Protesten i paradiset

»Det ska löna sig att arbeta snarare än att röka och supa«, sa Anders Borg när han presenterade sin vårbudget 2011. Nu skulle alkohol- och tobaksskatten höjas och det femte jobbskatteavdraget införas. Hejdå utanförskap!

Nästan tre år senare reste en utbrytargrupp till ett hotellkomplex i Mexiko och checkade in i ett skamlöst paradis, befriat från såväl fikonblad som jobbskapande insatser. Där, i TV3:s realityserie »Paradise Hotel«, lönade sig det nämligen att röka och supa snarare än att arbeta. Häxblandningen av intriger, oskyddat sex, cancerogent solande och måttlöst alkoholintag fick tittarsiffrorna hemma i vintriga Fylke att skjuta i höjden. Ja, till och med kultureliten satt till slut förundrat klistrad framför skärmen, blev »Jeppe«, »A-K« och »Samir« med hotellets gäster.

I en valrörelse där politikerna överröstar varandra om arbetets dygd, lanserar jobbpeppande appar och lägger pannan i djupa veck över ungdomsarbetslösheten tycks behovet av den onyttiga ungdomen vara större än någonsin. Paradisets hotell utgör en unik plattform där ingen döms ut för att den sover bort dagarna eller saknar högre utbildning, en oas renons på produktionskrav.

Deltagarna befinner sig i ett exotiskt tillåtande utanförskap som de gör allt för att klamra sig fast vid. Skräckscenariot är en enkelbiljett hem till knegarsamhället, där det i stället för manipulerande »game-makers« som skickar brev med instruktioner finns moderata valledare som formulerar förmanande försändelser till landstingsanställda. Inte konstigt att kunskapens äpple smakar surt.