Paragrafen som får våldsbrotten att skena

– En rest från 70-talets skenande radikalisering, säger Bo Wennström, professor i rättsvetenskap. 

– Paragrafen har orsakat, och orsakar alltjämt, mycket elände, säger affärsjuristen och debattören Claes Sjölin. 

– Även om paragrafen stryks kommer de överfulla fängelserna att ställa till det, säger advokaten Mats Bergh. 

Stora delar av den svenska juristkåren verkar tämligen enig: Trettionde kapitlet, fjärde paragrafen i brottsbalken har mycket på sitt samvete. Vissa går så långt som att säga att man genom att helt enkelt stryka kapitlet kan stävja den skenande våldsbrottsutvecklingen.

För den skenar – med all önskvärd tydlighet.  

Dödsskjutningarna har under de senaste åren legat högst i Europa enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Och våldet fortsätter att eskalera. Redan de första fem månaderna under 2022 har hela 31 personer skjutits ihjäl, vilket nästan är en fördubbling mot förra årets första fem månader – ett år som även det var ett rekordår i dödsskjutningar.

Det var just den skenande brottsutvecklingen och bristerna i rätts- och polisväsendet som fick Sverigedemokraterna att begära misstroendeomröstning mot justitieminister Morgan Johansson den 2 juni. Moderaterna och Kristdemokraterna hängde snabbt på. Med en rösts marginal lyckades Morgan Johansson dock klamra sig kvar vid rollen vid omröstningen i riksdagen den 7 juni. 

– Morgan Johansson har dock aldrig visat någon ansats att radera lagen ur lagboken. Det skulle kosta honom för mycket, säger Claes Sjölin, jurist och straffrättslig debattör.  

Så vad säger då lagen? I korthet lyder den: 

Vid val av påföljd skall rätten fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Därvid skall rätten beakta sådana omständigheter som anges i 29 kap. 5§.

– Vad innebär detta i praktiken? Jo, i princip kan man införa hur många straffskärpningar som helst. Men det är helt tandlöst eftersom det ändå tar stopp i domstolarna. Lagen säger att oavsett vad det är för brott så ska man till varje pris undvika att döma till fängelse, säger Claes Sjölin. 

Han menar också att justitieminister Morgan Johansson (S) är medveten om problemet, men undviker att beröra ämnet då det skulle exponera alltför stora brister i kriminalvården. 

– Överbeläggningen på fängelserna och häktena är förfärlig. Genom att låta domstolarna göra sitt jobb ordentligt, skulle långt fler kunna fängslas. Men det skulle kosta staten enorma summor. En intagen på anstalt kostar samhället i genomsnitt 3 202 kronor per dygn, säger han. 

Morgan Johansson sa i en intervju i SVT:s intervjuprogram 30 minuter våren 2021: ”Det vi gör nu med våra straffskärpningar, med fler poliser och fler verktyg till poliser, det borde man gjort redan på 90-talet”. 

Och regeringen har de facto infört en lång rad straffskärpningar. Bland annat för vapen- och sprängmedelsbrott, för samröre med terrororganisationer, för vissa allvarliga våldsbrott. Morgan Johansson har också sagt att det är tusen fler frihetsberövade jämfört med för ett par år sedan. Men utvecklingen fortsätter ändå i fel riktning. 

Det trettionde kapitlet i brottsbalken löper som en röd tråd genom hela rättsapparaten – bokstavligt talat. Det härstammar från en övervintrad ideologi som under 70-talet gick ut på att ett fängelsestraff alltid är av ondo. Det menar i alla fall professorn i rättsvetenskap Bo Wennström, och det är något han beskriver ingående i sin bok Om straff och fängelser – Om det avvikande svenska vägvalet på straffrättens område.

– Det är rest av en ideologi som omfattades av väldigt många under den tiden, framför allt från vänsterhåll. Men den kom att påverka politiken över hela skalan. Men grunden till det hela var inte alls vetenskaplig utan byggde på ideologin att fängelse alltid är av ondo för individen. 

– Hela trettionde kapitlet borde helt enkelt tas bort då den bygger på en idé om fängelsers skadlighet som strider mot både forskning och erfarenhet, säger han.

Bo Wennström menar att även det tjugonionde kapitlet bör nämnas i sammanhanget. Det verkar enligt honom i symbios med trettionde kapitlet.

