Nej, vi vill (fortfarande) inte ha euron

Det senaste decenniet har kronan tappat så mycket i värde mot både euron och dollarn att inte ens exportbranschen tycker det är kul längre. Tungviktare som Volvos ordförande Carl-Henrik Svanberg och nationalekonomen Lars Calmfors, som ledde den statliga EMU-utredningen på nittiotalet, argumenterar för en radikal lösning: att Sverige ska dumpa kronan och införa euron i stället. Och förra veckan presenterade DI en undersökning som visade att näringslivstopparna har svängt; för tre år sedan ville 40 procent ha euron, i dag är 51 procent positiva till att byta. 

Svenska folket har en annan syn på saken, visar en ny Novusundersökning. I den första euroopinionsmätningen på länge säger 59 procent nej till euron; bara 22 procent är för. 

Nejsidan är med andra ord starkare i dag än i folkomröstningen 2003, då 56 procent röstade nej till euron och 42 procent ja.

I en analys av folkomröstningen konstaterade statsvetarna Henrik Oscarsson och Sören Holmberg vid Göteborgs universitet att inställningen till euron var en klassfråga. Det märktes inte bara i termer av vilka yrkesgrupper som var mest positiva (högre tjänstemän) respektive negativa (industriarbetare). Materiell standard, fysisk hälsa, inkomst och utbildningsnivå spelade också in: ”I alla grupper som kan betraktas som mer utsatta i samhället var stödet för euron svagare än i mer välbeställda, välutbildade, anställningstrygga och resursstarka grupper.”

Det mönstret lever kvar. Boendeform, inkomst och civilstånd har fortfarande en tydlig inverkan på inställningen till euron. 

– Förenklat kan man säga att ett stabilt liv innebär att man är mer positiv till att Sverige ansluter sig till euron, säger Torbjörn Sjöström, vd för Novus.

Han tror det handlar om att euron förknippas med risker – dels rent ekonomiska, efter finanskrisen 2008, dels i termer av att man förlorar kontroll om mer av makten över Sveriges ekonomi flyttas till den europeiska centralbanken i Frankfurt eller EU-byråkraterna i Bryssel. Och den som har sitt på det torra känner ofta att den har utrymme att ta större risker.

– Man har större utrymme att planera framåt om man själv har en god ekonomi och en trygg livssituation. Det kan också hänga ihop med att man är ute och reser mer i Europa och kanske blir påmind om att man är en del av en större gemenskap – eller om att den svenska kronan är så svag mot euron. Man kan känna att det hade varit gynnsamt för ens egen räkning att vara med i euron, säger Sjöström.

Regeringsblockets väljare är mer positiva till euron än oppositionspartierna: 33 procent säger ja. Tittar man specifikt på SD-väljarna vill 27 procent införa euron i Sverige – en avsevärt högre siffra än hos vänsterpartierna. Sjöström tror det hänger ihop med inflödet av före detta moderater i Sverigedemokraternas väljarbas. Så sent som 2019 svängde partiet i EU-frågan, något som av allt att döma var en anpassning efter väljarna. 

Men i samtliga partier är en majoritet av väljarna fortfarande negativa. Att kronan är så svag – euron kostade 11 kronor i februari, jämfört med 8,50 för tio år sedan – verkar inte ha påverkat opinionen nämnvärt.

– Jag tror man i första hand betraktar euron som en fråga om EU:s inflytande, och svenskar är i allmänhet nöjda med dagens nivå. Man vill inte lämna EU, men inte heller öka dess inflytande, säger Sjöström.

Läs även: Är kronan så dålig att vi borde övergå till euro?

Läs även: Så blev kronan en skräpvaluta