Polisen: Man vill inte ha ett nytt Ådalen
Varför sköt inte polisen skarpt? undrade Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch efter påskhelgens kravaller. Att skjuta någon är inte som på tv, svarar en polis som tjänstgjorde under upploppet i Malmö.
Bild: Johan Nilsson/TT
Varför har vi inte minst 100 skadade islamister? 100 skadade kriminella? 100 skadade upprorsmakare? De frågorna ställde sig Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch efter påskhelgens upplopp i flera svenska städer. Notan efter kravallerna i Linköping, Norrköping, Örebro, Rinkeby och Malmö blev över 100 skadade poliser, stor materiell förstörelse, och ett 40-tal gripna. Påskhelgens upplopp har beskrivits som ett krig, rikspolischef Anders Thornberg har kallat kravallerna ”exceptionella och fasansfulla”. Vissa demonstranter kastade tillspetsad gatsten för att orsaka större skada, och vid ett tillfälle sattes en passagerarbuss i brand. Bilder på blodiga kravallhjälmar har spridits på sociala medier. Ebba Busch undrade varför polisen inte sköt skarpt i större utsträckning när det kastades sten och brandbomber med fara för polisernas liv.
– Vi hade personer som tog till sten i syfte att döda svensk polis. De borde vara de som är skadade, inte svensk polis.
– Så frågan som borde ställas är: varför sköts det inte skarpt? sade KD-ledaren i Ekots lördagsintervju.
Fredrik Brokopp är polisinspektör i Helsingborg och tjänstgjorde under påskhelgens upplopp i Rosengård i Malmö. När en bil körde igenom ett kravallstaket sprang han fram för att omhänderta föraren. Då började stenarna hagla över honom. Fredrik Brokopp hade inte hunnit få på sig sin hjälm, men poliskollegorna bildade en mänsklig sköld runt honom och han klarade sig relativt oskadd.
– Jag hade tur, jag fick en sten på foten, säger han till Fokus.
Trots den pressade situation Fredrik Brokopp ställdes inför blir han arg när han hör krav på att poliser borde skjuta oftare. KD-ledaren är inte den enda som har undrat varför poliserna inte använde tjänstevapnen mer mot demonstranterna.
– Jag blir så förbannad när man pratar om att skjuta ihjäl folk. Polislivet är inte som på tv där du brukar tjänstevapnet, sen går hem och lägger dig och allt är som vanligt. Tvärtom ska du leva med det resten av ditt liv.
– Det är verkligen det yttersta våldet. Jag går till jobbet och tänker, måtte det inte bli i dag heller.
Polisens bruk av tjänstevapen är reglerat i en riksdagskungörelse från 1969. Föreligger rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § brottsbalken, får polisman använda skjutvapen för att avvärja svårare våld mot polismannen själv eller annan eller hot som innebär trängande fara för sådant våld, står det i kungörelsen. Polisen får även nyttja verkanseld om det är nödvändigt för att omedelbart kunna gripa någon som är misstänkt för ett grövre brott, till exempel mord eller allmänfarlig ödeläggelse. Samtidigt måste polisen ta hänsyn till risken att någon utomstående skadas. Skottlossning på en plats där många bor eller vistas ska undvikas i det längsta. I Norrköping skadades tre personer när polisen avlossade varningsskott.
– De är inga precisionsvapen våra tjänstevapen, de är ganska grovmotoriska. Är du dessutom i en sån situation där du upplever en stark hotbild mot dig själv… det är inte som att stå på en skjutbana och ha skjutövning.
Intensiteten i upploppen varierade stort beroende på var man befann sig, beskriver Fredrik Brokopp. I Rosengård kunde det på ena sidan av gatan stå demonstranter som kastade sten, samtidigt som det på andra sidan stod hundratals personer och iakttog och filmade händelserna. Bland dem fanns kvinnor och barn.
– På ett ställe kunde det vara så att det kastades molotovcocktails mot våra fordon. Sen 100-150 meter därifrån kom folk med sina barn, parkerade bilen, och klev glatt ut och skulle filma.
– Man vill inte ha en Ådalensituation där man skjuter rakt in i en folkmassa, säger Fredrik Brokopp.
Fokus har sökt Polismyndigheten för ett svar om hur poliser förväntas hantera sina tjänstevapen under kravaller som de i påskas. Eftersom skott som avlossas av polis enligt rutin anmäls till Särskilda åklagarkammaren har man inte möjlighet att ge någon intervju i frågan i nuläget, meddelar man i ett skriftligt svar.
Polinspektör Fredrik Brokopp är inte säker på att den grupp som kastade sten i Rosengård skulle ha avbrutit sina våldsamheter om polisen hade öppnat verkanseld, snarare skulle det ha riskerat att elda på våldsamheterna, tror han.
Föreligger det inte rätt till nödvärn när någon kastar en sten mot en?
– Självklart ska vi bruka vårt tjänstevapen där det finns en överhängande fara för liv och hälsa. Det våld vi möter idag har gått längre och eskalerat. Men när någon upplever att man blivit skjuten på från polisens sida, eller att polisen skjuter i deras absoluta närhet, då är min oro att nästa gång jag möter en människa vid en demonstration, då är den också beväpnad. Och behöver inte tänka på omgivningen, inte tänka på lagstiftningen. När vi går över gränser är det lättare för andra sidan att göra samma sak.
Kristdemokraternas Ebba Busch fick hård kritik för sitt utspel om att poliser borde skjuta skarpt. Hon förtydligade senare sitt uttalande med att hon hört önskemål från flera poliser om att de behövt andra verktyg än tjänstevapnet för att kunna hantera den situation de ställdes inför. Hon är inte den enda som lyft frågan. Företrädare för partier över hela det politiska spektrat har krävt att polisen ska få tillgång till vattenkanoner och gummikulor för att kunna stävja kravaller. Inrikes- och justitieminister Morgan Johansson (S) har sagt att det nu är dags att ”sätta hårt mot hårt”.
