Psykbrytpunkten

Förr i tiden sas det om riksdagen att den inte var mer än ett knapptryckarkompani, ett gäng meniga vars enda uppgift var att godkänna  departementens förslag. Riksdagen ansågs så tråkig att förre talmannen Björn von Sydow för några år sedan lät bygga om plenisalen för att skapa lite fart och fläkt och få tv-kamerorna att sända från Helgeandsholmen.

Det problemet har man inte längre. När riksdagen i onsdags beslutade om brytpunkten för statlig skatt var det fullt blås i alla kanaler. Svt, Aftonbladet och Expressen sände live. Det var tredje akten i dramat om brytpunkten. I den första fumlade socialdemokraterna och vänsterpartiet bort sig, sedan följde ett långt lagtekniskt mellanspel där konstitutionsutskottet körde över alliansen och talmannen, och tillät ytterligare en omröstning.

Den som inte följt med i riksdagen på sistone skulle kunna tro att allt var klart före omröstningen. Oppositionen har ju majoritet i kammaren. Men som om det inte vore nog med en minoritetsregering för att höja riksdagens status, har de 349 ledamöterna lagt ytterligare ett lager av spänning över sitt arbete. De trycker ju fel ibland. Eller går på toaletten. Eller åker till Skåne.

Det var så hovet fick en hårdare granskning av sin ekonomi. Det var så Per Westerberg valdes till talman. Det var så de rödgröna och sverigedemokraterna missade att sänka regeringens brytpunktshöjning förra gången.

Därför borde kammarens debattörer inte ha fått psykbryt på varandra i onsdags. Carl B Hamilton borde inte ha använt ordet »tragiskt«, Peter Eriksson borde inte ha använt ordet »förfall«. Gunnar Andrén borde inte ha sagt »perverst«.

De kunde ha glatts tillsammans åt sin nyvunna status. För riksdagen är numera allt annat än ospännande. Allt de behöver göra är att trycka på fel knapp ibland.

Läs mer:
Borgs budget låser Löfven