Olydiga skåningar

Politiken i Skåne har alltid skiljt sig markant från resten av landet. Under hundra­tals år var Skåne inte någon självklar del av Sverige, och under de senaste decennierna har deras politiska dagordning fortsatt att präglas av uppror. Ofta med en starkt invandringsfientlig ton.

Skånepartiet är en sådan lokal kraft som bildades 1979. Partiets ursprungliga politik byggde på två huvudkrav: Avskaffandet av radio- och tv-monopolet och självstyre för Skåne. I dag är en viktig del av agendan, utöver självstyre, en restriktiv flykting- och invandringspolitik.

Hädangångne centerpartisten Sven-Olle Olsson i Sjöbo vägrade ta emot flyktingar i kommunen på 1980-talet. Han uteslöts ur centern men startade Sjöbopartiet som lever kvar i lokalpolitiken och är i sin hemkommun det tredje största parti med 11,4 procent
i kommunvalet.

Men alla utspel från skånemyllan är inte främlingsfientliga. Handlaren Harry Franzén tog EU-politiken till Sverige när han ville sälja vin på Ica hemma i Röstånga. Han förlorade visserligen den striden, men det var ändå en fläkt av nya tider som svepte över åkrarna.

I en helt annan ände av det politiska spektrumet finns en stridbar kvinna känd från rikspolitiken. [[Gudrun Schyman|Gudrun Schymans]] feministiskt initiativ drar inte många röster på riks­planet, men i sin hemkommun Simrishamn kammar hon hem runt 9 procent vilket gör hennes parti till tredje största i kommunen.

Kanske innebär FI:s intåg en ny trend för Skåne, en gryende uppgörelse med en unken syrefattig luft?