Samtidigt, bortom undervattnet

Vad stort sker, det sker tyst, utbrast Erik Gustaf Geijers odalbonde. Av blixten, sen den lyst, märks ju däremot ej några spår.

Så rätt han hade, Geijer, även om han aldrig fick känna den tystnad som kan uppstå långt bort från en ubåtsjakt med hovrande kvällstidningshelikoptrar ovan en skärgårdsfjärd.

För medan blixten lös i Stockholms skärgård skedde det att regeringars baneman – i daglig tal känd som kärnkraftsfrågan – kom till en lösning.

Nyligen avslöjade SVT att OKG, som driver Oskarshamns kärnkraftverk, har lämnat in en ansökan om avveckling av reaktorn Oskarshamn 1.

Ljöd lättnadens suckar i det rödgröna regeringskansliet, som nu slapp komma överens i denna olösliga fråga eftersom marknaden gjorde arbetet åt dem?

Ljöd samma suckar i Eons huvudkontor i Düsseldorf, där en stor del av verkets förluster på sammanlagt 2,5 miljarder de senaste åren fått täckas?

Eller ljöd ett segervrål hos en bonddotter? Hon som föredrar att kalla sig friherrinna? Hon Maud från Högfors? Hon som haft ett dåligt år och vägrat träda fram i konstitutionsutskottet?

Hon hade rätt. Det vet vi nu. Och att Björklund från Skene – han som sa att det de kommit överens om öppnade för nya kärnkraftverk – hade fel.

Kärnkraften avvecklade sig själv till sist. Som hon spådde. Allt medan de väldige härar med skri och med dån jagade undervattensfarkost.

Går hon glatt stugan kring? Vi vet inte. Kanske sitter hon och täljer sin ålders stav. Kanske säger hon: »Man talar ej om mig, som vore jag ej till«.