Putins sista utväg

Att kriget i Ukraina går dåligt för Ryssland har undgått få tidningsläsare i väst och insikten har nu börjat spridas även i Ryssland. Den ukrainska blixtoffensiven i Kharkiv-provinsen i norr tillfogade Ryssland en förlust som inte går att förklara bort; en stor fläck på kartorna som visas dagligen i media förvandlades från ockuperat rött till befriat vitt.

Men offensiven innebar inte bara territoriella vinster. Ukraina tillfogade den ryska armén ännu ett hårt slag i form av dödade och sårade soldater samt förstörd, erövrad eller övergiven utrustning. Det senare svider särskilt eftersom det börjat bli svår brist på modern utrustning i Ryssland. 

Dessutom visade offensiven på betydande skillnader i Ukrainas och Rysslands förmåga till modern och strid. Ukrainas styrkor bröt på några dagar igenom de ryska linjerna och genom riktade attacker mot järnvägsknutar och logistikcentraler skapades kaos hos motståndaren. Detta är nästan ett skolexempel på manöverkrigföring. Tanken är att man inte anfaller alla fientliga förband och slåss, så att säga, man mot man. I stället attackeras knutpunkter och kommunikationen mellan fiendens förband beskärs så att de inte längre kan samarbeta.

Modern strid är en storskalig lagsport och lyckas man separera fiendens enheter kan dessa inte längre slåss effektivt. Med en annan sportmetafor kunde man säga att fienden då har elva förvirrade spelare som står still på planen – eller springer runt i panik. I Kharkivprovinsen blev de ryska styrkorna just tvungna att ge sig av i panik. Ukraina VAR på väg att inringa och tillfångata tiotusentals ryska soldater. En oorganiserad flykt var det enda sättet att undkomma ett förkrossande nederlag. Ryssland kom alltså undan med blotta förskräckelsen.

Vi tänker ofta på den ryska armén som en jättestyrka med hundratusentals man. Men Ryssland har faktiskt ont om soldater. Grundproblemet i Ukraina har hela tiden varit för lite folk. De försökte invadera Europas näst största land med en styrka på 130 000 man. Det vore otillräckligt även om man hade haft vältränat, motiverat och välutbildat manskap med modern utrustning, skickliga och pålitliga befäl och en väl genomtänkt strategi. Inget av detta hade emellertid Ryssland.

Sovjetunionen kompenserade sina tillkortakommanden med att mobilisera miljoner, av vilka många offrades när det var krig. Den möjligheten har inte Ryssland. I väst bedöms nu att 70 000 till 80 000 ryska soldater har dödats eller sårats under kriget. En otroligt hög siffra som närmar sig 60 procent av den ursprungliga fältarmén, vilket innebär att de ryska styrkorna snabbt närmar sig ruinens brant. En viktigt skäl till att Ukrainas offensiv var så framgångsrik var att man gjorde en skenmanöver i söder, kring Kherson, och lockade Ryssland att skicka förband dit. Kvar blev en för liten styrka i norr, som Ukraina relativt lätt kunde besegra. 

I nuläget har Ryssland bara spillror kvar av den armé som gick till angrepp i våras. Man har tvingats förstärka den med enheter ur nationalgardet (Rosgvardia) som är ett slags kraftfull polis. De kan besegra obeväpnade demonstranter men de är inte utbildade eller utrustade för högintensiv strid mot en kvalificerad motståndare som har moderna och tunga vapen.

Ytterligare en nödlösning har varit att använda rena legoknektar från den ljusskygga Wagnergruppen. De är visserligen skoningslösa råskinn, men inte heller de har den tunga utrustning eller den utbildning som krävs för modernt krig mot en slagkraftig moståndare. En sista grupp som det skrivits en del om är personer som rekryterats mer eller mindre direkt från fängelser. Det säger sig självt att dessa saknar motivation och utbildning.

En ordentlig militär utbildning räcker för övrigt inte lägre för att bli en bra soldat, i botten måste även finnas en bra vanlig utbildning. Manskapet måste förstå order, kunna samarbeta i grupp, ta egna initiativ inom givna ramar, som ibland är underförstådda, och dessutom kunna hantera avancerade tekniska system såsom datorer och högteknologiska vapen. 

Ett annat akut problem för Ryssland är att man börjar få slut på utrustning. Stora delar av den moderna arsenalen har skjutits sönder, slitits ned eller övergivits av soldater som tagit till flykten. Nu kan man se hur gamla stridsvagnar av modellen T-62, från 1962, transporteras mot fronterna. Dels innebär detta att Ryssland inte har tillräckligt kvar av de mer modernare varianterna T-90, T-80 eller ens T-72 (siffrorna anger årsmodell), dels att soldater förväntas gå i strid i sextio år gamla stridsvagnar som i allt väsentligt saknar det som krävs för strid i dag. Att sitta i en T-62 med ett par veckors utbildning och strida mot skickliga soldater utrustade med världens bästa pansarvärnsrobotar är inte bara livsfarligt utan ett rent självmordsuppdrag. 

Så vad kan den ensamme tyrannen i Kreml göra? Naturligtvis funderar alla bedömare på om och när desperationen sätter in och kärnvapnen används. Härom dagern deklarerade han en partiell mobilisering innebärande att omkring 300 000 man med militär erfarenhet ska tas in under fanorna samt att ekonomin ska sättas på krigsfot. Kärnvapenoptionen flyttats därmed möjligen lite längre bort. Men kriget har visat att det finns stora problem i systemet och den utlovade jättesatsningen kan mycket väl visa sig vara ihålig och sluta i ytterligare ett fiasko. I så fall så kallade ”taktiska” (vilket i princip betyder att de inte är interkontinentala) kärnvapen bli frestande för Putin att ta till.

Utan att använda k-ordet upprepade Putin också hotfullt i sitt tal att inga åtgärder eller vapen kommer att sparas om Ryssland och det ryska folket svävar i fara. I ljuset av den varningen blir införlivandet av ockuperade ukrainska regioner (efter riggade ”folkomröstningar”)  särskilt hotfullt, ty då förs ju kriget plötsligt ”i Ryssland”.

Samtidigt vet man i Kreml att kärnvapeninsatser inte bara vore en militär eskalation utan även att bryta ett tabu som har gällt sedan andra världskriget och som det inte går att backa ifrån. I ett så extremt läge står hoppet till att klarseende personer i den ryska eliten löser konflikten och räddar både Ryssland och världen genom att göra sig av med Putin.

***

Läs även: Så fick Ukraina överhanden mot Ryssland

Läs även: Lars Ångström: Seger över Ryssland är den enda vägen till fred