Så sprids den »nya« antisemitismen – rötter i den muslimska världen
Bild: TT
Sioniståsna«, »sionisthund«, »mr Rothschild«. Dagens Nyheters avslöjande om vad Hamid Zafar – känd som »rektor Hamid« och utsedd av Fokus till Årets svensk 2018 – skrev i åratal under pseudonym på nätet belyser en typ av antisemitism som judiska företrädare ser som allt vanligare i Sverige. Enligt Aron Verständig, ordförande för Judiska Centralrådet, har svenska judar de senaste åren mött ökat hat från personer med rötter i framför allt i Mellanöstern och Nordafrika.
– Det kan vara personer som är födda i Sverige, men det finns ett tankegods man för med sig. I många av de här länderna bor det i princip inga judar, och antisemitismen är extremt utbredd och statsstödd. I Libanon och Syrien har man till exempel tv-serier på statstelevisionen med antisemitiska motiv, säger han.
I våras kastades två deltagare ut ur dokusåpan Big brother efter att de fällt antisemitiska kommentarer i direktsändning. »Jag hatar judar«, sa en av dem i en diskussion om arbetsgivare och löner.
– Deltagaren hade bakgrund i Mellanöstern och hade konstiga uppfattningar om vad en jude var. Den här typen av grejer kommer fram på ett sätt som jag inte tror hade skett för ett antal år sedan, säger Verständig.
LÄS OCKSÅ: Hamid Zafar skrev antisemitiska inlägg på nätet: »Tar avstånd från det idag«
I en rapport om antisemitiska hatbrott som Brottsförebyggande rådet publicerade förra året beskriver man att judehat förekommer inom olika grupper i befolkningen, till exempel i extremhögern och extremvänstern. Men forskningen tyder också på att antisemitism är mer utbrett bland personer med koppling till Mellanöstern och norra Afrika. En attitydundersökning i hundra länder uttryckte 74 procent av de svarande i Mellanöstern och Nordafrika antisemitiska stereotyper, jämfört med 24 procent i västra Europa. Och i Sverige hade 11 procent av de vuxna med utländsk bakgrund judefientlig inställning, jämfört med 5 procent av hela befolkningen.
Antisemitismens utbredning och skepnad skiljer sig från land till land, och religionstillhörighet är inte alltid den utslagsgivande faktorn, enligt forskare som Fokus har pratat med. Snarare handlar det om den politiska kulturen i landet – judehat är ett vapen som kan användas av politiska ledare för olika syften. Och det kan användas för att avleda missnöje med den egna politiken. En judisk konspiration blir ett bekvämt sätt för en politiker att slippa ta ansvar för missförhållanden i landet. Detta är en tankefigur som använts av makthavare i Europa åtminstone sedan medeltiden och som fortfarande är i bruk. Till exempel i Polen 1968 under en maktkamp inom kommunistpartiet. Och i muslimska länder är antisemitiska inslag vanliga i dag i skolundervisningen, i medier och i budskap från både regeringar och oppositionella grupper.
Ingrid Lomfors, överintendent vid Forum för levande historia, beskriver antisemitismen som lömsk; den kan dyka upp var som helst och byter ofta ansikte.
– Det säger sig självt, att om man har vuxit upp i ett samhälle där man är marinerad i antisemitism, då är man mer benägen att uttrycka antisemitiska åsikter. Samtidigt är det viktigt att försöka förstå den typen av antisemitism utan att göra det på bekostnad av någon annan grupp. Så att man inte skapar islamofobi, säger Ingrid Lomfors, som menar att internets anonymitet har blivit en grogrund för antisemitism.
– Vi vet att de här forumen är spridare. Det är viktigt att få upp en diskussion om lagstiftning: ska man kunna ha anonyma konton? Ska ägarna till sociala plattformar sätta gränser? Den diskussionen har påbörjats nu.
Antisemitiskt tankegods måste bekämpas på många plan, oavsett härkomst, säger Ingrid Lomfors. Och det börjar med en öppen diskussion.
– Ingen är fördomsfri, och jag tror vi behöver hjälp med att diskutera och ventilera. Var sätter man gränsen? Det börjar i det vardagliga, men om vi inte börjar där kan det sluta väldigt illa, det har historien lärt oss.
