Så ser SD:s strategi ut

Nu sker det. Antietablissemangspartiet SD, så länge utfruset av övriga partier, tar via lite journalistrugby plats i den politiska värmen. Största parti i den tillträdande maktkoalitionen. Tunga ordförandeposter i bland annat justitie-och arbetsmarknadsutskottet. Till och med uppvaktning av ärkefienden.

”Vi kommer att samtala med SD” säger LO-basen Susanna Gideonsson (DN 6 oktober 2022). Jämför med svaret för ett år sedan i Sydsvenskan på frågan om hon var beredd att ta stöd av SD för att höja pensionerna: ”Det kan Jimmie Åkesson fetglömma”. 

Byggnads ordförande Johan Lindholm bekräftar bilden. ”Nu är SD en del av regeringsunderlaget och sitter med och budgetförhandlar och då måste våra medlemmars frågor ligga på bordet och föras in i dessa samtal”.

– Detta är bara början av en total omsvängning i frågan om hur SD ska behandlas politiskt, säger Andreas Johansson Heinö, statsvetare knuten till tankesmedjan Timbro. 

Enligt honom är det bara en tidsfråga innan den så kallade normaliseringen av SD genomsyrar hela socialdemokratin – Gideonsson sitter ju i Socialdemokraternas mäktiga Verkställande utskottet. 

Omgivningens syn på SD är alltså stadd i kraftig förändring. Men hur är det med partiets självsyn? Vilka vill de vara? Ett parti som andra eller den eviga outsidern? Hur ska de driva sina frågor – och på sikt med vilka? SD är ju konservativt, men knappast borgerligt – hur kommer till exempel snacket att gå med nya lekkamraten LO? 

Kort sagt: Hvad vilja Sverigedemokraterna?

Några röster med god kännedom om partiet ger här sin bild av SD:s maktstrategiska färdplan. Arvid Hallén är programansvarig i den konservativa tankesmedjan Oikos, bildad 2020 av Mattias Karlsson, tidigare gruppledare i riksdagen för SD och ibland kallad ”chefsideolog”.

Hallén menar att SD nu i första hand kommer att betona handlingskraft, inte ord.  

– SD vill visa sina väljare att ”titta, här får ni vad vi lovade”. Och det kommer att gå smidigt eftersom de frågor som majoriteten av väljarna tycker är viktigast också är de frågor som SD:s partiledning tycker är viktigast.

Det är främst kriminaliteten och migrationen som här avses. Valforskarnas siffror visar tydligt att få andra frågor haft den dynamiken i att få väljare att gå från ett parti till ett annat, ja rent av från ett block till ett annat. Och samsynen är hög med övriga partier i maktkoalitionen (Johan Pehrsons Liberalerna är i alla fall med på riktningen). Det bäddar för stora och genomgripande reformer, enligt Hallén.

– Människor kommer att bli överraskade över hur mycket den kommande regeringen kommer att kunna göra på kriminalpolitikens område. Och det kommer att gå snabbt. Om de endast genomför det de redan är överens om så kommer vi att se den största omläggningen av svensk kriminalpolitik på över 50 år, säger Hallén. 

Han hänvisar till en rapport som Oikos publicerade i mars 2021. Där kartlades M:s, KD:s och SD:s kriminalpolitik utifrån 1 652 riksdagsmotioner, samt linjetal av partiledarna och debattartiklar från partierna. 

Frågan som ställdes var ”Hur mycket har partierna gemensamt utan att ens behöva förhandla med varandra?”. Det visade sig vara mycket. Av 55 undersökta konkreta lagförslag stöddes 25 procent av samtliga tre partier och 50 procent av två partier; alltså utan att behov av förhandling. Även om inte L var med i undersökningen finns alltså en tydlig kriminalpolitisk samsyn inom högerblocket. 

– Även där partierna inte är överens så kompletterar de ofta varandra i sin kriminalpolitik. SD-linjen är mest hårdför, Moderaternas linje är mest systematisk och genomarbetad, med långtgående utredningar som tar hänsyn till flera samhällsområden, medan KD:s kriminalpolitik även tar hänsyn till själva kriminalvården, där de ser brottslingen som en människa med behov av vård, säger Hallén. 

De första förändringarna handlar om mer inkapacitering av brottslingar (längre inlåsning), slopande av straffrabatter när man begår flera brott, slopad strafflindring på grund av ålder, utökade möjligheter för polisen att använda hemliga tvångsmedel, som avlyssning, samt ett starkare skydd för brottsoffren.   