 – I tjugonionde kapitlet har vi det som i dagligt tal kallas straffrabatter och de finns i varierande slag. Den typ av ”räknande” av straffvärdet som stipuleras där är unikt för Sverige. 

I sin bok kallar Bo Wennström kapitlet, som infördes 1989, ”en räknemaskin för jurister”. Detta, menar han, är en av de viktigaste nycklarna till den eskalerande brottslighet vi ser i dag. 

– Domarna tvingas förhålla sig till dessa lagar. De som borde bli dömda för långa fängelsestraff är i själva verket ute och begår nya brott. 

I dag är det endast Kristdemokraterna och Moderaterna som tydligt vill avskaffa 30:e kapitlet. Och det är ingen förändring som skulle behöva dras i långbänk för att ändra. 

– Lagändringen skulle kunna införas snabbt. Men det är främst den politiska viljan som måste till. Och det lever kvar många myter vad gäller kriminalvård i Sverige. Något som felaktigt brukar påstås är till exempel att ökade straff inte leder till minskad brottslighet, säger Bo Wennström. 

Han menar att även den synen bygger på en övervintrad rest från ett radikalt 60- och 70-tal. 

– Det är en fint helt enkelt. Välkända sociologer ur den gamla skolan brukar i intervjuer hävda att ”brottsligheten minskar inte genom att öka straffen”. Och det stämmer om man tar hänsyn till vartenda litet brott som görs. Men då tar man inte hänsyn till den här lilla toppen av våldsverkare som alla vi andra går omkring och oroas över, säger Bo Wennström. 

Mats Bergh är advokat och rättspolitisk debattör. Tidigare var han politiskt aktiv som rättspolitisk talesperson i Medborgerlig samling men sedan några år har han lämnat partipolitiken bakom sig. Även han skulle gärna se en ändrad lagstiftning.

– När Morgan Johansson skryter om att han skärper straffen så spelar det ingen större roll. Många gånger är inte minimistraffet höjt eller enbart måttligt höjt. Därefter minskar två tredjedelsfrigivningen fängelsestraffet, vilket också tar bort en del av straffskärpningen. Ingen större förändring sker i praktiken och avskräckningseffekten är blygsam. Sedan får de som begår många brott mängdrabatt genom den så kallade aspirationsprincipen där det till slut blir påföljdsfritt.

Men Mats Bergh menar att problemen är mycket större än så. Även om man gör det lättare för domstolarna att utdöma de hårdare straffen som regeringen infört, så kommer nästa hinder: Fängelserna och häktena är redan i dag överfyllda.

– Alla vi praktiker har vetat om att det skulle bli så här sedan många år eftersom Kriminalvården löpande publicerar beläggningsgraden. Det har bara varit att läsa innantill för den som velat. Köerna till fängelserna är så långa i dag att de i alla fall inte skulle kunna ta emot den mängd som skulle uppstå vid kraftigare straffskärpningar.

Redan i dag kan till exempel de som döms för grov misshandel vistas i samhället i många månader efter dom eftersom det inte finns tillräckligt med fängelseplatser att inställa sig till. 

– Flera av dem begår nya brott under den tid de går fria. Ytterligare brottsoffer drabbas.

Lösningen finns dock inte i enbart straffskärpningar för vissa brott, menar Mats Bergh. 

– Det är en pusselbit men inte mer. Hela samhället måste ställas om och en helt ny kriminalpolitik måste införas varvid lagstiftningen får göras om i grunden. I princip ett blankt papper att starta med.

I ett inslag i Sveriges Radio den 2 juni framkom att var femte fängelsedömd brottsling i Sverige som var på fri fot innan straffet började avtjänas, begick nya brott under 2019 och 2020. ”Det finns en risk att fler brottsoffer väljer att stanna hemma, för att man absolut inte vill stöta ihop med sin förövare”, sa Fredrik Mellqvist, generalsekreterare på brottsofferjouren, till SR.

– Trettionde kapitlet är bekvämt för Morgan Johansson på så sätt att han smidigt kan basunera ut till väljarna att han har skärpt straffen på en rad områden. Det kommer ändå inte att kosta honom något, säger Claes Sjölin.

***

Fokus har sökt justitiedepartementet och Morgan Johansson för en intervju.

Läs även: Så bluffar regeringen om polistätheten

Läs även: Maffiajägaren vi borde lära oss av