Skattjakt med anor

Nyheten att hela den tidigare ledningen för fordonstillverkaren Saab anhållits slog ned som en bomb. Särskilt förvånade för omvärlden var hårdheten i hanteringen. Tidigare vd, finanschef och chefsjurist greps av polis och fick tillbringa natten i häkte.

Att bura in folk som misstänks för annat än vålds- eller narkotikabrott är tämligen ovanligt. Motiven till en så långtgående åtgärd ska, enligt åklagare Olof Sahlgren, ha varit att de misstänkta inte skulle ha tid att prata ihop sig inför förhören. Om åklagaren har på fötterna för sitt tilltag kan bara han själv svara på. I skrivande stund finns mycket lite information om fallet. Misstanken är grovt försvårande av skattekontroll.

Det påpekas ofta hur svårt det är att sätta dit högre chefer i näringslivet för brott. I USA har diskussionen gått varm när det gäller de ansvariga för kreditkrisen på de stora finansinstituten. Ofta skylls på outvecklade lagar och tama myndigheter.

Just på skatteområdet i Sverige har problemet snarast varit det omvända. Exemplen är flera på åklagare som tagit i från knäna i skattemål, ackompanjerade av ett fullt medieuppbåd, för att se processen nedlagd en tid därpå. Ingmar Bergmans gripande på Dramaten och Jacob Palmstiernas husrannsakan på SEB är bara två av de mer kända.

Problemet generellt i skattemål är inte att lagen är eftersatt, utan att det så ofta är en fråga om tolkningar. Redovisning är också det möjligas konst och kan utgöra en enorm gråzon juridiskt.

Skattechefen Ingemar Hansson har i intervjuer fått förneka att Skatteverket inte har retarderat till 1970-talets Bergmanmetoder. Man får förmoda att åklagare Sahlgren är någonting verkligt stort på spåren.