Natoexpert: ”Pratet om snabbspår provocerade Turkiet”

Det har sagts att Turkiets beslut att säga nej till Sveriges och Finlands inträde i Nato tog de övriga medlemsländerna på sängen. Generalsekreteraren Jens Stoltenberg hade utlovat ett snabbspår in i försvarsalliansen, och vägen såg ut att vara krattad för de nordiska länderna. Men strax innan Sverige och Finland lämnade in sina ansökningar meddelade Turkiets president Recep Tayyip Erdogan att landet skulle säga nej till de nya kandidaterna – om inte ett antal krav uppfylldes. 

Inte så förvånande, utan snarare klassiskt turkiskt agerande, menar Ann-Sofie Dahl, docent i internationell politik, medlem av tankesmedjan Atlantic Council och författare till boken Nato – historien om en försvarsallians i förändring.

– Så fort det är en stor fråga, så fort det ges tillfälle, då agerar Turkiet på det här sättet. Det jag kallar basar-mentalitet, man ser chansen att få eftergifter av Nato eller USA. Ibland har det ingenting med själva sakfrågan att göra. Jag tror inte de flesta i Nato, i alla fall inte de med lite historiskt minne, blev överraskade av detta.

Turkiet har försvårat beslut inom Nato tidigare. Bland annat motsatte man sig inledningsvis utnämningen av Anders Fogh Rasmussen som generalsekreterare 2009. Men landet har aldrig blockerat beslut helt – till slut har det alltid gått att nå en lösning. Svenska och finska delegationer förhandlar i nuläget med Turkiet om vad som krävs för ett Natomedlemskap. Ann-Sofie Dahl är övertygad om att de nordiska länderna kommer att bli medlemmar i Nato. Det dröjer bara lite. Att generalsekreteraren Jens Stoltenberg lovade guld och gröna skogar åt Sverige och Finland kan ha fått Erdogan att sätta sig på tvären.

– Stoltenberg skulle ha varit mer förberedd på att det skulle ske. Det här pratet om snabbspår kan också ha varit provocerande för Turkiet. ”De ska inte tro att de bara kan knalla rakt in, utan vi ska visa att vi också är med”, säger Ann-Sofie Dahl.

Jens Stoltenberg har uttryckt sig i termer av att ”vi löser det här”. Och att en norrman är den som ska leda in Sverige och Finland i Nato underlättar. Det finns en språklig och kulturell förståelse länderna emellan. Men man ska inte enbart fokusera på generalsekretaren, varnar Ann-Sofie Dahl. 

– Jag tycker man gör det i Sverige. Man har talat om Stoltenberg som om det är han som är Nato. Då missuppfattar man organisationen och missförstår var beslutsfattandet och makten ligger.

Besluten i Nato fattas i det Nordatlantiska rådet (NAC), som består av medlemsländernas ständiga representanter. Generalsekreteraren är ordförande i rådet, men till syvende och sist är det 30 medlemsländer som måste komma överens om en fråga. Natos generalsekreterare bör betraktas som ansiktet utåt för organisationen och sammanhållande faktor internt.

– Man kan säga att han är som ett slags vd. Han leder mötena och sätter ihop agendan. Men det gör han på medlemsländernas önskemål.

Kan en generalsekreterare driva Nato i en viss riktning?

– Njae, han har egentligen ingen egen agenda. Han kan lyssna av och höra vart vindarna blåser, och driva frågan genom diplomatin. Men det är alltid hos medlemsländerna makten ligger. 

Jens Stoltenberg har varit Natos generalsekreterare sedan 2014, vilket gör honom till en av dem som suttit längst på posten. Holländaren Joseph Luns har rekordet med nästan 13 års ämbetstid. Stoltenbergs förordnande har förlängts ett flertal gånger, senast i år i samband med Rysslands invasion av Ukraina. Egentligen skulle Stoltenberg ha avgått i höst för att därefter bli Norges nya riksbankschef, men kriget gjorde att Nato-uppdraget förlängdes med ett år. Det har knorrats en del i Nato om att Stoltenberg ägnade tid åt att säkra sin egen framtid samtidigt som ett ryskt hot växte fram i öster.

–  Att han lade så mycket tid på att försöka få det andra jobbet, det skapade irritation. Det fanns de som sa att han inte har fokus på rätt ställe. 

Hur har Stoltenbergs insats i Nato varit i stort?

– Han har varit en bra och effektiv generalsekreterare. Bara det faktum att han fått förlängt så många gånger visar det. Något han hanterade väldigt bra var Donald Trump. Det var inte lätt och det krävdes en viss personlighet att hantera honom.

En ny generalsekreterare skulle egentligen ha utnämnts i sommar, men beslutet skjuts nu alltså upp ett år. Enligt gammal hävd är generalsekreteraren alltid europé, aldrig amerikan. Ofta från mindre länder eller Storbritannien. De tre senaste har kommit från Nederländerna, Danmark och Norge. Även om den intrikata utnämningsprocessen dröjer har ett antal namn redan nämnts som Stoltenbergs tänkbara efterträdare. Storbritanniens tidigare premiärminister Theresa May, Estlands före detta president Kersti Kaljulaid, och Rumäniens sittande president Klaus Johannis har förekommit i spekulationerna. En lågoddsare är Kroatiens tidigare president Kolinda Grabar-Kitarović. Hon har varit FN-ambassadör och biträdande generalsekretare för offentlig diplomati vid Nato, den första kvinnan på posten. Hittills har alla Natos generalsekreterare varit män.

– Det spekuleras att det ska bli en kvinna från södern. Jag tror att Kolinda Grabar-Kitarović är ett väldigt starkt namn. Det är många som nämner henne. 

Natos medlemsländer i öst lär kräva att nästa generalsekreterare är någon som kan vara ”tough on Russia”, tror Ann-Sofie Dahl.

Behövs det någon som kan sätta hårt mot hårt mot Putin?

– Det måste vara någon som kan sätta hårt mot hårt, men göra det på ett diplomatiskt och trevligt sätt. 

Skulle någon som Tysklands Angela Merkel vara tänkbar som Natos nästa generalsekreterare?

– Angela Merkel hade varit helt omöjlig. De östeuropeiska staterna hade aldrig godkänt henne med de gamla banden till Ryssland, Putin och Nordstream.

I spelet om att släppa in Sverige och Finland i Nato har det nämnts att amerikanska stridsflygplan av typen F-16 kan vara ett förhandlingskort. Men även diplomatiska poster har tidigare visat sig vara gångbara för att blidka Turkiet. För att släppa igenom Anders Fogh Rasmussen som generalsekretare 2009 fick turkarna ett tröstpris i form av att diplomaten Hüseyin Diriöz blev biträdande generalsekreterare. Att övriga Natoländer skulle släppa generalsekreterarposten åt Turkiet för att få in Sverige och Finland i försvarsalliansen skulle däremot vara högst osannolikt, menar Ann-Sofie Dahl. 

– Det skulle förvåna mig väldigt mycket. Turkiet har en alldeles för hög profil och egensinnig linje, och skapar alldeles för mycket irritation för att man skulle belönas med en generalsekreterarpost. Det finns ett antal andra jobb på lägre nivåer, men fortfarande höga, som man kan fördela för att skapa ett slags balans, säger Ann-Sofie Dahl.

***

Läs även: Inte aktuellt att utesluta Turkiet ur Nato

Läs även: Så försvann Natofrågan (nästan) ur valrörelsen

Läs även: Natoexpert: Först då kan vi få Natos beskydd