Okunskapens sköna bubbla

Vad vet en minister? Undran infinner sig efter det senaste årets inblickar i regeringen. Som i Sveriges Radios avslöjande om att Försvarets forskningsinstitut FOI planerade att bygga en vapenfabrik i Saudiarabien, i dagarna föremål för en ny bok. Som i KU-förhören om Vattenfalls köp av Nuon. Och som i förra veckans scoop från SVT, att FOI vill använda Kungliga Tekniska högskolan för ett samarbete med Kina, ett land som FOI av flera skäl »inte kan eller vill skriva avtal med«, som det heter i ett avslöjat dokument.

Försvarsminister Karin Enström meddelar till SVT att förslaget inte varit på regeringens bord. Hon visste alltså ingenting. Hon är inte ensam. Att svenska ministrar inte har en aning om vad som pågår är ett utbrett fenomen nuförtiden.

– Jag har inte fått den information som du säger, sa utrikesminister Carl Bildt när han i veckan till slut ställde upp på en radiointervju om vapenfabriken.

Detta trots att hans kabinettssekreterare Frank Belfrage var djupt engagerad i ärendet. Och att regeringen fattat tre beslut om projektet.

I konstitutionsutskottet bedyrade både statsminister Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att de inte kände till att Vattenfall höll på att köpa Nuon. Detta trots att frågan behandlades högt upp i både näringsdepartementet och Borgs eget.

Det är nästan så att man börjar tänka på president Harry S Trumans direktiv 1948 om »dolda operationer« som blev grunden för CIA:s globalt omstörtande verksamhet. De definierades som aktiviteter »planerade och utförda så att inget regeringsansvar för dem är synligt […] och om de avslöjas så att USA:s regering trovärdigt kan avsäga sig allt ansvar för dem.«

Men Sverige är ju inte som USA. Eller?