På dem, Björklund!

Bilden på mannen som målar om en stol, fast den redan är målad, har vevats otaliga gånger i tv vid det här laget. Han är placerad i Fas 3 och det meningslösa i sysselsättningen är tämligen uppenbart. Men hur meningslöst? 2006 berättade Fokus om Johan Karlsson som för att få ut sin a-kassa tvingades fördriva dagarna med att spela Yatzy med sina olycksbröder i väntan på ett Plus-jobb. Lika meningslöst, ännu mer meningslöst? Vilka arbetsmarknadspolitiska program fungerar, och vilka fungerar inte?

Ylva Johansson, socialdemokraterna, viftar ivrigt med handen för att få svara på frågan. »Hon har inte gjort läxan«, skvallrar moderaten Tomas Tobé några bänkrader längre bak. Men var är Lars och Anders och Bertil och Susanne? Bänkarna gapar tomma där nationalekonomerna och ekonomhistorikerna borde sitta. 73 svenska nationelekonomer finns beskrivna i egna artiklar på Wikipedia, 56 av dem är professorer. Ekonomhistorikerna är något färre. Hur många av dem har uttalat sig om Fas 3 och andra arbetsmarknadspolitiska uppfinningar?

– Föräldrar till elever som skolkar ska omedelbart kunna få ett sms från läraren med budskapet att vi saknar Kalle i klassrummet, berättade utbildningsminister Jan Björklund i veckan.

Man kan riktigt höra hur det kommer att pipa till i prefekternas byxfickor på universiteten från Lund till Umeå.

»Vi saknar din professor i Fas 3-debatten.«