Politik som skiljer sig

Det kan inte vara en tillfällighet. Kristdemokraterna ska byta ledare och fyller varje morgonsoffa med pretendenter som tar upp fyrstämmig sång till familjens lov. Då går Anders Borg och skiljer sig.

Klickpressen skulle kalla det pr-kupp, men det är det väl inte. Det liknar ju en helt vanlig politisk separation. För är det något de gör, ministrarna och riksdagsledamöterna, så är det att krascha äktenskap.

Ta de fyra senaste svenska statsministrarna. Bara Ingvar Carlssons giftermål höll. De tre andra skiljde sig. Carl Bildt sedan han lämnat Rosenbad och harvade i opposition, Fredrik Reinfeldt och Göran Persson medan statsministerutövningen fortfarande pågick.

– Det är ju nästan bara i offentliga sammanhang som vi har umgåtts. Jag har alltid ställt upp när han behövt min hjälp, kommenterade Annika Persson separationen från Göran.

Livet i politiken är varken vackert eller lätt.

Statistik för den äktenskapliga uthålligheten i riksdagen saknas. I England separerar parlamentarikern en och en halv gång så ofta som medborgarna, i Kanada är frekvensen dubbel jämfört med väljarna.

Inte blir det nödvändigtvis enklare sedan folk lämnat sina uppdrag. Eftervalsdepression är ett begrepp som många äkta makar fått lära känna i praktiken. När de plötsligt står där utan beundrare och folk som svassar för dem. Sådant tär.

Sedan behöver ju skilsmässor inte vara dåliga. Inte för folkvalda heller. Åsa Romson har beskrivit sina föräldrars separation som orsaken till att hon blev politiker. Först då, sa miljöministern förra året till SVT, började de prata politik hemma vid köksbordet:

– Min mamma blev mer tydlig efter skilsmässan, mer radikal. Man fick gå med i tågen mot kärnkraften.