Så ska Malmö undvika att Eurovision blir som påskkravallerna

Om två veckor drar Eurovision Song Contest i gång i Malmö. Ett så stort evenemang kan i sig vara ett problem för ordningsmakten; omkring 100 000 svenska och utländska besökare väntas till staden som har 360 000 invånare. Samtidigt är terrorhotnivån i Sverige hög – fyra på en femgradig skala. 

Men risken för terrorattentat är inte det enda skälet till oro. Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober förra året har schlagertävlingen blivit mer politisk än någonsin tidigare, med en högljudd opinion mot Israels deltagande och krav på bojkott. Att Israel deltar i Eurovision är inget nytt – landet kvalificerar sig genom sitt medlemskap i Europeiska radio- och tv-unionen EBU och har redan deltagit 45 gånger – men motståndarna anser att kriget mot Hamas i Gaza bör diskvalificera Israel. Palestinagruppen i Malmö räknar med att 20 000 demonstranter kommer till staden för att protestera mot Israels deltagande i tävlingen. Bland annat agerar den våldsbejakande vänsterorganisationen AFA:s Stockholmsavdelning resebyrå och arrangerar bussresor tur och retur Malmö. 

Samtidigt har staden väldokumenterade problem med antisemitism, och sedan 7 oktober rapporteras situationen ha blivit än värre. Inte minst på Malmös skolor, som i flera år har arbetat mot judehat i klassrummen. 

På detta minfält ska inte bara Eurovision Song Contest gå av stapeln, utan även den propalestinska musiktävlingen ”Falastinvision”. Dessutom har en koranbrännare ansökt om tillstånd för allmän sammankomst söndagen före Eurovisionveckan. Polisen definierar schlagerfestivalen som en särskild händelse som kräver polisiär förstärkning från inte bara resten av Sverige utan även Danmark och Norge. Även Försvarsmakten hålls informerad fortlöpande ifall polisen skulle behöva hjälp. 

– Det kommer att vara väldigt många poliser ute som arbetar i Malmö under Eurovisionveckan, säger Jimmy Modin, presstalesperson för polisen i södra Skåne. 

Men den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet litar inte på att säkerhetsåtgärderna är tillräckliga utan uppmanar Israels tävlingsdeltagare Eden Golan att inte lämna hotellrummet i onödan medan hon befinner sig i Malmö. Och trots intensiva förberedelser är den svenska polisens förmåga att hantera våldsamma folkmassor inte oomstridd.

Under påsken 2022 åkte den dansksvenske provokatör-politikern Rasmus Paludan på koranbrännarturné genom Sverige. På flera ställen – däribland Rosengård i Malmö – urartade motdemonstrationer i våldsamma upplopp. Demonstranter kastade sten och molotovcocktails mot polisen och brände bilar – och polisens svar var, för att citera Polisförbundets ordförande Lena Nitz, ”ett misslyckande för Polismyndigheten och för samhället”. 300 poliser skadades i kravallerna och på sociala medier spreds en bild av en blodig spräckt polishjälm. 

Enligt Modin går påskkravallerna över huvud taget inte att jämföra med den kommande Eurovisionveckan.

– Det rör sig om två vitt skilda händelser. Eurovision är ett i förväg planerat evenemang där vi har jobbat med planeringen av säkerhetsarbetet de senaste sex månaderna. Den förberedelsetiden hade vi inte inför påskkravallerna. 

Det stämmer förstås. Polisens egen utredning av upploppen våren 2022 tar upp bristande underrättelser och beskriver en ”stor och delvis gåtfull potential till våldsamma upplopp” i vissa områden. Den här gången är möjligheterna att planera och allokera resurser betydligt bättre. Och risken för oroligheter är inte längre utspridd över halva Sverige, utan koncentrerad till en stad. Men andra problem riskerar att kvarstå.  

En vecka efter att påskkravallerna hade lagt sig tillsatte polisen en utredning av sina arbetsmetoder i samband med stora folksamlingar. Till utredare utsågs Gunnar Karlsson, tidigare chef för den militära underrättelsetjänsten, Must. Hans dom var hård: ledningen var otydlig, poliserna för få och de saknade tillräcklig utbildning i ”särskild polistaktik”. 

Den sistnämnda infördes efter Göteborgskravallerna 2001 i syfte att bättre kunna kontrollera oroliga folksamlingar. Inspirerad av den danska polisens så kallade mobila enheter lutar den sig mot taktisk användning av fordon, något som visade sig vara ett problem i områden som inte är byggda för biltrafik – något som karaktäriserar de svenska miljonprogrammen där många av de utsatta områdena ligger. Taktiken inkluderar också att göra skillnad på demonstranter som begår brott och demonstranter som håller sig lugna. Till exempel strävar polisen efter att gripa enskilda våldsamma demonstranter och försöka undvika massgripanden. 

Den särskilda polistaktiken kräver utbildning och kontinuerlig övning. Men trots erfarenheter från tidigare våldsamma upplopp hade många poliser som arbetade under påskkravallerna undermålig träning. Polisen satte till och med in aspiranter, som inte ens har genomgått grundläggande polisutbildning, mot demonstranterna. 

– I flera fall satte man in poliser utan utbildning mot denna hotbild, konstaterade Gunnar Karlsson på presskonferensen. 

Men enligt Stefan Holgersson, professor i polisvetenskap och före detta polis med utbildning inom särskild polistaktik, var utredningen inte tillräckligt oberoende. Karlsson fick lön av Polismyndigheten och hade dessutom känt och samarbetat med den dåvarande rikspolischefen Anders Thornberg sedan åtminstone tio år.

Så Holgersson gjorde en egen utredning av påskkravallerna. Den instämmer i att den särskilda polistaktiken inte tillämpades i tillräckligt hög grad – men placerar ansvaret hos polisledningen. 

”Huvudskälen till Polismyndighetens tillkortakommanden under påskupploppen har att göra med samma typ av strukturella problem som ligger bakom en lång rad andra bristande prestationer såsom låg brottsuppklaring och dåligt resursutnyttjande.” Det vill säga: bristande strategisk kompetens, bristande planeringsförmåga och höga chefer utan kunskap om polispraktiken ledde till att poliserna saknade förutsättningar att hantera påskkravallerna väl. 

Efter upploppen efterfrågade många hårdare tag mot våldsamma demonstranter. Kristdemokraternas Ebba Busch ville utrusta polisen med gummikulor och vattenkanoner och Karlssons utredning föreslår både vattenkanoner och ”akustiska våldshjälpmedel”. Men sådan utrustning riskerar att krocka med en av grundprinciperna i den särskilda polistaktiken: att behandla våldsamma och lugna demonstranter olika. En vattenkanon gör inte skillnad på våldsverkare och fredliga människor. 

Att i stället fokusera på att ge poliser bättre utbildning och träning tar tid. Och även om polisen har haft bättre möjligheter att förbereda sig för Eurovisionveckan än för Rasmus Paludans koranbränningar, är förutsättningarna på många sätt sämre. Långt större folkmassor kommer att samlas i Malmö, där kriget i Gaza har intensifierat antisemitismen. Dessutom har terrorhotnivån höjts sedan 2022. Om polisen har hunnit dra tillräckliga lärdomar av tidigare misstag kommer att framgå under veckan efter nästa. 

***

Läs även: I Malmö räcker det att presentera sig som israel för att bli spottad på

Läs även: Det extrema Landet Lagom