När hybridkriget kom till Sverige

Natten mot måndag 26 september exploderade något i Östersjön. På kvällen registrerade svenska och danska mätstationer ännu en explosion. Strax därefter stod det klart att både Nord Stream 1 och 2 – gasledningarna från Ryssland till Tyskland – läckte. På fyra ställen bubblade naturgas upp till vattenytan. Nästan lika snabbt bubblade spekulationerna upp: sabotage? dykare? ubåtar? Ryssland? Och en term som snabbt håller på att öka i popularitet: hybridkrigföring.

Ryssland tar sin energikrigföring mot Europa till nästa nivå, ”från ekonomiskt krig till hybridkrig”, twittrade Simone Tagliapietra vid tankesmedjan Bruegel i Bryssel. ”Är du oroad att det här kan vara någon typ av hybridkrigföring?” frågade TT statsminister Magdalena Andersson. Hennes icke-svar uteslöt inte att det kan röra sig om sådan.

Björn Palmertz, expert på hybrida hot och koordinator för Centrum för cybersäkerhet vid det statliga forskningsinstitutet Rise, är försiktigare i sin bedömning.

– När det gäller Nord Stream bör vi vara försiktiga med att ropa varg för tidigt. Vi vet att någon har apterat sprängladdningar och detonerat dem under gasledningarna, men vi vet inte vem eller i vilket syfte. Med det nuvarande kunskapsläget skulle jag använda termen hybrida hot snarare än hybridkrigföring, säger han till Fokus.

– Men det innebär en eskalering av säkerhetsläget i Östersjöregionen.

Hybrid CoE i Helsingfors är EU:s centrum för – eller snarare mot – hybrida hot. Där används följande definition: ”Termen hybrida hot syftar på handlingar utförda av statliga eller icke-statliga aktörer vars mål är att underminera eller skada ett mål genom en kombination av öppna och hemliga militära och icke-militära medel”. Med andra ord: konventionell krigföring (trupper och vapen) kombineras med påverkansoperationer, cyberattacker, ekonomiska påtryckningar och diplomati.

De okonventionella aspekterna sätts ofta in före den militära attacken, vilket gör det svårt att veta om man befinner sig i ett hybridkrig. Ekonomiska påtryckningar behöver inte vara ett förstadium till krig – men kan vara det. Samma sak med cyberattacker. Denna gråzon är orsaken till att många experter föredrar termen hybrida hot.

Termen ”hybridkrig” populariserades i samband med Rysslands invasion av Krim 2014, där soldater utan nationalitetsbeteckningar spelade en central roll. Dessa ”gröna gubbar” var i själva verket ryska elitsoldater, men frånvaron av nationalitetsbeteckning gjorde det möjligt för Rysslands ledning att hävda att de var ”lokala självförsvarsstyrkor”. Därmed blev det svårare att hålla Ryssland ansvarigt eftersom landet inte erkände att dess styrkor opererade på Krim. Medan det finns ett internationellt juridiskt ramverk för konventionell krigföring är det svårare för det internationella samfundet att förhålla sig till hybridkrigföring.

Samtidigt har många av de påtryckningsmedel som ingår i hybridkrigföring, som diplomati och ekonomiska blockader, varit självklara ingredienser i krigföring sedan urminnes tider.

– Att påverka motståndarens sinnestillstånd, beslutsprocesser och uppfattning av den egna förmågan är verkligen inget nytt. Redan för 2 400 år sedan använde Alexander den store påverkansoperationer i sina krig mot perserna. Det finns dokumenterat hur han utnyttjade persernas vidskeplighet och använde olika knep för att få dem att tro att hans makedonska styrkor var större än de var, påpekar Björn Palmertz.

Att termerna hybrida hot och hybridkrig har slagit igenom först nu kopplar han till det internationella säkerhetsläget. Efter en 25–30-årig period av relativt lugn har situationen i västvärlden blivit oroligare, samtidigt som teknikutvecklingen har skapat nya möjligheter för hybridkrigföring.

– Vi går numera runt med apparater i våra fickor som gör oss mottagliga för väldigt riktade budskap. Möjligheterna för en motståndare att nå människor är oändligt mycket större i dag än de var så sent som under kalla krigets åttiotal.

Innebär det att de okonventionella elementen håller på att ta över i modern krigföring?

– Det skulle jag inte säga. Parallellt med utvecklingen av cyberhot ser vi ju nu ett krig i Ukraina där man bombar städer sönder och samman i syfte att göra livet outhärdligt för civilbefolkningen och svälta ut regioner. Det är attritionskrigföring på första världskrigsnivå, att genom konstant bombardemang göra det omöjligt för motståndaren att behålla ett område. Krig förs fortfarande med väldigt traditionella metoder, i kombination med de nya verktyg som finns.

Av de fyra Nord Stream-läckorna befinner sig två i Sveriges ekonomiska zon. Zonen ligger utanför territorialgränsen, vilket innebär att explosionerna inte skedde på svenskt territorium. Den ekonomiska zonen är helt enkelt det område inom vilket Sverige har exklusiv rätt att utvinna naturresurser. Men Nord Stream-explosionerna innebär fortfarande att de hybrida hoten kryper närmare.

Hur god är Sveriges beredskap?

– Det är väldigt svårt att säga, eftersom det är så svårt att förutse hur en attack skulle se ut. Men den som vill skada vårt samhälle eller göra det svårt för oss att agera i internationell politik kommer att försöka hitta existerande sprickor i samhället. Det är lättare att exploatera en laddad situation än att skapa en ny sådan från grunden. Och vi har ju ett antal sådana situationer i Europa just nu: energiförsörjningen, migrationen, problem kopplade till skola och omsorg, säger Björn Palmertz.

– Sverige har goda grundförutsättningar. Vi har relativt hög tillit socialt, och i kristider tenderar vi att ha hög tilltro till traditionella medier. Men samtidigt har vi också en svaghet: vi är ett av världens mest digitaliserade länder, och cybersäkerheten har inte hängt med.

Det viktigaste Sverige kan göra för att förbättra skyddet mot hybrida hot är att förbättra samordningen mellan myndigheter, civilsamhället och företag som bedriver kritisk verksamhet, menar han. Vårt system med ganska självständiga myndigheter innebär att samarbetet ibland skulle kunna fungera smidigare.

– Framför allt måste ansvarsglappen minskas. Det är där en opponent har utrymme att agera. 

***

Läs även: Putins sista utväg

Läs även: Så styr Djingis khan dagens geopolitik