Larm om torka saknar vetenskapligt stöd

Att nyhetsmedier har fel om trenderna för extremt väder är inte ovanligt. Det beror i regel på att politiker och andra aktivister, även inom forskningsvärlden, ger dem felaktig information. 

De flesta har läst artiklar eller hört nyhetsinslag som hävdar att människans utsläpp har medfört fler stormar och orkaner, vilket är dubbelfel, eftersom FN:s klimatpanel IPCC i sina vetenskapliga rapporter inte ser någon trend och inte heller tydligt har kunnat koppla stormarnas beteende till mänskliga aktiviteter. Men även den vetenskapliga tidskriften The Lancets årliga larmrapport om klimatet, Lancet Countdown, skruvar till fakta ovanligt hårt i alarmistisk riktning. I den första Countdown-rapporten för sju år sedan hanterades statistik från en ledande databas för inrapporterade naturkatastrofer, EM-DAT, på ett tvivelaktigt sätt. Lancet påstod att väderkatastroferna i världen hade ökat med 46 procent på bara 16 år. I själva verket kan institutet som ansvarar för EM-DAT inte se någon ökande trend under innevarande sekel. Innan dess ökade antalet inrapporterade katastrofer på grund av förbättrade informationssystem. 

Nu har Lancet Countdown gjort det igen. I den rapport som kom förra veckan påstås att den landyta som drabbas av extrem torka har trefaldigats sedan 1950-talet. I ett appendix finns ett diagram som i skarpa färger visar att den mest dramatiska ökningen har skett sedan mitten av 1990-talet. Detta strider dock helt mot slutsatsen i den senaste vetenskapliga sammanställningen från IPCC. Där framgår att det inte har gått att hitta några robusta trender när det gäller torka och den slutsatsen baseras på hundratals studier. Även annat i Lancets rapport finns det anledning att vara försiktig med. Varken det som sägs om skogsbränder eller om kostnaderna för väderkatastrofer handlar om antalet faktiska väderrelaterade händelser, utan om ”exponering” och konsekvenser av högre BNP samt mer bebyggelse i utsatta områden. 

Det finns två typer av extremt väder som IPCC slår fast har ökat. Den ena är värmeböljor, vilket är logiskt eftersom den globala medeltemperaturen har gått upp med 1,3-1,5 grader sedan 1800-talet. En ökning av antalet varma dagar tycks vara en i det närmaste global trend. Den andra är fall av extrem nederbörd, som har ökat i de flesta regioner men inte alla. Intressant nog syns ingen koppling till översvämningar, som inte har ökat, enligt IPCC. En förklaring är att även måttliga regn definieras som extrema när de sker på vanligtvis snustorra platser. Det handlar inte bara om den typ av apokalyptiska skyfall som nyligen drabbade Spanien. 

För två andra typer är sannolikheten ”medelhög”, det vill säga runt 50 procent, att det skett en ökning. Det gäller dels ”skogsbrandsväder” (en kombination av faktorer), dels det som kallas jordbruks- och ekologisk torka, något som drivs av människans land- och vattenanvändning. För övriga extremvädertyper syns ingen trend. Det gäller tropiska cykloner, andra stormar, tornador, jordskred, åska, hagel, översvämningar och hydrologisk torka – den sort vi vanligen avser när vi talar om torka. 

Lancet-rapportens många grafer och referenser signalerar trovärdighet. Påståendena om torka har återgivits i svenska och utländska medier. Roger Pielke, tidigare professor vid universitetet i Colorado, är en av världens ledande auktoriteter på trender i extremväder. Han skriver på X att årets rapport kommer med ”väldigt felaktiga påståenden”, och i en skriftlig kommentar till Fokus säger han: ”I stället för att helt enkelt luta sig mot IPCC har författarna bestämt sig för att göra sina egna klimatanalyser baserade på förenklade eller felaktiga metoder, som om de kunde ersätta hela den vetenskapligt granskade litteraturen.” 

***

Läs även: "Människan klarar ett varmare klimat"

Läs även: Varför är det så varmt?