Paus i den gröna omställningen?

Är alla nya klimatregleringar som EU har infört de senaste åren orsaken till den växande högerpopulismen i Europa? Det tror i alla fall Europaparlamentets talman Roberta Metsola, enligt en intervju i Financial Times tidigare i höst. 

Därför efterlyste Metsola – som tillhör partigruppen EPP tillsammans med bland andra svenska moderater och kristdemokrater – ett proportionalitetstest och en ordentlig kostnadsuppskattning innan nya klimatlagar klubbas. Hon fick visserligen kritik för uttalandet, men i Bryssel finns en oro bland de traditionella partierna för att högerpopulistiska och nationalistiska partier är på frammarsch i Europa och att det ska ge utslag i EU-valet om ett drygt halvår.   

Förra gången, 2019, avancerade de gröna partierna. Det var också året då EU-kommissionens nyvalda ordförande Ursula von der Layen lanserade Den gröna given med målet att Europa ska bli den första klimatneutrala kontinenten senast 2050. Hon beskrev projektet var ”Europas motsvarighet till månlandningen”. 

Denna raket har dock stött på problem och klimatfrågan håller nu på att hamna i den hög av politiska frågor som redan polariserar Europa. På ett möte i Madrid i somras, arrangerat av det spanska nationalistiska partiet Vox, förklarade Italiens premiärminister Giorgia Meloni att det är den europeiska högern som är de faktiska miljöhjältarna. 

"Högern älskar miljön eftersom den älskar jorden, identiteten, fosterlandet. Greta Thunbergs ideologi kommer endast att leda till förlusten av tusentals europeiska företag och arbetstillfällen”, sade Meloni. Applåderna smattrade. Hon kräver också att EU ska mildra förslaget att höja alla fastigheters energieffektivitet samt slopa planerna på att förbjuda förbränningsmotorer från 2035. Och hon är inte ensam. I allt fler medlemsländer växer motståndet mot kommissionens klimatpolitik. 

Kanske mest exceptionellt är Nederländerna. Där har partiet BBB, Bondemedborgarrörelsen, som bildades 2019 vuxit rekordsnabbt och är nu det största partiet i den holländska senaten och i de regionala församlingarna. Frågan som driver partiet är Bryssels krav på att kraftigt minska landets utsläpp av kväve vilket skulle slå hårt mot jordbrukssektorn, en av landets viktigaste industrier. 

I Tyskland fortsätter framgångarna för AfD, Alternativ för Tyskland, inte minst i höstens delstatsval där regeringspartierna backade. Partiet, som varit starkast i det forna Östtyskland, har nu även börjat växa i väst. Men framgångarna beror förstås inte bara – eller ens huvudsakligen – på EU: s klimatpolitik. Tysklands energikris är inte över och landet möter nu även en ny våg av asylansökande. Men partiet är starkt EU-kritiskt och växte kraftigt när det protesterade mot ett lagförslag om att fasa ut värmesystem som drivs av gas- och olja för att i stället installera dyrare värmepumpar.  

I Polen stämde regeringen (den förra) EU inför EU-domstolen i somras. Man protesterade bland annat mot ett förslag att utöka utsläppshandeln till fastigheter och transporter. 

Även i Storbritannien – som visserligen har lämnat EU men som tidigare haft höga klimatambitioner – börjar man dra öronen åt sig. Premiärminister Rishi Sunak återkallade nyligen flera löften om klimatåtgärder efter protester. 

”Om vi fortsätter så här risker vi att förlora det brittiska folkets samtycke. Inte bara för enskilda åtgärder, utan för det hela klimatpolitiska projektet”, sa Sunak. 

Också här i det klimatmedvetna Sverige finns tecken på att entusiasmen inför den gröna omställningen håller på att dämpas en aning, åtminstone i regeringsunderlaget. Förra veckan slöts en tilläggsöverenskommelse till Tidöavtalet där SD och regeringen gjorde upp om klimatmålen. 

”Det stora var att även SD nu ställer upp på klimatpolitikens mål och att vår politik ska ligga tydligare i linje med EU:s mål. Därmed lämnar Sverige positionen att alltid göra mer än andra länder”, kommenterade konsulten och tidigare S-tungviktaren Niklas Nordström i sitt veckobrev. 

Och detta är förmodligen bara början på en ny fas över hela kontinenten där klimatmålen ifrågasätts allt mer. Mats Engström, analytiker med inriktning på miljö- och näringspolitik på forskningsinstitutet SIEPS, påpekar att EU:s klimatregleringar bara befinner sig i sin linda ännu. 

– Tar man de stora klimatfrågorna så skulle jag säga att de nya besluten inte har slagit igenom än i människors vardag. 

Han tror samtidigt att den nya politiska verkligheten i Europa kan få konsekvenser för EU-valet nästa år och därmed den framtida miljö- och klimatpolitiken. 

– Den här polariseringen kommer att märkas i EU-valet och antagligen leda till ett mer polariserat Europaparlament. Traditionellt har parlamentet byggt på kompromisser i politikens mittfåra, men det är klart att det kan ändras om utvecklingen fortsätter. 

Han påminner också om att EU: s klimatpolitik fortfarande har ett starkt stöd, både i Bryssel och i medlemsländerna. 

– Men det vi ser är att polariseringen i de här frågorna ökar. Något som även har skett i andra stora politiska frågor som till exempel migrationen.

***

Läs även: Investerarna flyr grön bubbla

Läs även: Det gröna stålet: en bubbla redo att spricka?