En som har forskat om vad det skulle innebära är Stefan Holgersson, lektor vid Linköpings Universitet, professor vid Polishögskolan i Oslo och polis i Norrköping. I rapporten ”Sätta hårt mot hårt” från 2018 konstaterar han att ett agerande på ett hårt sätt som inte är genomtänkt ”ökar risken för en polarisering, där förtroende och tillit till polisen och andra samhällsinstitutioner kan minska i vissa grupper”.
– Forskning visar att det kan finnas ett mindre antal våldsverkare i en samling, 20 aggressiva personer bland 400. Det polisen gjorde förut var att angripa hela samlingen. Man differentierade inte angripandet. Och då blev det helt plötsligt 400 aggressiva personer när polisen agerade mot hela folksamlingen, säger Stefan Holgersson.
Efter Göteborgskravallerna 2001 inrättade polisen metoder för att kunna singla ut våldsverkarna i ett demonstrationståg, och gripa dem snabbare. Särskild polistaktik, SPT, går ut på att polisen använder fordon som tål stenkastning för att snabbare kunna förflytta sig och splittra våldsamma grupper, samt att genom dialog förhindra att våldsamheter uppstår från första början. Målet är att personer i en folksamling ”själva ska känna ansvar för sitt och övriga personers uppträdande”. Dialogen ska ske både innan och efter en planerad demonstration ska äga rum.
– Det visade sig att det kan fungera ganska bra. Det handlar inte om att säga ”ursäkta min herre, släng inte en sten på mig”, utan att med hjälp av externa aktörer gemensamt försöka isolera våldsverkarna. Se till att polisen ingriper mot dem man ska ingripa mot. Och säga till dem som vill få ut sitt budskap att det bästa sättet att göra det på är genom att följa de demokratiska reglerna.
Den särskilda polistaktiken fick internationell uppmärksamhet och har studerats av företrädare från polisorganisationer i andra länder. Men det konfliktreducerande konceptet har fallit i aktning inom poliskåren på sistone, märker polisforskaren. Den grupp som vill sätta hårt mot hårt har fått luft under vingarna.
– Många chefer på Noa (Nationella operativa avdelningen) är rekryterade från insatsstyrkan. Dialog och förebyggande arbete är inte deras styrka.
Men i påskas möttes polisen av stenkastare, ska man verkligen prata med dem då?
– Nej, det är försent att ta den diskussionen då. Men då var det resurssatt med för få poliser. Du måste ha fler fordon som kan stänga in demonstranterna och inte så lite personal att du inte kan agera och gripa misstänkta. SPT-konceptet kräver en viss styrka.
I polisens arsenal finns i dag OC-sprej, även kallat pepparsprej, i både små och stora behållare. Enligt polisens föreskrifter får pepparsprej inte användas generellt mot en folksamling, något som blev aktualiserat i höstas vid ett ingripande mot fotbollssupportrar i Stockholm. Polisens våldsanvändning blev då ifrågasatt och man anklagades för att ha överreagerat genom att spreja mot en folkmassa.
– När man använder tårgas slår det mot alla. Det är bra om en grupp bara består av ”bad guys”, annars sprids gasen. Svensk polis var bra på att differentiera, men man går tillbaka till det som var en så dålig taktik.
I år rullas elpistoler ut till den svenska poliskåren. Bedömare ifrågasätter dock vapnets effektivitet vid kravaller eftersom det har en begränsad räckvidd och få laddningar. Rikspolischefen har öppnat för att se över användningen av bean bags, påsar med hagel, som ett alternativ. Stefan Holgersson är tveksam till att bean bags och gummikulor skulle lugna ner upplopp.
– Du kan titta på USA, hur det har gått där. Du har haft otroliga upplopp där även fast polisen har haft gummikulor. När polisen agerar på ett sätt att ännu fler blir arga – och argare – då blir det ännu mer problematiskt att hantera situationen.
Vattenkanoner då?
– Stockholm har en vattenkanon som köptes in 1956, den har aldrig använts. Nu står den på Polismuseet. Hade det varit så fantastiskt hade den använts tidigare år.
Fredrik Brokopp körde en av polisens bussar under kravallerna i Rosengård. Det var svårt nog att manövrera den på gatorna mellan bommar och cykelbanor, säger han. En vattenkanon, stor som en lastbil och med ett behov av vattentillförsel, lämpar sig för att försvara ett torg. Den hade haft ringa effekt i Rosengård mot lättrörliga stenkastare i sneakers som kan vika av på en sidogata, tror Fredrik Brokopp.
– Jag välkomnar att man ser över vår verktygslåda, men man måste göra det med sans och balans. En vattenkanon hade haft ytterst begränsad verkan, knappt tagit sig in på området.
Vad är då nyckeln till att få stopp på våldsamma upplopp? Både Fredrik Brokopp och Stefan Holgersson efterlyser att SPT-kompetens fortsatt bör byggas upp inom kåren. Och att fordon som klarar av stenkastning och molotovcocktails bör finnas i hela landet. I dag arbetar endast polisen i Stockholm, Göteborg och Malmö enligt taktiken.
– Vi kommer få se fler tillfällen av social oro som sprider sig till flera orter samtidigt, säger Fredrik Brokopp.
Och i slutändan är det en fråga om numerär, tillägger han. Att polisen har längre uthållighet än demonstranterna.
– Polisen kommer aldrig kunna avbryta ett våldsamt upplopp, vi kan i bästa fall splittra folkmassan. Men de håller på så länge de orkar, och när de går hem är det slut.
***
