även fram statsbidragen till kommuner och regioner samt elpriserna som områden där det krävs en ny politik.

– Det ska vara svenska priser på svensk elproduktion. Prissättningen måste regleras om. Det är obegripligt att svenska konsumenter behöver betala motsvarande tyska gaspriser. Och vi behöver stora offentliga investeringar i både nät och produktion.

Sven-Olof Daunfeldt önskar å sin sida att den nya regeringen får utrymme att underlätta för investeringar och lokaliseringar i Sverige genom sänkta kapitalskatter, kortare tillståndsprocesser och förändrade 3:12-regler. 

– I grunden handlar detta om att värna Sverige som bas för högkvalificerade och högproduktiva företag, säger han.

Läs även: Regeringen är SD:s leasingbil till makten

Läs även: Alice Teodorescu: Räta på ryggen och lycka till!