Spionhärva med spår till svenska villaförorten

Plötsligt kommer hon gående på villagatan i den idylliska Stockholmsförorten: ”Barbara” – åtalad i USA för olovlig underrättelseverksamhet för Kuba och den som ska ha rekryterat ”en av de spioner som åsamkat USA störst skada någonsin”. 

Den nu pensionsmässiga kvinnan är kanske 1,50 lång, går med vandringsstavar och bär en liten skolryggsäck. Håret är mörkt, krusigt och halvlångt.  

Hon är inte glad att möta Fokus reporter. 

Barbaras och hennes spiondömda vän Anas historia rymmer dubbelliv med falska pass och förklädnader, infiltration av amerikanska myndigheter, hemliga agenter som avslöjas för fienden med krypterade meddelanden. Och aktiviteter som tros ha lett till många människors död. 

En egenhet med Barbara – det alias som Kubas underrättelsetjänst enligt FBI gav henne – är att hon sedan 20 år är svensk medborgare, lever i full frihet i Stockholm och jobbar som gymnasielärare. 

Det var nära att Barbaras liv blev raka motsatsen. Hennes spiondömda vän Ana Montes hamnade i stället i det ökänt hårda kvinnofängelset i Fort Worth i Texas i 22 år. Där fick hon beblanda sig med fångar som knarkbaronen ”El Chapos” fru Emma Coronel och Charles Manson-sektmedlemmen ”Squeaky” Fromme som försökte mörda president Gerald Ford 1975. Montes överlevnadsstrategi var att inte sticka ut. Eller som hon beskrev det för en bekant: ”Jag var neutral, som Sverige”. 

Montes klev härom veckan ut i friheten efter avtjänat straff. I en ny bok som gavs ut lagom till frigivningen – Code Name Blue Wren av den amerikanske journalisten Jim Popkin – framkommer en rad nya uppgifter om de båda kvinnorna – och skadan de ska ha gjort USA. 

För att återge deras berättelse och placera in dem i världspolitiken måste vi backa till 1980-talet. I Centralamerika är det kalla kriget hett. På ena sidan rörelser och regeringar allierade med USA, på andra krafter stödda av Kuba och Sovjetunionen.  

Montes och Barbara är från Puerto Rico, USA-medborgare och masterstudenter i Washington DC vid ansedda Johns Hopkins University School of Advanced International Studies. Där odlar de unga vänsterradikala kvinnorna sin avsky mot USA:s blockad mot Kuba och stormaktens brutala framfart i småstaterna i regionen. De blir nära vänner och beskrivs som briljanta studenter. 

Kubas underrättelsetjänst Dirección General de Inteligencia (DGI) letar samtidigt spionkandidater på universitet i USA. Omkring 1983, enligt åtalet mot henne, börjar DGI anlita Barbara som skrivit en beundrande uppsats om Fidel Castros regim. Hon uppges få i uppgift av DGI att ”upptäcka, bedöma och rekrytera amerikanska medborgare på känsliga positioner vad gäller rikets säkerhet eller med potential att få sådana positioner i framtiden så att de kan bli agenter åt Kubas underrättelsetjänst”. 

En som Barbara enligt åtalet rekryterar är den nyblivna vännen Ana Montes. På påsklovet 1984 åker kvinnorna till Madrid. Där får de falska pass av DGI och reser iförda peruker via Warzsawapaktslandet Tjeckoslovakien till Kuba för att gå på spionkurs. De lär sig att lura lögndetektorer, memorera stora mängder text och får koder så att de kan tyda instruktioner som sänds via kortvågsradio till USA. 

Året därpå får Montes jobb på USA:s militära underrättelsetjänst DIA där hon snabbt ses som en exceptionell Centralamerikaanalytiker. Barbara gör å sin sida karriär på biståndsorganet USAID som är knutet till utrikesförvaltningen. Båda får tillgång till försvarshemligheter. 

Skadan som kvinnorna kommer att åsamka USA beskrivs som enorm. Barbara ska ha delat med sig mängder av hemligheter till DGI utöver sitt rekryteringsuppdrag. Ana Montes har i sin tur beskrivits av president George W Bushs kontraspionagechef Michelle Van Cleave som ”en av de spioner som åsamkat USA störst skada någonsin”. 

