Sudda bort din sura min

Mitt i den period av politiska debatter som social­demokraterna av outgrundliga skäl vill kalla för superveckan har den inrikespolitiska agendan kokat ner till en fråga: Varför är de så sura?

Som omväxling till vem-vann-mysteriet är det uppfriskande med en bloggosfär som fördjupar sig i [[Mona Sahlin|Sahlins]] buttra uppsyn och [[Fredrik Reinfeldt|Reinfeldts]] uppnästa vresighet.

Frånvaron av leenden har förresten politiska förklaringar.

Detta riksdagsval spelas upp som en duell mellan två block. Kanske kommer det också vara det i september. Men just nu existerar varken ett blått eller ett rödgrönt politiskt alternativ; ingen koalition har klarat av att leverera konkreta förslag för nästa mandatperiod och en sammanhängande berättelse om ett bättre land i framtiden.

En duell – eller duellum – var hos romarna ordet för krig. Först under medel­tiden fick det sin nuvarande betydelse av en tvekamp med enkom två deltagare. Den svenska politiken är just nu en duell i den ursprungliga bemärkelsen.

De intressanta bataljerna sker bakom kulisserina inom det rödgröna triumviratet och det blå quottuorviratet, som romarna skulle ha utryckt saken.

Innan de griniga uppgörelserna är avklarade kommer ingen statsministerkandidat stråla ut en positiv framtidsvision.
Kort sagt: Reinfeldt och Sahlin har ingenting intressant att säga just nu. Därför är de så sura.