Så stor blev invandringen 2024
Tidö-regeringen har problem att uppfylla sitt löfte om stram invandring. Migrationsforskare ser ännu inget paradigmskifte och menar att asylinvandringen inte är orsaken. ”Få vet att endast en femtedel av invandrarna sedan 1999 har varit flyktingar”.
Bild: TT
Invandringen till Sverige noterar en viss nedgång under 2024 i förhållande till toppåren som var under mitten av 2010-talet. Men att kalla det ett paradigmskifte – vilket regeringen gärna gör – är en överdrift.
Invandringsvolymerna kulminerade vid mitten av 2010-talet då Stefan Löfven var statsminister. Under hans rödgröna regering beviljades cirka 120 000 uppehållstillstånd per år i snitt. I folkmängd räknat ett nytt Jönköping per år under cirka sju års tid.
Under regeringen Kristersson (M) har invandringen visserligen minskat två år in i mandatperioden. Men endast marginellt, trots Tidöavtalets löften om en kraftig reducering. Förra året, 2024, beviljade Sverige 94 000 uppehållstillstånd, vilket motsvara cirka ett nytt Södertälje.
Asylinvandringen är på historiskt låga nivåer, men det var den redan under förra regeringen. Hösten 2015, bara drygt ett år efter Fredrik Reinfeldts (M) ”Öppna era hjärtan”-tal, tvingades regeringen Löfven att täppa till gränsen. Situationen blev ohållbar och tillsammans med en gråtande Åsa Romson (MP) meddelade Stefan Löfven vid en presskonferens att regeringen skulle införa gränskontroller för inresor till Sverige och asylinvandringen stramades åt.
Asylinvandringen var dessförinnan den stora kategorin invandrare men den sjönk kraftigt de följande åren. Under 2021, vilket var Löfvens sista år som statsminister, registrerades cirka 11 500 asylsökande, vilket då var den lägsta nivån sedan 90-talet. Detta kan jämföras med de 160 000 asylansökningar som inkom 2015.
Förra migrationsministern hade fel
I augusti i år, cirka halvvägs i mandatperioden, höll dåvarande migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) en presskonferens där hon framhävde att regeringens arbete med att strypa invandringen hade gett effekt. ”För första gången på över 50 år är det fler som utvandrar än invandrar till Sverige”, lät det.
Det var bara det att hon hade fel.
Skatteverket hade gjort en ”storstädning” i folkbokföringen som påbörjades 2023 och som fortsatte under 2024. Personer räknades som utvandrade under året, trots att många av dem i själva verket hade utvandrat för flera år sedan.
Ytterligare ett stort nummer på presskonferensen var att asylinvandringen hade minskat kraftigt. Men den stora nedgången skedde, som ovan nämndes, inte under denna regering. I år är asylinvandringen på en ny lägstanivå, cirka 5 000 (plus cirka 10 000 ukrainare via massflyktingsdirektivet).
Så vad är då orsaken till den alltjämt höga invandringen? Svaret är anhöriginvandring. Och den ser ut att kunna fortgå under lång tid även framöver.
Av de beviljade uppehållstillstånden under 2024 är nästan hälften anhöriginvandrare. Just anhöriginvandring är för övrigt en term som kan behöva förklaras lite närmare.
Den kategori man vanligen kallar anhöriginvandring är familjeåterförening även benämnt anknytningsärenden. Det avser släktingar till asylinvandrare som söker uppehållstillstånd för att återförenas med sina släktingar i Sverige. Förra året utgjorde dessa cirka 25 000 personer, det vill säga drygt en fjärdedel av den totala invandringen.
Anhöriga är inte bara återföreningar
Men det finns fler typer av anhöriginvandrare. En stor grupp utgörs av anhöriga till arbetskraftsinvandrare. En arbetskraftsinvandrare har rätt att ta med sig maka/make, registrerad partner eller sambo och barn under 18 år, samt styvbarn som tillhör arbetskraftsinvandraren eller dess partner. Förra året utgjorde de anhöriga till arbetskraftsinvandrarna cirka 10 000 personer.
Även studentinvandrare får ta med sig anhöriga på motsvarande sätt. Förra året utgjorde de anhöriga till studentinvandrarna cirka 5 000personer.
Slutligen får andra EU-medborgare ta med sig anhöriga från länder (oavsett vilket land den anhörige kommer från). Det gäller även anhöriga tredjelandsmedborgare till EES-medborgare. Sammantaget utgör dessa cirka 6 000 personer.
Anhöriginvandringen bestod således av cirka 45 000personer vilket utgjorde knappt hälften av den totala invandringen.
Anhöriginvandringen har inte minskat nämnvärt de senaste åren. Den ser inte heller ut att minska nämnvärt framöver heller. Enligt Henrik Malm Lindberg, migrationsforskare vid DELMI (Delegationen för migrationsstudier) kan vi vänta oss att anhöriginvandringen fortsätter ytterligare ett antal år framöver.
