Olika slags misslyckanden

För ett år sedan stod Peter Hansson på Augusta Nationals tolfte hål. Det var sista speldagen av US Masters – en av herrgolfens fyra stortävlingar, så kallade majors.

Hansson låg bra till. Inför slutrundan hade han varit i ledningen, och segern nu, med sju hål kvar att spela, ännu inom räckhåll.

Peter Hansson svingade. Bollen liksom svajade iväg, snett ut till höger, ett sjuttiotal meter. Ett nybörjarmisstag. Inför 200 miljoner tv-tittare. Hansson blev till slut trea.

Svenska herrgolfare har de senaste tjugo åren haft fantastiska resultat. Flera gånger har de varit nära att vinna en major. Men de har alltid fallit på tröskeln. Ofta till följd av nervdaller eller nesliga misstag.

Jesper Parnevik har till exempel två gånger missat närmast givna segrar i British Open.

Att högt kunniga spelare misslyckas när de sätts under press är dock inte ovanligt i golf. Det har till och med en egen term: »choke« – att kvävas. Detta ska skiljas från den panik som uppstår på grund av brist på erfarenhet.

»Om panik är konventionellt misslyckande, är ›choking‹ parodoxalt misslyckande«, som den amerikanska tidskriften The New Yorker beskrev det för några år sedan.

Just svenska golfherrars psyke verkar dock ovanligt kvävbenäget. Damer som Annika Sörenstam har vunnit majors på löpande band.

Frågan är om beteendet också finns på andra områden. Håkan Juholts panikartade insatser förklarades av brist på erfarenhet. Några politiska »chokes« hittar Fokus dock inte. De erfarna svenska politikernas misstag verkar snarast hamna inom en tredje kategori: när de inte är pressade alls. Tobias Billströms uttalande om blond och blåögd verkade ha kommit i det mest avslappnade av ögonblick.

I dag börjar årets US Masters. I år med fyra svenskar. Om någon av dem leder inför sista rundan kan vi vara säkra på en sak. De kommer inte att vinna.