Oväntad hemvist för matriarkat

Månadsskiftet februari/mars är något av högsäsong för frågan om kvinnors makt. Inte bara för internationella kvinnodagen nu på torsdag och att ett affärsmagasin då brukar publicera en lista över näringslivets mäktigaste kvinnor.

Det är också nu som företagen kallar till årsstämmor. Efter vilka tidningsredaktörer kan räkna ut hur långsamt andelen kvinnliga styrelsemedlemmar ökar (just nu 26 procent). Liksom kvinnliga börs-vd:ar (strax blir de elva. Av drygt 300).

Detta brukar i sin tur stimulera till en kvoteringsdebatt. Ministrarna Lööf och Sabuni har redan gått en omgång i Dagens Industri och sågat kvotering, och fått vederbörligt mothugg av fackförbundet Ledarna. Stiftelsen Allbright kastade mer bensin på debatten med en rapport några dagar senare.

Även i politiken är det kvinnliga maktmörkret kompakt. Maria Wetterstrand blev styrelseproffs, den nya s-ledaren blev en riktig man och Sverige är längre från en kvinna som statsminister än någonsin.

Men det finns en plats där matriarkatet är vardag. Och då långt bort från förment moderna sammanhang som avreglerad marknadsekonomi och parlament. I stället är det under kristallkronorna, i den ärvda maktens salonger som förändringen verkar ske.

Först kom nyheten att finansmannen Fredrik Lundbergs dotter Katarina Lundberg föreslås till styrelsen i Husqvarna. En bekräftelse av att hon och storasyster Louise Lindh på allvar tar över efter pappan i en av Sveriges tyngsta dynastier. De sällar sig till Johnsons, Stenbecks, Hamrins och Schörlings där kvinnor har eller är på väg att ta makten.

Och sedan, förstås, nedkomsten på Haga. Med två drottningar på rad klarar ju huset Bernadotte allt det som aktiemarknaden och regeringen misslyckas med.