– Sverige är i färd med en omsvängning från att vara ett generöst invandringsland till att bli ett av de mest strikta migrationsländerna i Europa. Men till följd av att vi tidigare har tagit emot så många så kommer trycket mot Sverige vara fortsatt högt i några år framöver.
Familjeåterförening regleras inte bara enligt svensk lag, utan även genom internationella överenskommelser som bland annat Genevekonventionen, vilket kan hindra en snabb åtstramning.
Anhöriga till anhöriga
Anhöriga till tidigare asylinvandrare kan dessutom under vissa förutsättningar även ta hit ytterligare anhöriga. Detta sker genom vad som kallas kedjeinvandring eller sekundär anhöriginvandring.
Vad gäller arbetskraftsinvandringen infördes under 2023 ett lönegolv, där arbetskraftsinvandraren måste tjäna minst 80 procent av medianlönen (cirka 27 000 i månaden). Sedan tidigare måste också arbetskraftsinvandraren visa att den har tillräckligt med inkomster för att kunna erbjuda boende och mat till sina anhöriga. Detta tycks ha haft viss effekt på volymen av just arbetskraftsinvandrare och därmed också denna grupps anhöriginvandring.
Det är en notabel, men ingen dramatisk, nedgång av arbetskraftsinvandrare det rör sig om. Från cirka 36 000 till 27 000med de anhöriga inräknade. Under 2025 har regeringen dock aviserat att lönekravet ska höjas till hundra procent av medianlönen (drygt 35 000 i månaden). Detta kan komma att ytterligare påverka arbetskraftsinvandringen.
Vad gäller studentinvandringen så har Fokus tidigare avslöjat omfattande fusk. Mängder av dem försvinner få fort de landar i Sverige – ingen vet vart. En av fyra med uppehållstillstånd för studier saknade dokumenterad närvaro vid svenska lärosäten. Över 35 000 av dessa kan ha avvikit under det senaste decenniet. Dessutom används studietillstånd som en väg till Sverige för att arbeta. Anhöriga till studenter får dessutom arbetstillstånd utan krav på minimilön.
Studentinvandringen ökade från knappt 16 000 personer år 2023 till drygt 18 000 personer år 2024.
Den höga anhöriginvandringen är inte något nytt fenomen som tillkommit till följd av den strypta möjligheten till asylinvandringen. I själva verket är anhöriginvandring den otvetydigt största gruppen av invandrare de senaste 25 åren. Henrik Malm Lindberg redogör för en uträkning som DELMI gjorde nyligen. Den visar den totala invandringen, räknat i beviljade uppehållstillstånd, sedan 1999.
Endast en femtedel är flyktingar
Totalt har det kommit cirka 2,4 miljoner invandrare till Sverige mellan 1999 och 2023. Endast drygt 500 000 av dessa har varit flyktingar, vilket innebär att endast lite drygt 20 procent av alla invandrare de senaste 25 åren har varit flyktingar. Om man dessutom går efter FN:s stramare definition av vad en flykting är så kan antalet vara ännu lägre.
Den största enskilda gruppen är anhöriga, vilken utgör nästan 800 000 individer och därmed cirka en tredjedel av alla invandrare de senaste 25 åren. Resten, cirka 1,1 miljoner, är arbetskraftsinvandrare, studentinvandrare, EU-medborgare, adoptioner, med mera.
Henrik Malm Lindberg menar att fördelningen av vilka invandrare som har kommit till Sverige är underrapporterat i media.
– Få känner till att endast runt en femtedel av invandrarna har kommit av flyktingskäl och att anhörig-, student- och arbetskraftsinvandring är dominerande.
Han har också noterat att människor som söker sin hemvist i Sverige ofta prövar andra vägar in i landet om de misstänker att de riskerar avslag.
– Vi har noterat att människor anpassar sig till de regler som finns och utnyttjar de mest fördelaktiga tillståndsgrunderna. Det har genom åren alltid funnits kryphål för dem som verkligen vill komma in i landet, säger han.
Även Malm Lindberg är fundersam över termen ”paradigmskifte” när det handlar om migrationen till Sverige.
– Det är svårt att tala om ett fullständigt paradigmskifte. Siffrorna viker visserligen av neråt men ligger på en fortsatt hög nivå. Det skulle krävas en fullständig genomlysning av hela migrationssystemet för att få till stånd en varaktig förändring, vilket regeringen faktiskt också arbetar med. Det pågår flera utredningar på området, men möjligen får vi inte se effekterna av dessa förrän kanske nästa mandatperiod, säger han.
– Den tydligaste åtstramningen på migrationsområdet som hittills skett under Tidö-regeringen gäller arbetskraftsinvandringen, avslutar Henrik Malm Lindberg.
***
