Statsbudgeten baklänges

Det fanns en tid när lugn rådde på Helgeandsholmen. På den tiden brukade det muttras i riksdagskorridorerna om en ovana som regeringar av olika färg lagt till sig.

Det handlade om statsbudgeten. Om att den dag för dag portionerades ut på olika debattsidor och på väl valda presskonferenser: en miljard hit, en miljon dit.

Sänkta fastighetsskatter annonserades i storstadstidningarna. Håvor åt landsbygden meddelades i något av de från huvudstaden avlägsna landskapen. Ibland var dusörerna så små att tryckkostnaden för debattsidan torde ha överstigit gåvan från centralmakten.

Det var ju inte så det skulle gå till. Svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta borde väl betyda att det var i riksdagen tillkännagivandena borde ske? Inte på något McDonalds i Helsingborg vars kassaflöde nu skulle förstärkas tack vare finansministern?

Så kom hösten 2014. Och något underligt hände. En budget som väl ingen läst sådär jättenoga röstades plötsligt igenom av alliansen med hjälp av sverigedemokraterna.

I stället för att statsbudgeten långsamt byggdes upp plockades den nu isär. Någon hittade ett par miljarder mindre till järnvägen. Någon annan fann mindre pengar i underhållsstöd.

Och i veckan upptäckte några journalister att de skulle bli av med 15 miljoner kronor i kulturtidskriftsstöd. Eftersom några av dem hade kompisar på tidningar som folk faktiskt läser blev det en riktig nyhet.

Så här lär det fortsätta ett tag. I veckan hade regeringen en hel presskonferens om en massa andra saker som inte kommer hända. Det är kanske inte så illa att administrera någon annans budget ändå.