Montes verksamhet misstänks ha kostat många liv. 1987 sänds hon till El Salvador där hon besöker en av den ökänt brutala USA-stödda regeringsarméns baser. Kort därpå anfaller den Kubastödda FMLN-gerillan basen med sådan precision att rebellerna tros ha fått uppgifter inifrån. Fler än 40 salvadoranska militärer och en amerikansk soldat dödas. 

År 1990 briserar en politisk bomb i närbelägna Nicaragua. I presidentvalet slänger folket oväntat ut den Kubastödde Daniel Ortega och hans sandinister till förmån för regimkritikern Violeta Chamorro. USA häver sina sanktioner och in dundrar amerikanska rådgivare och USAID med ett stort biståndsprogram som ska byggas från grunden. Barbara stationeras i fyra år på USA:s ambassad och är därmed välplacerad för att kunna läcka statshemligheter.  

Även Montes sänds till Nicaragua och båda får separat audiens i presidentpalatset i Managua. Chamorro fattar särskilt tycke för den charmiga och entusiastiska Barbara som hon kärleksfullt benämner ”min lilla puertoricanska”. Montes delger vid två tillfällen Chamorro bedömningar om Nicaraguas armé – och rapporterar sedan om samtalen till Havanna.  

Barbara blir nära vän med arbetskamraten och toppdiplomaten Liliana Ayalde. De jobbar hårt med att bygga upp biståndsverksamheten, festar och träffar sina blivande makar. I Barbaras fall en diplomat vid Sveriges ambassad – mer om det senare. 

Montes gör kometkarriär på DIA. 1993 blir hon Kubaanalytiker och sprutar ur sig analyser åt USA:s arméchefer. Hon blir underrättelsetjänsternas ledande auktoritet på Kubas militär, tilldelas 1997 pris av systerorganisationen CIA:s chef George Tenet och får internt smeknamnet ”Kubas drottning”. Ironiskt nog får Montes även medalj av kubanska DGI. 

Montes läckte namn på hundratals amerikaner som jobbade med Kubafrågor, bland dem spioner på den karibiska ön. Hennes analyser tonade ner hotet från Kuba och riktade uppmärksamheten mot oväsentligheter. Montes avslöjade också topphemliga spionsatelliter, skriver Popkin i sin nya bok. Amerikanska myndigheter förutsätter att det kvinnorna läckte till Kuba gick vidare till bland annat Moskva. 

De båda jobbar för USA på dagen och för Castroregimen på kvällen. I 17 år memorerar Montes hemligheter på kontoret i Washington, skriver därefter ner dem på kodspråk hemma i lägenheten och överlämnar dem på disketter till kontaktpersoner på restauranger i huvudstaden. 

Så småningom börjar snaran emellertid dras åt. Underrättelsetjänsterna befarar att de har infiltrerats på hög nivå av en kubansk spion. Montes utreds till och med men klarar lögndetektortest och frias från misstankarna.  

Till slut håller det ändå inte. I ett hemligt tillslag mot hennes lägenhet hittar FBI datorn som hon skriver sina meddelanden på, kodnycklar och en kortvågsradio. Ett av fynden är en hälsning från DGI om att dess agenter ”väntade med öppna armar” på Kuba på en amerikansk spion som hon namngett. 

Bara tio dagar efter terrorattentatet den 11 september 2001 grips mästerspionen strax innan hon ska få tillgång till uppgifter om afghanska bombmål i jakten på Usama bin Ladin.  

Stenansiktet och ensamvargen Ana Montes förrådde inte bara sin arbetsgivare och sina chockade arbetskamrater som hon höll masken för i alla år, skriver Popkin. Hon gick på dop, födelsedagar och begravningar med sin familj, där två syskon och deras båda makar jobbade på FBI – och hennes syster osannolikt nog arbetade med att avslöja kubanska spioner. 

I en amerikansk podd om diplomati har i sin tur Barbaras kollega från Nicaragua, Liliana Ayalde, berättat om sina känslor om att hennes vän pekats ut som spion: 

– Hon var en mycket duktig, samvetsgrann jurist, hur kunde hon göra så? Jag vill ha en förklaring. Jag känner mig förrådd. Var det äkta vänskap eller utnyttjade hon mig för att komma i kontakt med andra personer? 

Efter gripandet 2001 riskerar Montes dödsstraff men eftersom hon väljer att samarbeta med FBI klarar hon sig undan med fängelse. 

