Så kom gas och kärnkraft in i EU-värmen
Rysslands invasion av Ukraina sätter djupa och oväntade spår i Bryssels energi- och klimatpolitik.
Bränslepriserna har slagit rekord gång på gång det senaste halvåret. Elpriserna ligger på historiskt höga nivåer, när detta skrivs omkring tio gånger högre än ”normalt” för årstiden i södra Sverige. Och experter menar att detta bara är början. Den energikris vi står inför kommer att få sjuttiotalets oljekris att blekna, varnar Internationella energirådets chef Fatih Birol.
I Bryssel håller EU:s makthavare samtidigt på att utforma unionens framtida energipolitik. Onsdagen den 6 juli röstade parlamentet om vilka energislag som ska klassificeras som hållbara enligt den så kallade taxonomin. I det första förslaget ingick inte ens vattenkraft, men nu har parlamentet röstat för att inkludera både kärnkraft och naturgas (vid sidan av förnybara energikällor som vind- och solkraft).
Taxonomin började som en del av den så kallade Gröna given, ett prestigeprojekt som EU-kommissionen lanserade i december 2019 i syfte att göra EU klimatneutralt till år 2050. Vid den tidpunkten låg frågan om koldioxidutsläpp högt på agendan, både för kommissionen och medlemsländerna. Men hur man ska få bort kol och olja är omstritt. Frankrike har till exempel en väl utbyggd kärnkraft. Tyskland har däremot förlitat sig på naturgas (främst från Ryssland) i flera decennier, ett beroende som ökade genom beslutet att avveckla landets kärnkraft.
Att hitta en definition av hållbar energi som alla kan vara nöjda med har alltså varit en svår nöt att knäcka för EU-byråkratin. I vintras föreslog kommissionen en kompromiss: både kärnkraft och naturgas ska klassificeras som hållbara. Tanken är att påskynda utfasningen av mer skadliga energikällor, som kol. Reaktionerna blev beska, inte minst inom klimatrörelsen.
Sedan invaderade Ryssland Ukraina, och frågan om energiförsörjningen ställdes på sin spets.
– Före den 24 februari hade alla sagt att klimatförändringarna är det stora problemet när det gäller energifrågor. Nu har man insett betydelsen av geopolitik, säger Samuele Furfari, ordförande för European Society for Engineers and Industrialists och tidigare senior tjänsteman vid EU-kommissionens generaldirektorat för energi.
Behovet av energi är helt enkelt mer akut än behovet av att begränsa eller bekämpa klimatförändringarna, menar Furfari. Och han är inte ensam om uppfattningen. Kriget i Ukraina, tillsammans med bränslepriser som redan var på väg upp, har förskjutit det politiska perspektivet. Och taxonomin, som från början var en fråga om koldioxidutsläpp, har alltmer kommit att bli en fråga om geopolitik.
I mitten av juni röstade EU-parlamentets miljöutskott och ekonomiska utskott för att stryka både kärnkraft och naturgas ur taxonomin. Men när hela parlamentet röstade härom veckan saknades 25 röster för att sänka kommissionens förslag. Även om flera stater och miljöorganisationer planerar att överklaga beslutet, ser det ut som att kärnkraft och naturgas kommer att klassificeras som hållbara.
Många, framför allt till höger, är positiva – åtminstone till kärnkraften.
– Om man vill främja en utveckling där vi inte är beroende av gas, oavsett varifrån den kommer, måste man säga ja till taxonomin. Det går inte utan kärnkraften, säger EU-parlamentarikern Karin Karlsbro (L) till Europaportalen.
Rolf Lindahl, Greenpeace Sveriges talesperson i energi- och finansfrågor, tycker tvärtom: att inkludera kärnkraft och naturgas är inte bara ett bakslag när det gäller klimatet, utan även för säkerhetspolitiken.
– Det riskerar att bli en gåva till Putin genom att låsa in Europa i ytterligare fossilberoende från Ryssland. Det gäller även kärnkraft, där en inte obetydlig andel av uranet i Europa importeras från Ryssland, säger Lindahl.
Han menar att invasionen av Ukraina har visat på de förnybara energikällornas säkerhetspolitiska värde. Att vind- och solkraft är mindre stabila och därmed ofta behöver kompletteras med andra energikällor, betraktar han som ett övergående problem. Det som behövs är inte kompletterande energikällor som kärnkraft, utan bättre sätt att lagra energi och en övergång till mer småskalig och lokal energiproduktion, menar han.
Utformningen av taxonomin har ställt frågorna om klimat och geopolitik på sin spets. Samtidigt är frågan vad det egentligen har för betydelse vilka energikällor som får en hållbarhetsstämpel av Bryssel. Lagstiftningen innebär enbart att börsnoterade företag med fler än 500 anställda samt finansmarknadsaktörer som pensionsfonder, banker och kapitalförvaltare måste rapportera hur stor andel av verksamheten som klassificeras som hållbar. Syftet är att ”styra investeringar mot hållbara verksamheter”, men taxonomin innehåller – i nuläget – varken ekonomiska incitament eller tvångsmedel.
Enligt Pieter Cleppe, som driver nättidningen Brussels Report, är det dock tveksamt om kommissionen kommer att nöja sig med det.
– Först utformar man en klassificering, sedan använder man den till något. En sannolik möjlighet är att kommissionen stoppar EU-bidrag till sektorer som klassificeras som ohållbara, eller inför en extra tullavgift för industrier utanför EU som inte lever upp till taxonomin.
Och redan i dag får taxonomin konsekvenser för långt fler företag än de stora börsnoterade. När finansiärer måste rapportera hur väl deras investeringar följer taxonomin blir de mer benägna att investera i företag som i sin tur följer taxonomin. Småföretag som inte lever upp till kraven kommer alltså redan nu att få svårare att få extern finansiering. Ur det perspektivet, menar Pieter Cleppe, är det positivt att kärnkraft och naturgas räknas. Men att Bryssel över huvud taget försöker styra över vilka energikällor som ska användas är problematiskt, säger han:
– Det innebär att vi förlorar möjligheten att låta olika länder prova olika vägar framåt och lära oss vad som faktiskt fungerar, klimatmässigt och säkerhetspolitiskt. Vad EU håller på med är ett storskaligt experiment med vår energiförsörjning.
***
Läs även: Från Elens lustgård till blackout
