Läkarlinje utan gränser

Förra terminen fick en student på läkarlinjen förlängd tid för en skrivning och dessutom göra tentan i eget rum. Studenten hade även önskemål om en säng i rummet. Det berättar professor K, som är examinator på läkarlinjen och som vill vara anonym för att "inte utsättas för drev".   

– Antalet studenter som önskar anpassade tentor för att de inte kan skriva eller läsa ökar för varje år. Naturligtvis kan du inte jobba som läkare om du inte kan läsa eller skriva och måste vila dig på en säng så fort det blir lite jobbigt, säger professorn och pekar ut tre saker som påverkar examinatorernas arbete och som börjat ta sig extrema uttryck:  

En utlösande faktor bakom den nya och svåra arbetsmiljön är, enligt professorn, de senaste årens kraftiga ökning av intyg som slår fast att studenten har en funktionsnedsättning som kräver anpassad examination och undervisning. Antalet studenter som definierades som funktionsnedsatta har under denna tid ökat med mellan 300 och 400 procent som en följd av att neuropsykiatriska diagnoser började inkluderas i definitionen av funktionsnedsättning. Intyg granskas av universitetsanställda administratörer utan medicinsk utbildning, som sedan beslutar om vilka hjälpmedel och åtgärder som studenten har rätt till.

– Det brukade krävas en varaktig och dokumenterad funktionsnedsättning hos studenten. Tills för sju, åtta år sedan definierades varaktig och funktionsnedsättning på ett sätt som mannen eller kvinnan på gatan skulle känna igen. Varaktig innebar livslång, berättar professor K.  

– Men när man började inkludera neuropsykiatriska diagnoser gjorde man samtidigt en anmärkningsvärd omdefinition av varaktig till "sex månader". Det betyder att även om du har en tillfällig depression är du funktionsnedsatt, och har rätt till anpassningar i stället för att bli bra och komma tillbaka.   

Professorns bild är att studenterna snabbt har insett att de kan använda sig av detta, något som tillsammans med den kraftiga ökningen av studenter med neuropsykiatriska diagnoser har lett till att även enheten på universiteten som utfärdar intygen om studieanpassningar vuxit kraftigt. Studenterna söker sig dit med sina intyg, som talar om att de har en särskild funktionsnedsättning, och får som kvitto ett intyg på att de har rätt till anpassningar.   

– Det blir som ett bevis, men det är alltså inte medicinskt utbildad personal som utfärdar intygen inom universitetet, utan administratörer.   

En examinator ska därefter hantera studentens begäran och har rätt att säga ja eller nej till önskemålen.   

– Men det vanliga är att studenten tolkar intyget som att de ska få det här, och då hamnar examinatorn i en rätt pressad situation, dels för att man kan konfronteras av ilskna studenter som inte beviljas anpassningar av den enkla anledningen att de helt enkelt inte passar till alla utbildningar.  

Professor K tycker att det är både besynnerligt och påfrestande för lärarna att universiteten rutinmässigt rekommenderar anpassningar i utbildningen utan att beakta vad studenten utbildar sig till. Många anpassningar är enligt professorn omöjliga att bevilja. I alla fall för den examinator som har läkarstudentens framtida möjlighet att kunna arbeta som läkare i åtanke. Professorn visar en sammanställning av några vanliga anpassningar. En är anteckningsstöd under föreläsningarna, vilket beviljas av administratörerna.  

 – Det fungerar så att en annan student i gruppen får arvode för att göra anteckningar till en student som inte kan ta anteckningar själv. På läkarprogrammet har vi varje termin tre, fyra studenter som får anteckningsstöd.  

Lärarna sinsemellan är överens om att åtgärden är problematisk.  

– För att det kan vara bra för en läkare att kunna anteckna, det tror jag att folk i allmänhet tycker.   

Förlängd skrivtid är vanligt förekommande och beviljas per automatik. Det innebär att en student får en och en halv gång så lång tid på sig för exempelvis en salstenta än andra studenter.  

– Man kan ju fundera på om du som patient vill ha en läkare som tar en och en halv gång så lång tid på sig, eller om du som arbetsgivare vill anställa läkare som tar så lång tid på sig.  

Professor K säger sig inte ha någon principiell motvilja till studieanpassning.   

– Men det är skillnad på om du exempelvis läser latin, då påverkar det inte det du förmodligen kommer att jobba med. Men man borde kanske göra en skillnad för en medicinsk fakultet som utbildar till en profession, vi skiljer oss från de övriga fakulteterna därvidlag, det är legitimationsyrken vi utbildar till.  

Ett annat vanligt önskemål från studenterna är att få tentera enskilt eller till och med hemma, och därmed kunna slå upp i böcker.    

– De klarar inte av att sitta i en tentasal med andra personer som ger synintryck och ljudintryck, så de får sitta i enskilda rum eller i en mindre grupp. Det är enormt resurskrävande, då det kräver extra tentamensvakter. Ofta sitter de med hörselkåpor för de klarar inte ens av de ljud som finns där. Vi borde fundera över vilken arbetsplats vi ska ha de läkarna på.   

Mindre vanliga krav, som dock har börjat dyka upp på senare tid, är tillgång till dagbädd eller säng under tentamen och tillstånd att under utbildningen göra ljudinspelningar för eget bruk. Det senare i en utbildning där det finns undervisningspass där tystnadsplikt råder. Det är också lätt att en lärare blir anmäld för kränkningar vilket leder till en förödmjukande uppkallelse till chefen. Som en följd kan en lärare frestas att av ren självbevarelsedrift bevilja allt.  

– Varför försätter vår arbetsgivare oss i en sådan situation? En nolltolerans mot substanslösa anmälningar borde vara praxis. Universitetet har ett ansvar att se till att framtidens läkare lever upp till de krav som vi som medborgare och patienter har på dem. 

Det kraftigt växande antalet universitetsstudenter med krav på anpassningar är en nationell trend. Professor K berättar att mycket få av dessa studenter klarar den första terminen på läkarlinjen.

– Så effekten av anpassningarna är missriktad. Allmänheten har högt ställda förväntningar på våra läkare. Borde vi inte ha detsamma på våra läkarstudenter? 

***

Läs även: Lovskolan – där drömbetyg skapas på löpande band

Läs även: Mängder av studentinvandrare försvinner – ingen vet vart