Så blandade Socialdemokraterna bort korten om försvaret
Spelet bakom socialdemokraternas nya försvarspolitik avslöjar att den är en chimär.
Bild: Henrik Montgomery / TT
En Natoansökan är inlämnad i brett politiskt samförstånd. Till den finns en vidhängande utfästelse att stärka det svenska försvaret och tillgodose försvarsalliansens ekonomiska krav. Därmed kan allt verka klart för ett svenskt medlemskap i organisationen. Nu återstår väl bara att blidka Erdoğan så att Turkiet ger grönt ljus för inträde?
Nej. Så är icke fallet. I riksdagen fortsätter nämligen den politiska striden om den militära upprustningen.
Sprickan följer de nya blockgränserna mellan regeringsunderlagen till höger respektive vänster. Tre månader före valet i september kanar Centerpartiet i opinionen men rättar in sig i ledet på vänstersidan även i försvarsfrågan. Och efter misstroendeomröstningen mot justitieminister Morgan Johansson har frågan ställts på sin spets: Sätter den socialdemokratiska regeringen partitaktiska omständigheter före säkerhetspolitiken och möjligheten att ro Natomedlemskapet i hamn? Oavsett hur det förhåller sig med den saken – och exakt vad Socialdemokraterna har lovat eller inte lovat vilden Amineh Kakabaveh – finns skäl att syna partiets agerande i försvarspolitiken.
Socialdemokraterna svängde om Natomedlemskap i skuggan av den ryska invasionen av Ukraina, men först när andra alternativ var uttömda och sedan Finland visat vägen utan att darra på manschetten. I stället blev den socialdemokratiska strategin att inte binda upp sig för stora kostnadsökningar till försvaret. Partisekreteraren Tobias Baudin är ivrig att komma ut och knacka dörr i valrörelsen och det brukar kräva dyrbara vallöften för att bli framgångsrikt. Därför har partiet satt foten på bromsen, vilket följer mönstret för åtta år med S-ledda regeringar.
Försvarsbeslutet 2020 innebar kraftiga anslagsökningar till det militära försvaret med sikte på 2025 och i nästa steg mot 2030. Förstärkningarna förhandlades fram under stor och utdragen vånda. De tidigare allianspartierna drev regeringen framför sig. I överläggningarna hängde Centern mestadels kvar i samarbetet med Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Ändå hamnade slutresultatet långt ifrån de två procent av BNP som Natoländerna har satt upp som mål redan till 2024.
Sveriges siffra var 1,1 procent 2015. Prognosen för 2025 ligger på 1,5 procent. 1963 satsade Sverige fyra procent av BNP på försvaret. Senast BNP-andelen låg på två procent var 1996. Att nå till den nivån i dag skulle innebära ytterligare 42 miljarder kronor till försvaret.
Några veckor in på den ryska invasionen av Ukraina enades samtliga partier efter förhandlingar i försvarsberedningen om 2 miljarder kronor extra till det militära försvaret under 2022 för att täcka de mest akuta bristerna, till exempel ammunition i förbands- och soldatledet. Därefter har partierna dock splittrats enligt den rådande höger-vänsterskalan.
Precis som vid försvarsbesluten 2015 och 2020 har regeringen under hela våren – parallellt med Socialdemokraternas Natodialog och omvändelse under galgen – manövrerat för att trycka tillbaka kostnadsökningarna på försvarssidan. Samtidigt vill den gärna ge ett motsatt intryck och ta åt sig äran när höjningarna väl är ett faktum.
På pingstafton stod statsministern och försvarsminister Peter Hultqvist på det amerikanska fartyget USS Kearsarge tillsammans med ÖB Micael Bydén och USA:s försvarschef Mark Milley, sprickfärdiga av stolthet över ett flottbesök i Stockholm och en militärövning med Natoländer – Baltops – som arrangeras i Östersjön varje år och denna gång hade planerats långt innan den ryska invasionen av Ukraina. Budskapet gick i vanlig ordning ut på att Sverige är i trygga händer i avvaktan på medlemskapet i Nato.
