Droger, rymningar, fritagningar: Om svängdörrarna på SiS-hemmen

En sen kväll i januari 2022 lämnade en polisbil SiS-hemmet Rebecka på Ekerö i Mälaren. I bilen satt en ung tjej som hade varit mycket våldsam mot personalen och sig själv. Hon hade kastat saker omkring sig, klättrat upp på taket och sagt att hon tänkte ta livet av sig. 

I en annan bil följer tre behandlingspedagoger. Enligt checklistan BVC (Brøset Violence Checklist) har flickan bedömts som mycket våldsbenägen och minst tre personer behöver då följa med när hon ska lämna hemmet. En av pedagogerna, Mehmet, vet av tidigare erfarenheter att tjejer på Sis-hem kan vara mycket våldsamma – ofta mer än killar. Han är övertygad om att tjejen inte menade allvar, men enligt lagen har de inget annat val än att ta henne till psykakuten. 

– Hur skulle det se ut om jag skriver i journalen att hon fejkade sina självmordstankar?, säger Mehmet som vill vara anonym och egentligen heter något annat. Han har varit anställd två år på rebeckahemmet och snart fyra år inom SiS. Rebeckahemmet är ett SiS-hem för tjejer mellan 13 och 21 år med drogproblematik, självskadebeteende eller annan form av antisocialt beteende som gör att de är omhändertagna enligt lagen om vård av unga (LVU). Till skillnad från LSU (sluten ungdomsvård) har hemmets ungdomar inte begått brott – men många av dem har ett brottsligt förflutet och kommer inte sällan från kriminella miljöer.  

Inspektionen för vård och omsorg, IVO, rapporterade i våras att framför allt flickor är utsatta tvångsåtgärder vid SiS-hem, som fasthållningar och nedläggningar. Problemet ska vara extra stort i hem där personalen är lågt utbildad. Mehmet menar dock att personalen på Rebeckahemmet håller hög kvalitet och att även cheferna gör ett bra jobb. Men han anser att de är underbemannade. Ofta lämnas behandlingspedagogerna ensamma på kvällar och tvingas fatta svåra beslut. 

Många av tjejerna är dessutom väl medvetna om regelverket och tar ibland chansen att utnyttja det. 

– En ungdom kan lätt anmäla mig till IVO om hon anser att jag inte har tagit hennes mående på allvar, säger han. 

Bilden av tjejers vålsdbenägenhet får stöd av Jonathan Eliasson, institutionschef på SiS-hemmet Klarälvsgården i Värmland. Han är utbildad psykolog och har arbetat elva år inom SiS. 

– Avskiljning är vanligare för tjejer, vilket är den åtgärd man tar till när de är så pass våldsamma att det inte går att hantera på annat sätt. Belastningen på psykiatrin är också överlag högre för tjejer, säger han. 

I det aktuella fallet var klockan efter 16.30 och då fanns ingen chef på plats fysiskt på avdelningen. Där fanns fem behandlingspedagoger, men när Mehmet och två andra följde med polisen var bara två kvar. Om ytterligare en incident hade inträffat den natten hade en verklig krissituation uppstått. 

Runt midnatt skrevs tjejen in vid akuten för barn- och ungdomspsykiatri på Södersjukhuset enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Därmed har inte behandlingspedagogerna några befogenheter över hennes fall längre. I akutens väntrum blev hon på nytt våldsam på ett sätt som chockade alla, berättar Mehmet. Hon kastad föremål omkring sig och angrep människor i sin närhet. 

– Nu får vi inte ingripa, även om vi skulle kunna. Akutens personal kan inte hantera henne. De vill bälta henne, men misslyckas. Vi kan bara titta på. Ingriper vi kan hon anmäla oss för misshandel eller anklaga oss för sexuella trakasserier. 

Till slut ger personalen på bup-akuten upp och låter flickan gå ut genom entrédörren. Då övergår ärendet åter till LVU och Mehmet och hans kollegor blev åter ansvariga för henne. Men då lade hon benen på ryggen.

– Jag hävdar att hon planerat allt från början till slut för att kunna rymma. 

Mehmet och hans två kollegor springer efter henne i riktning mot Skanstull. Eftersom hon springer rakt ut i trafiken är det svårt att få tag på henne på ett säkert sätt. 

– Människor försöker även att hindra oss eftersom hon skriker att vi är pedofiler som vill kidnappa henne, säger Mehmet. 

Personalen är uppmanad att inte ingripa fysiskt i liknande situationer. Om det sker fritagnings- eller flyktförsök ska man försöka prata rymlingen till rätta.

– "No power, no lose" heter metoden. Enligt den ska vi inte gå till motangrepp, utan fokusera på empati och samförstånd.

Behandlingspedagoger har långt ifrån de befogenheter som kriminalvården har vid transporter eller utevistelser. 

– Vi har inte en chans när våldsamma ungdomar vill fly eller när det sker fritagningar. Kriminalvården har handfängsel och skottsäkra västar. Vi har ingenting och vi vill inte heller riskera våra liv när en hotfull fritagning sker, säger Mehmet. 

