Nya Edvardsonpriset till Cecilia Uddén

'- Jag är helt överväldigad, det kommer bli ett kort tacktal för jag saknar ord. Det är en oerhört fin utmärkelse och ära att få ett pris uppkallat efter sig.

Du utsåg själv den första pristagaren, Cecilia Uddén. Varför valde du just henne?

- Hon ser det stora i det lilla och det lilla i det stora. Hon tittar i folks kylskåp och ser vad de har och framförallt vad de inte har. Hela tiden speglar hon historien i den enskilda människans historia. Det finns ett hebreiskt uttryck som heter ”Tikkun ha olam” som innebär att laga, att återställa, världen. För att kunna laga måste man först upptäcka sprickorna och det är också journalistens uppgift. Det gör den här pristagaren så fantastiskt.

Du som har en lång erfarenhet av internationella medier, vad tycker du om den svenska journalistiken idag?

- Somligt är bra, annat inte. Löpsedlarna på kvällstidningarna, ja, man mår ju illa. Det är skandalöst hur man kittlar folk med skandaler. Det är alldeles för mycket sådant och för lite av det existentiella, det som är pudelns kärna.

Vad får det för konsekvenser?

- En allmän förflackning. Det blev en viss panik kring sverigedemokraternas framgångar på sina håll, men man ids inte ta reda på vad det beror på.

Du är själv uppvuxen i trettiotalets Nazityskland och överlevde Auschwitz. Vad tänkte du när Sverigedemokraterna nu röstades in riksdagen?

- I just dessa tider är det underbart att jag har hyllats på det här sättet med ett pris. Jag är kvinna, lågutbildad, blatte och dessutom judinna, inte religiös men räknar mig som en länk i det judiska folkets kedja. Om sd, som har antisemitiska rötter, kan man säga att de ju trots allt bara är några få och får trots allt mycket mothugg, men man måste ändå vara försiktig, liten kan bli stor.

Det byggstopp i de israeliska bosättningarna som löpte ut den 26 september och inte förlängdes riskerar nu sätta punkt för fredsförhandlingarna. Palestiniernas ledare har dock lovat att vänta till Arabförbundets möte på måndag 4 oktober. Betyder det att det fortfarande finns hopp?

- Jag läste nyligen en alldeles sann historia om en människa som vaknade upp efter tjugo år i koma. I den bemärkelsen kan man säga att fredsmöjligheterna är om inte skendöda, så ligger de i koma.

Hur kommer det gå för den kroniskt sjuka fredspatienten?

- Det lär inte bli någon fred under min livstid.

Under dina barns livstid?

- Inte ens under mina barns livstid heller. Jag kan inte se hur det skulle gå till. För man måste till exempel räkna med Hamas, som absolut inte vill vara med på någonting som inte innebär att Israel försvinner från kartan. Jag tycker att Israel ska lämna de ockuperade områdena men så blir det inte för att det finns krafter inom Israel som vill att hela området från havet till floden, som det brukar heta, ska vara Israel.

Israels utrikesminister sa i tisdags i FN att han vill flytta bort de arabiska israelerna från Israel. Hur påverkar ett sådant uttalande fredssamtalen?

- Lieberman är en otrolig fanatiker, inte religiös, utan nationell. Naturligtvis hjälper han inte upp saken. Men det finns starka motkrafter inom Israel som är beredda att göra eftergifter, som är beredda att häva ockupationen. Men inte ens bland dem är det mer än en handfull som skulle kunna tänka sig något annat än en tvåstatslösning.

Men allt fler röster höjs ändå för att överge tanken på en tvåstatslösning. Vad säger du om det?

-Det är svårt. Vid en enstatslösning blir det framförallt svårt vad det gäller återvändandet. Alla som någon gång, eller haft förfäder som, levt i nuvarande Israel skulle på nolltid utgöra ännu en arabisk stat. Och det var ju inte meningen, det var meningen att judarna skulle ha en egen stat.

Fotnot: Cordelia Edvardson-priset ska delas ut vartannat år av JMK, Institutionen för journalistik, vid Stockholms universitet. Cordelia Edvardson var under tre decennier korrespondent för Svenska Dagbladet i Jerusalem. Hon har skrivit flera prisbelönta böcker, bland annat om sin uppväxt och tid i koncentrationslägret Auschwitz.