I juni 2021 var undertecknad försvars- och säkerhetspolitisk reporter på Svenska Dagbladet och skrev att det var ”högsäsong” för Natos övningsverksamhet i Europa:
Nato har flyttat soldater och militär utrustning från USA över Atlanten till Europa. Utanför Portugals kust övade 11 alliansländer med stridsflyg, fartyg och ubåtar. (…) I Centraleuropa och Medelhavet har alliansen testat kommandostrukturen med transport- och logistikmoment. I Rumänien genomförde 13 Natoallierade markstridsövningar i Svarta Havsområdet med stridsflyg, stridsvagnar, pansarfordon och alliansens spjutspetsförband under turkiskt befäl. I slutet av juni inleds den separata övningen ”Sea Breeze” under ledning av USA och Ukraina med samtliga Natoländer på deltagarlistan i två veckor. Syftet är förbättra den ukrainska militärens förmåga att samverka med Nato, bara det ett rött skynke för Ryssland. Övningarna sker runt Odessa och andra ukrainska orter vid Svarta havet nära den ryskannekterade Krimhalvön.
Redan den våren hade Vladimir Putin samlat stora styrkor vid ukrainska gränser. När anfallet väl genomfördes i februari 2022 pågick dock inga militärövningar i området och Ukraina saknade försvarsgarantier att falla tillbaka på. Lika lite som Sverige har sådana i dag, oavsett hur många krigsfartyg som ligger för ankar i Strömmen.
En snabbstudie av tidslinjen i Nato- och försvarsdiskussionen under våren visar hur S-regeringen har agerat, och att det inte har varit slumpmässigt. I försvarspolitiken gör partiet konsekvent en sak, men ger sken av en annan. Inledningsvis var avsikten att skjuta Natofrågan framför sig så långt det var möjligt, hoppas på att kriget skulle ta slut och att det säkerhetspolitiska livet skulle återgå till militär alliansfrihet. När det inte var möjligt längre blev fokus att undvika bindande utfästelser om försvarsutgifterna.
10 mars
Regeringen meddelar vid en pressträff att försvarsansanslaget ska öka till två procent av BNP – men utan att sätta något datum. I det här läget är S-beskedet fortfarande nej till Nato. Statsministern menar att ett svenskt medlemskap skulle ”destabilisera säkerhetsläget i Europa”. Att utlova två procent är ett sätt att trycka tillbaka kraven på Natomedlemskap från den borgerliga oppositionen. Att inte sätta ett datum bevarar handlingsfriheten.
16 mars
Den politiska uppgörelsen om två extra miljarder till 2022 presenteras. Det så kallade beställningsbemyndigandet för försvarsinvesteringar höjs med 31 miljarder. Fortfarande inget årtal på tvåprocentmålet. Diskussionen ska föras vidare enligt Hultqvist.
24 mars
Regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att redovisa när myndigheten kan nå tvåprocentsmålet. Det tydliga medskicket från försvarsdepartementet är att 2028 är en lämplig tidpunkt. Internt diskuteras även 2030 men anses alltför provocerande.
11 april
Försvarsmakten meddelar tjänstvilligt att den ”preliminära bedömning är att en anslagsnivå motsvarande två procent av BNP kan nås till budgetåret 2028”. Socialdemokraterna inleder den säkerhetspolitiska diskussionen i partiet om en eventuell omprövning av den militära alliansfriheten till förmån för medlemskap i Nato.
I efterhand, när Natobeslutet är fattat av regeringspartiet, berättar Peter Hultqvist att det också var just den 11 april han själv kom fram till att han ville gå med i försvarsalliansen. Enligt en DN-intervju tog försvarsministern sitt beslut vid ett möte ”i ett avlyssningssäkert rum i betong” på försvarsdepartementet. I intervjun fick Hultqvist chansen att inpränta ett nytt Natonarrativ och förklara varför han som militant motståndare kom ut som förespråkare när fred övergick i krig i närområdet. Att han under alla sina år på posten inte tog höjd för det innan det var för sent är en annan sak.
19 april
Regeringens vårändringsbudget. Åtgärder för att förstärka det civila försvaret med hänvisning till kriget i Ukraina. Inget om tvåprocentsmålet.
4 maj
Oppositionens (M, KD, L och SD) budgetförslag. Partierna är överens om att målet två procent av BNP ska vara uppfyllt 2025.
13 maj
Den säkerhetspolitiska analysen presenteras i närvaro av samtliga partier. Hultqvistdoktrinen med en serie bilaterala försvarsavtal sågas: ”Genomgående för Sveriges bilaterala och regionala försvarssamarbeten är att dessa inte omfattar ömsesidigt bindande försvarsförpliktelser.” Under arbetet med analysen under ledning av utrikesminister Ann Linde får Hultqvist skarpa frågor vid sittande bord om hållfastheten och den hårda kärnan i den hemsnickrade doktrinen, men är svarslös. Det finns ingen.
