Sankt Göran och privatdraken
Det finns de chefer i näringslivet som är inne i spelet för själva jobbet. Och så finns det ideologerna. De som är besjälade av en idé om verksamhetens själva innehåll. Mest uppenbara exemplet är den nyligen bortgångne konsumentelektronikprofeten Steve Jobs.
En annan grupp är politikerna. Den främsta i Sverige är Peje Emilsson. Den moderate pr-gurun har ju vid sidan av konsultfirman Kreab byggt upp Kunskapsskolan och vill nu göra samma sak med åldringsvården i bolaget Silver Life.
En långt mer okänd på denna planhalva fick vi se i veckan, när Stockholms landsting presenterade vinnaren i upphandlingen av St Görans sjukhus. Där på podiet, intill sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, fanns Thomas Berglund – koncernchef i vårdbolaget Capio.
Berglunds karriär är en resa genom Privatiseringssverige. I början av 1980-talet var han med och startade förskolekoncernen Pysslingen. Nära två decennier senare fanns han i ledningen för vaktbolaget Securitas – som annekterat en hel del polisiär verksamhet. Till Capio kom han 2007, och blev koncernchef 2011.
Även om Berglund blivit mångmiljonär är det nog en annan eld som brinner starkast under hans skjortbröst. Berglund startade sin karriär på 1970-talet som folkpartistisk karriärpolitiker.
I början på 1970-talet åkte han som 19-åring ihop med partivännen Lars Leijonborg till flyktingkatastrofen i dåvarande Östpakistan, nuvarande Bangladesh. Då ville han, som han uttryckt det för Svenska Dagbladet, bekämpa fattigdomen.
– Men sedan upptäcker man att man inte kan förändra hela världen. Och då får man förändra något som är lite mindre.
Att privatisera svensk offentlighet är inte så lite.
