Så ser Natos nya strategiska läge ut med Sverige som medlem
De finska och snart svenska medlemskapen skapar betydande problem för Ryssland, menar den militära strategen Stanisław Koziej.
Bild: AP / Pavel Golovkin
Stanisław Koziej är en av Polens mest meriterade kännare av militär strategi. Han har varit chef för Nationella säkerhetsbyrån och skrev det självständiga Polens första försvarsdoktrin i början av nittiotalet. Han var även huvudsaklig författare till den försvarsdoktrin som landet antog efter sitt medlemskap i Nato 1999.
– Under de år jag var chef för Säkerhetsbyrån åkte jag flera gånger till Sverige för samtal med våra svenska partners. Jag argumenterade då alltid för att såväl Sverige som Finland borde gå med i Nato. Nu har båda länderna tagit ett sådant beslut och jag anser att det är helt korrekt, inte minst med tanke på nuvarande säkerhetsläge, säger generalen som i dag är professor och undervisar i säkerhetspolitik vid ett par av landets universitet.
Finland blev medlem i försvarsalliansen förra våren och Sverige väntas bli medlem inom kort efter Turkiets godkännande förra veckan (nu återstår att Ungerns parlament ratificerar medlemskapet). De båda ländernas inträde kommer avsevärt att förstärka Natos ställning i Östersjöområdet och därmed hela Europas säkerhet, menar Koziej:
– Sveriges försvar är en viktig faktor för att förstärka Natos närvaro i Östersjön, som är det enda området där Nato gränsar direkt mot Ryssland. Detta har en grundläggande betydelse för hela den europeiska kontinentens säkerhet. Sverige är på grund av sitt geografiska läge och i kraft av sin militära potential, sin tradition och sitt historiska militära koncept, ett betydelsefullt komplement till Natos hittillsvarande struktur i regionen, säger han.
– Utan Sverige och utan Finland vore Nato liksom blottat i den baltiska regionen medan däremot ett svenskt och finskt medlemskap stänger Östersjön och gör den mer eller mindre till ett innanhav för Nato. Det är just därför som dessa två länders medlemskap är så viktiga för hela regionens och Europas säkerhet.
De två nya medlemmarna har dessutom direkt bäring på Polens säkerhet, enligt Stanisław Koziej:
– Från polsk sida är vi mycket intresserade av att Östersjön är ett säkert område och att det försvaras inte enbart av våra styrkor och av de som tillhör nuvarande Nato, utan också av Sverige och Finland. Polen har därför länge tillhört de länder som stödjer ett svenskt medlemskap. Det förargar oss att Ungern har satt käppar i hjulet och att det överraskande nog var Turkiets som först släppte på sin broms.
Kaliningradområdet särskilt viktigt
På frågan vad Sverige konkret bidrar med lyfter Koziej fram betydelsen av de stora öarna i Östersjön. Bornholm, säger han, är kanske den minst viktiga av dessa men såväl Gotland som Öland ligger däremot båda nära Kaliningrad, den ryska enklaven som är inklämd mellan Polen och Litauen och där det finns en stor rysk flottbas. Sverige kan spela en viktig roll för Nato och därmed för Polen för att övervaka det som sker i Kaliningrad.
– I Natos försvarsdoktrin är Kaliningradområdet av särskild vikt. Detta är förbundet med den så kallade Suwalski-korridoren vid gränsen mellan Polen och Litauen. Där går den enda landförbindelse som i dag förbinder Natos trupper i Polen och Tyskland med de baltiska länderna. Det är därför centralt att den hålls öppen för Nato. Samtidigt utgör området, om man ser på den från rysk sida, en kort potentiell väg från Belarus upp till Kaliningradområdet. Det kan utgöra en frestelse för Ryssland att försöka skapa en sådan landförbindelse till Kaliningrad.
Avståndet från den belarusiska gränsen till den ryska enklaven är bara drygt fem mil och skulle därför kunna besättas mycket snabbt av främmande trupp. Den i militära strategidoktriner väl insatte Stanisław Koziej menar att detta faktum kan uppmuntra Vladimir Putin att någon gång i framtiden försöka skapa en landförbindelse till Kaliningrad och han jämför med vad Ryssland för närvarande lyckats med i södra Ukraina. Där skapades en landförbindelse till det isolerade Krim, genom att Ryssland erövrade en landflik norr om Azovska sjön ner till Krimhalvön.
– Här har vi ett liknande strategiskt problem för Ryssland. Allt som sker i Kaliningradområdet och runt detta är därför av central betydelse för Nato och en av de viktigaste frågorna i förhållandet till Ryssland. Med Sverige och Finland i Nato får vi ett stort övertag gentemot det största hotet från Ryssland, nämligen att skapa en landbrygga mellan Belarus och Kaliningrad.
Är detta hot från Ryssland större än ett eventuellt hot mot Estland eller något annat land i Baltikum?
– Enligt min åsikt, ja. Ett angrepp på Estland skulle för Ryssland kunna ha en propagandistisk effekt. Kanske skulle man kunna visa att Nato inte hann reagera tillräckligt snabbt och att man handlat för att komma den ryska befolkningen till undsättning. Om Ryssland lyckades vore det en enorm prestigeförlust för Nato vilket skulle ifrågasätta organisationens trovärdighet, säger Koziej.
– Ett lyckat anfall mot Kaliningradområdet via Sulwalki-korridoren skulle däremot, förutom progandaeffekten för Ryssland och förtroendeförlusten för Nato, ge Ryssland strategiska och praktiska fördelar. I dag är Ryssland tvunget att upprätthålla kommunikationen med Kaliningrad via havet, som kontrolleras av Nato. Om Ryssland skulle lyckas besätta Suwalki-korridoren så skulle Kaliningrads strategiska betydelse för Ryssland växa betydligt.
Är då detta ett reellt hot i dag?
– Inom de närmaste åren är det knappast reellt eftersom Rysslands militära krafter är koncentrerade mot Ukraina. Så svaret på frågan beror på hur kriget mot Ukraina avslutas. Men om Ryssland skulle vinna mot Ukraina så skulle det utgöra en enorm frestelse för Putin att direkt gå vidare och försöka skapa en landförbindelse till Kaliningrad. Med ett sådant försök skulle hela den militära strategiska tyngdpunkten i Europa förskjutas till Östersjön. Ryssland som i ett sådant fall säkrat sin södra flank efter en seger i Ukraina skulle kunna sätta in alla sina krafter i Östersjöregionen, menar Koziej.
– Det är alltså för Europas, Polens, Finlands och Sveriges säkerhet det är så viktigt att samtliga länder som nu tillhör Nato fortsätter att stödja Ukraina till dess landet segrar över Ryssland.
TOPPBILD: Jens Stoltenberg och Ulf Kristersson skakar hand vid ett Nato-toppmöte i Vilnius.
***