15 maj
Socialdemokraterna säger ja till Nato. Inget besked om tvåprocentsmålet.
16 maj
Sveriges ansökan om medlemskap i Nato presenteras vid en gemensam presskonferens med statsminister Magdalena Andersson och moderatledaren Ulf Kristersson. Samsyn råder.
18 maj
Sveriges ansökan överlämnas till Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg i Bryssel.
19 maj
När den formella delen av Natoproceduren är avklarad ger försvarsministern redan följande dag Försvarsmakten i uppdrag att vidta åtgärder som innebär ”att det militära försvaret når två procent av BNP senast 2028”. Beskedet kommuniceras den 23 maj utan att det finns någon politisk uppgörelse i botten. Högeroppositionen säger att BNP-målet bör vara uppnått 2025.
I riksdagen har beredningen av regeringens vårändringsbudget nu gått in i slutfasen. På försvarsområdet har försvarsutskottet behandlat både anslags- och årtalsfrågan inför budgetbesluten i mitten av juni. Hur detta förlöper framgår av ett yttrande som finansutskottet begärt in angående ett initiativ från utskottsmajoriteten bestående av M, KD, L och SD.
Papper finns på bordet och när undertecknad hör av sig till försvarsutskottets kanslichef Lars Franzén är denne noga med att påpeka att det kan komma att göras ”språkliga korrigeringar” innan det aktuella dokumentet går i tryck, men innehållet går det inte att ta miste på. I försvarsutskottet finns majoriteten till höger precis som i finansutskottet. Beskeden från M, KD, L och SD glasklara: ”Utskottet anser att Sveriges målsättning bör vara att försvarsanslagen ska uppgå till två procent av BNP redan 2025”. Enligt de fyra partierna är det ”nödvändigt i ljuset av det allvarliga säkerhetspolitiska läget” och ”även en förutsättning för en snabb och framgångsrik anslutning till Nato.”
Av samma skäl vill samma partier också höja bemyndigandena för försvarsinvesteringar mycket kraftigt, totalt till 65 miljarder till förbandsverksamhet och beredskap åren 2023–28 och 185 miljarder för anskaffning av materiell och anläggningar 2023–31. I det första fallet är det en fördubbling, i det andra en ökning med 72 miljarder jämfört med ändringsbudgeten efter den politiska uppgörelsen i mars. Enligt de fyra högerpartierna ger det försvaret möjlighet att genomföra ”en kraftfull upprustning” och ”tidigarelägga flera av de prioriterade åtgärder för bl a marinstridskrafterna som regeringen inte gav utrymme för i totalförsvarspropositionen”, alltså vid försvarsbeslutet 2020.
Mot detta står övriga fyra riksdagspartier, det vill säga regeringsunderlaget till vänster. S, V, MP och C redovisar avvikande mening och avvisar unisont initiativet från höger.
I en gemensam reservation återanvänder de försvarsminister Hultqvists mantra att det tar tid att bygga militär förmåga och därför är det ingen brådska med att höja försvarsanslagen: ”De föreslagna ekonomiska förstärkningarna görs utan planering och trots tydliga indikationer om att de inte kommer att kunna användas effektivt eller bidra till en nödvändig förstärkning av militär förmåga i operativ balans”.
Kontentan är att försvaret som i alla tider har slagit larm om svarta budgethål och otillräckliga resurser inte har någon glädje av mer pengar. I stället menar partierna till vänster att ”försvarspolitiken och svensk försvarsvilja gynnas av att alla partier står fast vid överenskommelsen från den 16 mars” – den som träffades innan Socialdemokraterna bejakade Natomedlemskap, när det inte fanns något tvåprocentsmål från alliansen att förhålla sig till.
I Tyskland meddelade den S-ledda regeringen redan i mars att försvarsutgifterna höjs med 100 miljarder euro under 2022 som en konsekvens av det brutala ryska anfallskriget i Ukraina, och att landet då levererar drygt två procent av BNP jämfört med 1,5 procent 2021. Det är en radikal omläggning som befinner sig ljusår från vad svenska partivänner kan tänkas överväga. I Sverige har Socialdemokraterna kvar foten på bromsen i försvarspolitiken oavsett hur omvärldsläget försämras och vilka krig som rasar i Europa.
***
