Färre fall av livmoderhalscancer kan upptäckas i tid under pandemin

Var åttonde patient var under stora delar av 2020 spårlöst försvunnen ur den svenska cancervården. De existerade förstås, men inte som cancerpatienter.

Flera av dem vet ännu inte om sin sjukdom, för de har inte sökt vård, eller fått sin cancer upptäckt ännu. Och precis som i fallet Fredrik Svedberg, vars lungcancer gick obehandlad under nästan hela pandemiåret, finns det vissa former av sjukdomen för vilka en försenad diagnos får betydligt allvarligare konsekvenser än för andra.

Livmoderhalscancer, som oftare drabbar unga kvinnor, är en sådan.

Specialistläkaren Hanna Sahlgren är medicinsk rådgivare vid Regionalt cancercentrum (RCC) i Mellansverige, men hon är också verksam som gynekolog. I en ny rapport, som släpps 26 februari, beskriver hon vilka konsekvenser pandemin haft för cancervården inom hennes specialisering.

Livermoderhalscancer har ett screeningprogram. Men under våren 2020 stoppades screeningen i många regioner helt, och när den senare återupptogs var det under begränsade former.

Screening för livmodercancer har under de år som den genomförts halverat antalet fall från 1000 om året till 500. Tidig upptäckt är avgörande, både för överlevnad och möjlighet att bota, men också för att rädda unga kvinnors möjlighet att kunna bli gravida senare i livet.

I statistiken för 2020 finns en avvikelse på 50 fall, färre än förväntat har alltså upptäckts och behandlats. En förklaring kan vara en naturlig variation, men det kan också vara en effekt av pandemiåret.

– Det är ungefär 10 procent färre diagnoser. Vad det beror på går inte att säkert uttala sig om, men en teori är att det är kopplat till pausad screening. Eftersom det är en cancer som ofta upptäcks via screening så är det inte ett orimligt antagande, säger Hanna Sahlgren.

För kvinnor är det här dåliga nyheter. Livmoderhalscancer är en elakartad cancer där tiden för upptäckt spelar stor roll.

– Några månader kan vara avgörande. Det skiljer den från bröst- eller prostatacancer där längre tid inte alltid får samma konsekvenser, säger Hanna Sahlgren. Hon understryker att detta inte bara är allvarligt ur aspekten att kunna rädda liv, utan också för möjligheten att kunna göra fertilitetsbevarande kirurgi.

Sahlgren har inte bara tagit del av pandemiårets påverkan på cancervård via siffror ur det svenska cancerregistret. Hon får också som gynekolog möta de drabbade:

– Jag har träffat två sådana kvinnor. Den ena var en ung kvinna som kom för sitt första cellprov någonsin. Det hade skjutits upp ett år, och när hon kom till mig så hade hon cancer. Den andra kvinnan kom för en annan undersökning som också skjutits upp ett år, och då upptäcktes cancern. Bägge kom ett år för sent.

Hur hårt den pausade screeningen kommer att slå är svårt att säga, en del av de patienter som kommer in nu hade kanske inte utvecklat cancer om de haft ordinarie screening. Men trots de diagnoser som nu görs så upptäcks ändå mindre cancer än 2019, vilket oroar.

Hanna Sahlgren hoppas att det kaos som uppstod i våras kan leda till lärdomar:

– Som med så mycket annan vård så blev det panik i våras. Ingen visste säkert hur de skulle göra och alla gjorde lite olika. Det blev upp till varje region att fatta beslut. Det här är en lärdom man kan dra till nästa gång det kommer en pandemi. Hur gör vi med screening då? säger Hanna Sahlgren.

27 februari kommer RCC i samverkan att presentera en stor rapport som visar hur mycket cancervården påverkats av pandemin, i form av uteblivna diagnoser. Närmare 7000 svenskar fick inte den cancerdiagnos de annars skulle ha fått under 2020. Då är resultatet för året inte färdigt ännu, den eftersläpande rapporteringen från regionerna gör att man först i vår kan komplettera med november och december.

– Det är först då man vet säkert hur mycket det har påverkat, säger Hanna Sahlgren.

Fredrik Svedberg, 49, ville inte belasta vården – rethostan var lungcancer