– Redan under 2023 har vi antagligen de första lagarna på plats, säger Hallén.

Även gällande migrationspolitiken blir tempot högt, även om förväntningarna hos stora väljargrupper riskerar att komma på skam.

– Att dra ner invandringen till ett minimum är naturligtvis en hjärtefråga för SD. Men det är en sak vad människor vill och en annan sak vad som är praktiskt genomförbart med hänsyn till internationella konventioner. Men att vi får en migrationspolitisksom ligger mer i linje med till exempel Danmark eller Finland är nog att vänta inom kort.

På skatteområdet, menar Hallén, står SD delvis till höger om M, samtidigt som det är ett socialkonservativt parti som försvarar välfärdsstaten. 

– Men partiet vill att skattepengar ska gå till rätt saker och undvika saker man anser dåliga, som genusforskning, symbolpolitik, bidrag till migration och feministiska projekt.

En annan fråga SD vill slå maktpolitiskt mynt av är energin, vilket lyfts fram av Johansson Heinö.

– Högerblocket kommer att vara överens om satsningar på kärnkraft. Där kommer SD kunna säga ”det här är tack vare oss”. 

Så till den långa sikten. Vill SD fortsätta att vara ett tydligt antietablissemangsparti som lever på att vara i konflikt med eliten? Eller kommer man att satsa på regeringsmakten fullt ut?

S-märkte ledarskribenten på Folkbladet och före detta riksdagsledamoten Widar Andersson är övertygad om SD:s mål: att bli ett regeringsparti på en nivå som Socialdemokraterna tidigare har varit. 

– De kommer först att trivas i en roll där de har makten men inte behöver ta ansvaret fullt ut. Sedan kommer de sikta mot regeringsmakten och statsministerstolen. Väl där kommer de fortsätta att efterlikna Socialdemokraterna genom att gå i opposition mot sig själva, säger Andersson. 

Den närmsta tiden kommer SD enligt Widar Andersson att försöka signalera två saker: dels regeringsduglighet, dels en iver med att ta itu med de problem som människor har upplevt och som har lett till att de har lagt sin röst på SD. 

– Richard Jomshof, som ju härom veckan blev tilldelad ordförandeposten i justitieutskottet, lät som en typisk socialdemokrat i en intervju i Ekot då han sa att det kommer att ta tid att komma till rätta med problemen. Han ville tona ner förväntningarna, för nu kommer de arbeta långsiktigt. 

I detta ligger förstås att släppa vissa frågor. Vilka? Hallén pekar på en allmän kompromissvilliga i många frågor tidigare. 

– SD har ju rättat in sig i ledet i Natofrågan och övergett motståndet mot EU. De kommer inte heller att hålla så hårt på principerna i utrikesfrågor. De kommer till exempel inte att kämpa stenhårt för att flytta ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem eller sätta sig på tvären om Ebba Bush kräver att vi ska avskaffa regionerna. 

Johansson Heinö förutser i stort sett en smekmånad i början. Men slitningar i den ekonomiska politiken kan torna upp sig och testa kompromissbenägenheten från flera håll.

– Till exempel om Moderaterna inte vill höja pensionerna, eller när de vill sänka a-kassan. Jag kan inte bedöma om de är beredda att göra några eftergifter vad gäller a-kassan, men det skulle i så fall leda till stor kritik från vänster. De vill inte hamna för mycket i gammal borgerlig politik. 

Widar Andersson i samma fråga:

– Moderaterna kommer släppa frågan om en sänkning av a-kassan, om Ulf Kristersson tänker sig för och det tror jag att han gör. SD är inget utpräglat högerparti. Om LO och Sossar drar igång stora kampanjer där de menar att ”titta på högerblocket, de skiter i arbetarna” så kommer det kosta för mycket för högerblocket.

Att SD har siktet inställt på den yttersta makten, ja, det råder det ingen tvekan om enligt Andersson.

– De har det i generna, precis som Socialdemokraterna. De har egentligen inga heliga frågor förutom invandringen. De övriga frågorna kan de förhandla om utifrån vad som tjänar dem bäst. Gruppledaren Henrik Vinge sa under talmansvalet att ”Vi är ett stort parti som minns hur det var att vara ett mycket litet parti”. Det var ett elegant sätt att beskriva en ödmjukhet inför framtiden.

***

Läs även: Johan Hakelius: Nu är det Centerns tur att acceptera SD

Läs även: Det är inte polariseringen som är problemet