När kriget kom till Ryssland

Kursk är ett namn med en magisk aura i den ryska militärhistorien. År 1943 utkämpades där världshistoriens största pansarslag som slutade med en enastående seger för Sovjetunionen. Nu har detta namn fått en ny och för Kreml betydligt mindre ärofull innebörd. Den 6 augusti invaderade ukrainska arméförband just länet Kursk och trängde på några dagar flera mil in i Ryssland utan att möta något egentligt motstånd. Politiskt, strategiskt och militäroperativt är detta en mycket lyckad operation som slagit både Kreml och västvärlden med häpnad. 

Vad vill då Ukraina uppnå med operationen? Krigföring är en mångbottnad aktivitet och militärt agerande eftersträvar oftast flera effekter. Ju fler sådana som uppnås, desto mer lyckat är aktionen och invasionen av ryskt territorium är framgångsrik just för att Ukraina uppnår flera saker samtidigt.  

Det första är den starka symboliska och därmed politiska effekten. Ryssland har inte blivit invaderat av en främmande makt sedan 1941 och nationell säkerhet i allmänhet och territoriell integritet i synnerhet är något som varje sovjetisk och senare rysk statsledning håller oerhört högt. Nazitysklands invasion med början i juni 1941 var en katastrof för Sovjetunionen, ett fiasko som man ständigt trycker undan genom att i stället framhålla segern 1945. Människor i Sovjetunionen och senare Ryssland har lidit brist på mycket; frihet, resurser, värdighet men statsledningen har alltid kunnat slå dessa misslyckanden ifrån sig genom att hänvisa till arméns storhet och det tryggade territoriet. Dessutom har Vladimir Putin framställt sig själv som garant för det ryska folkets säkerhet vilket nu får sig en rejäl törn, i första hand bland de civila som evakuerats från Kursk och Belgorods län, men i förlängningen också hos de ryssar som kan och vågar se händelserna i vitögat. 

Den andra politiska vinsten för Ukraina är mer krass. Att använda militärmakt handlar också om att köpslå. Den part som ger upp, eller söker fredsförhandlingar, vill ha frihet från våld och kan i utbyte lämna bort en del av ett landområde eller avlägga vissa löften inför framtiden. För att ett krig ska ta slut måste parterna komma till något slags förhandlingar. Genom att ta territorium från Ryssland har Kiyv plötsligt skaffat sig något som Moskva kan tänkas vilja ha i utbyte. Ukraina skulle kunna få tillbaka territorium som Ryssland har ockuperat, i utbyte mot rysk mark som Ukraina nu har intagit. Även människor kan användas i ett sådant förhandlingsspel. Ukraina har tagit ett stort antal fångar som man säkert vill använda i en fångutväxling med Ryssland och till skillnad mot utväxling av territorium är detta en möjlighet som kan realiseras i närtid. Och fångarna som Ukraina har tagit är etniska ryssar och dessutom unga värnpliktiga. Från rysk sida kan man inte ignorera dessa på samma sätt som man har kunnat göra med soldater från etniska minoriteter, legosoldater och före detta straffångar – som betraktas mer eller mindre som förbrukningsvaror.  

Den tredje effekten som Ukraina når med intåget i Kursk-regionen är strategisk: Genom att attackera Ryssland i norr skulle Ukraina – om man har tillräckligt med folk och anfaller tillräckligt snabbt – om några dagar eller veckor kunna vända sig österut och hota ryska transporter och trupper i Belgorod och därmed lätta på trycket mot den egna staden Kharkiv. En sådan utveckling skulle kräva en hel del rersurser av den ukrainska armén, men det skulle också verkligen förändra dynamiken i striderna. Är det sannolikt eller ens möjligt att Ukraina kan lyckas med en sådan sak? Svårt att säga eftersom så mycket i krig handlar om överraskning, djärvhet och tillfälligheter. Moskva måste i alla fall ta den här risken på allvar.  

Den fjärde effekten är militäroperativ: Den långa landgränsen mot Ryssland är en sårbarhet för Ukraina eftersom fienden kan anfalla på så många ställen. Men den långa gränsen är samtidigt en rysk sårbarhet. Det är uppenbart att den ryska militärledningen inte räknade med att Ukraina skulle ändra på spelplanen och gå på offensiven på en helt ny front. De ryska soldater som hade satts att skydda gränsen verkar ha varit mycket dåligt utrustade värnpliktsförband som inte ens haft fungerande radioutrustning eller till och med vapen. Om det är så illa ställt med gränstrupperna i Kursks län så är det förmodligen likadant på andra håll. Ukrainas invasion tvingar Ryssland att avdela resurser från fronten i öster till Kursk och Belgorod i norr. Man måste flytta manskap, materiel och uppmärksamhet – resurser som Ryssland har ont om. Dessutom krävs stora insatser för att evakuera civilbefolkningen från den nya fronten. Oavsett hur Ryssland väljer att svara så kommer svaret att dränera redan ansträngda resurser. Om Kreml väljer att bara förhindra att Ukraina tar ytterligare mark krävs mindre, om man väljer att försöka ta tillbaka  förlorat land krävs det fler. Man brukar säga att militära operationer ska sträva efter att ställa fienden inför dilemman – ska man göra det ena eller det andra? Det har operationen i Kursk lyckats med eftersom Ryssland nu måste välja mellan att satsa på framryckning i Donbas – eller att försvara sig i norr.  

Ukrainas anfall in i Ryssland är nära nog ett skolboksexempel på en väl genomförd militäroperation; den var överraskande, väl genomförd, det fanns klara operativa, strategiska och politiska syften med agerandet och flera effekter har uppnåtts.  

En av de viktigaste egenskaperna hos en militärledning är flexibilitet, att kunna anpassa sig efter förändrade omständigheter. Så om Ryssland nu snabbt förstärker den norra fronten så får förmodligen Ukraina nöja sig med dessa framgångar ett tag. Om ryssarnas försvar däremot fortsätter att kollapsa som ett korthus kan det vara läge att utöka målsättningarna.  

Toppbild: Utslagna ryska armélastbilar som skadats av beskjutning av den ukrainska försvarsmakten på en motorväg i Kursk-regionen i Ryssland.

Peter Haldén är lektor i krigsvetenskap på strategiavdelningen på Försvarshögskolan.  

***

Läs även: Därför behöver inte den ryska ekonomin fungera bra

Läs även: Vad kriget har lärt oss