Nyheten om att Montes gripits och samarbetar med utredarna når Barbara i Guatemala. Där arbetar hon och maken på sina länders respektive ambassader och bor med sina två barn. Barbara ger tvärt upp sitt högavlönade jobb, flyttar till Sverige och blir snabbt svensk medborgare. 

I USA är utredare samtidigt ursinniga för att de inte har hunnit efterlysa och gripa Barbara. I sitt krig mot terrorismen, som president Bush förkunnat efter 11 september, i princip kidnappar USA terrormisstänkta och flyger dem till hemliga fängelser. Nu övervägs samma metod för att komma åt Barbara, avslöjar Popkin i sin bok. En FBI-agent som jobbade med fallet säger: 
– Kunde man ha haffat henne, slängt henne på ett plan, flugit iväg och bara sagt: ”Screw you, Guatemala, screw you, Sverige, screw you, vem som helst”? Visst. 

2004 väcks ett hemligt åtal mot Barbara som riskerar livstids fängelse. Sverige lämnar inte ut personer för politiska brott som spioneri och inte heller egna medborgare. Den amerikanska lagens långa arm når henne därför inte. 

FBI hotar med att offentliggöra Barbaras historia för att pressa henne till något slags överenskommelse. När det misslyckas tillkännages åtalet 2013. Det blir en stor nyhet i Sverige – inte minst att maken är svensk diplomat. Har hon spionerat även på Sverige? Har han gett henne hemliga uppgifter? Paret vägrar svara på journalisternas frågor. Åklagare och utrikesdepartement har dock hanterat fallet, visar det sig. Barbara misstänks inte för brott här och maken får behålla jobbet med stationering på UD i Stockholm. 

I Sverige har Barbara sadlat om till gymnasielärare i flera ämnen. Hon håller mycket låg profil, syns inte på sociala medier och är förtegen om sitt förflutna. Eftersom svenska medier, som brukligt, inte har publicerat hennes namn eller bild tycks få kollegor eller elever ha noterat hennes kontroversiella bakgrund. 

När Barbara 2021 söker – och får – nytt arbete vid en ansedd gymnasieskola, skriver hon i sin ansökan: ”Mina erfarenheter av att ha arbetat och bott utomlands skänker ytterligare djup till mitt arbete på utbildningsområdet”. 

Att Barbara är flykting undan rättvisan håller hon tyst om. 

Rektorn som anställde Barbara, och som här får vara anonym, säger till Fokus att hon inte hade en aning om spionhistorien, men att hon inte känner sig lurad. 

– Jag har ingen aning om vad det var i hennes liv som ledde till att hon gjorde som hon gjorde, säger rektorn som själv inte är kvar på skolan. 

Rektorn anser inte att det är ett problem i sig om en lärare har spionerat för en diktatur, och sedan undervisar personer i formbar ålder i bland annat samhällskunskap på en svensk skola med demokratisk värdegrund. 

– Inte om det inte kommer fram från eleverna att hon inte gör ett bra jobb. 

Barbara är mycket duktig och fungerar väldigt väl på arbetsplatsen, det är det viktiga, anser rektorn. 

Barbara har aldrig svarat på frågor på mejl eller telefon. Återstår att konfrontera henne på gatan i den där välmående villaförorten i Stockholm, där hon promenerar hem med sina gångstavar tillsammans med en familjemedlem. 

Så fort Barbara får veta varför Fokus har hejdat henne på gatan vänder hon bort blicken och går rakt in på sin tomt. Hon svarar inte på hur hon ställer sig till åtalet och vill inte ens lyssna på de andra frågorna. 
– Det här är privat område, är det enda hon säger. 
– Om du följer efter ringer vi polisen, tillägger hennes sällskap. 

Barbara tar med sig sin version om vad som hände bakom en stängd ytterdörr till en fridfull svensk förortsvilla. 

Tvärs över Atlanten öppnades i stället en dörr den 8 januari, då Ana Montes klev ut i friheten och åkte hem till Puerto Rico. Hon har aldrig ångrat sig. I ett uttalande i samband med frisläppandet avböjer hon intervjuer och beskriver sig själv som oviktig. ”Jag uppmanar dem som vill fokusera på mig att i stället rikta uppmärksamheten mot viktigare frågor som (…) USA:s ekonomiska blockad mot Kuba”. 

Läs också: Latinamerikas vänstervåg: nepotism, korruption och vanstyre

Läs också: Chiles nye president – förrädaren som blev hjälte