Rymningen han berättar om är bara ett exempel ur en stor mängd av "avvikningar" som det formellt heter. Under första halvåret skedde 282 avvikningar från de drygt 1 000 SiS-platser som finns i Sverige (LVM inräknat). Under hela fjolåret var siffran 612. Det är dock en minskning jämfört med tidigare år. Åren omkring 2015 var siffran uppemot det dubbla. 

Jonathan Eliasson på Klarälvsgården menar att SiS är inne i en säkerhetsresa som har visat goda resultat. 

– Målet har varit att höja säkerheten och vi har infört säkerhetssamordnare, samt tydligare rutiner kring att säkerhetsbedöma de intagna. 

Men det tycks finnas ett stort mörkertal. Sveriges Radio rapporterade nyligen att personal på SiS-boendet Fortunagården i Värnamo inte vågade larmade polisen när en klient – som de intagna kallas –  upprepade gånger framförde hot om en väpnad fritagning. Skälet var att personalen var orolig för att bryta mot sekretesslagstiftningen. Och ett inslag i Ekot förra året visade att mängder av våldsinslag mot personalen på SiS-hem inte polisanmäls, av samma anledning. 

En annan oroande trend är att fritagningar, där den intagna får hjälp utifrån, har blivit vanligare. En lagändring som genomfördes 2019 innebar att ungdomar ska ha tillgång till egen mobil minst en timme per dag. Jonathan Eliasson är kritisk till den lagen.

– Vi började utmanas mer av fritagningar sedan lagen tillät en frikostigare användning av mobiltelefoner. Fler har kunnat kommunicera med omvärlden och planerat sina fritagningar. SiS har varit tydliga med detta och jag vet att regeringen arbetar med frågan, säger han. 

Mehmet berättar om flera allvarliga händelser där han direkt eller indirekt har varit inblandad och där de intagna har meddelat sig via mobiltelefon. 

– En fritagning slutade med att en kollega blev knivhuggen i handen. Han har slutat här, berättar Mehmet och fortsätter: 

– Han var ute med en ungdom på en aktivitet. De har rätt att gå och handla under överinseende av en eller flera behandlingspedagoger. Men de hann inte långt. Fortfarande inne på institutionens område dök det upp ett antal killar. 

Tjejen hade meddelat dem att hon skulle ut och handla.

– Min kollega försöker övertala tjejen att inte följa med dem. Det uppstår tumult och när han försöker skydda sig får han kniven i handen. 

David Söderman är institutionschef på Rebeckahemmet. Han är medveten om de problem som kan uppstå, både i glappet mellan psykiatrisk tvångsvård och LVU, men också om problemen med att intagna använder sina mobiler. 

– Vi har inte möjlighet att ha personal som bara står och väntar på att transportera ungdomar. Polis och kriminalvård är inte alltid tillgängliga och vi har påtalat problemet många gånger. 

– Vad gäller fritagningarna är det sällan som det sker planerade hot eller attacker mot oss. Ofta uppstår skadorna i tumultet i samband med avvikning, säger han. 

Enligt Mehmet fanns också ett fall från förra sommaren då en intagen skulle gå på bio med en  behandlingspedagog som eskort. På vägen blev hon fritagen av ett gäng killar.

– Kollegan larmade och jag åkte ut. Men hon var redan borta. Det visade sig senare att hon blev drogad och våldtagen av flera av de män som fritog henne. Hon ringde själv polisen. När hon kom tillbaka grät hon en hel vecka, säger Mehmet. 

Fokus har inte kunnat få dessa uppgifter bekräftade eftersom Rebeckahemmet inte hittar någon indicentrapport från händelsen.

Mehmet menar att låg bemanning orsakar många av de svåra situationerna. 

– Det är illa att vi måste vara ensamma med ungdomarna i så stor utsträckning. Anställda slutar ofta snabbt. Efter två år på min nuvarande avdelning är jag den som har varit där längst, säger Mehmet. 

David Söderman har också noterat hur trycket på SiS-hemmen har växt. Behovet av platser ökar och på Rebeckahemmet har det varit fullbelagt länge. Problemet har tilltagit i takt med ökad segregation och gängkriminalitet. 

– Självklart önskar jag mer personal för att kunna göra ett ännu bättre arbete. Ungdomarna ska vårdas och återanpassas till samhället. Men just transporter och aktiviteter utanför SiS-hemmet är personalkrävande och ett ständigt pussel. Jag vill dock mena att vi gör det på ett säkert sätt, säger han. 

Fotnot: Fokus har korrigerat artikeln. Det stod tidigare att 848 personer har avvikit från SiS-hemmens drygt 700 platser förra året. Fokus försågs med ett felaktigt underlag av SiS juridiska avdelning. Antalet avvikningar var 612 för 2022, och antalet SiS-hemsplatser var drygt 1 000 när även hemmen för vuxna missbrukare (LVU) inkluderas.

***

Läs även: Svenska lärosäten – guldgruva för spioner

Läs även: Förvaret inifrån: "Vi släpper ut fler på gatan än vi utvisar"