Lista: Så dyrt bor de svenska ministrarna

Amorteringskrav, bolånetak och bankernas stresstest av låntagare har gett 7 800 färre bostäder per år, hävdar Sveriges Byggindustrier. Förra året konstaterade LO i en rapport att först när ett hushåll med barn har årsinkomster upp emot 700 000 kronor före skatt öppnas marknaden för den som vill köpa ett boende.

Men Per Bolund, bostadsminister, håller inte med kritikerna:

– Det som hörs om att det skulle vara omöjligt att som ung få kredit stämmer helt enkelt inte. Restriktionerna har lett till att unga lånar lite mindre och köper en billigare bostad. Vi har fått en sund amorteringskultur.

– Sverige stack ut internationellt i att hushållen tog väldigt stora risker. Det är en risk både för de enskilda som har lånen och för samhällsekonomin i stort, säger han.

Men i debatten talas det alltmer om gynnade insiders – de som redan har bostadsfrågan löst – och outsiders – som saknar eller har en dålig boendesituation och har höga trösklar in på bostadsmarknaden.

Fokus har tagit in uppgifter om statsrådens boenden. De domineras helt av insiders, med hus eller bostadsrätt. Bara en, socialminister Lena Hallengren (S), bor i hyresrätt. Om nu inte statsministerbostaden Sagerska huset ska räknas dit.

Samma mönster finns bland de folkvalda i riksdag och kommuner.

Per Bolund har inte haft några bekymmer med kreditbegränsningar för sitt nuvarande boende. Villan i Älvsjö ärvde hans sambo av sin far, och sommarstället på Värmdö ägs efter en gåva av Per och hans syster med modern som »minoritetsägare«.

Men att han själv inte påverkas av stramare krediter vill han inte tala om.

– Jag ska nog inte gå in och prata om min privatekonomi i det här sammanhanget. Det är en förenklad bild att om man har en bostad kan man inte engagera sig i männi­skor som har det svårt på bostadsmarknaden.

Spelar det någon roll att makthavarna bor i villa eller bostadsrätt, väldigt få bor i hyresrätt, nästan ingen i utsatta stadsdelar?

– Vårt uppdrag i politiken är bredare, vi har inte gått in i politiken för att se till vår egen situation utan för att lösa samhällsproblem.

Men din egen situation vill du inte gå in på?

– Nej, jag avstår nu från att ge några kommentarer om min privatekonomi. Det är inte relevant för hur vi arbetar för att lösa bostadsbristen.

Kan de insiders som avgör bostadspolitiken förstå situationen för outsiders?

– Jag tror att nästan alla har upplevt svårigheterna med att komma in på bostadsmarknaden. Själv tog jag ganska stora lån för att köpa en lägenhet i Stockholm när 90-talskrisen drabbade landet, och satt med rörliga räntor och helt plötsligt 500 procents ränta från Riksbanken. Så jag har erfarenheter av hur det är att leva in på bara skinnet.

– Det är lite för lätt att göra indelningen i insiders och outsiders. Det gäller att skapa bättre förutsättningar för dem som inte har höga inkomster, oavsett om det är unga, nyanlända eller lågavlönade.

Fokus genomgång av statsrådens boende visar att de som bor i Stockholmsområdet föredrar villa i kranskommunerna eller bostadsrätt i innerstaden. Men den pekar också på skevheten i beskattning mellan storstädernas upptrissade huspriser och landsbygdens.

Inför valet 2006 enades Alliansen om att fastighetsskatten skulle tas bort. Det gjordes från 2008 då den ersattes av en fastighetsavgift, i dag med ett tak på 7 812 kronor. Fastighetsavgiften är på 0,75 procent av taxeringsvärdet, men det räcker med att en fastighet är taxerad till 1 041 600 kronor för att nå taket för avgiften.

Inför valet 2014 lovade dåvarande finansministerkandidaten Magdalena Andersson (S) att inte återinföra fastighetsskatten.

Om den minister som har den dyraste fastigheten, Hans Dahlgren (S), skulle betalat den gamla fastighetsskatten skulle han betala 80 000 kronor mer per år än han gör i dag för sitt Nackahus.

Nuvarande bostadsminister Per Bolund skulle haft 50 000 mer i årliga skatter för sambons villa i Älvsjö och sommarhuset, medan hans föregångare på posten, Peter Eriksson, bara »tjänar« 2 500 kronor per år på att fastighetsskatten är borttagen.

LÄS OCKSÅ: Därför kan politikerna inte enas om hur bostadskrisen ska lösas