Svart är det nya svarta

Rosa var det nya svarta – för tio år sedan.  Då gick färgen från börssidorna till direktörsskjortorna och ni hör ju själva, steget var inte särskilt långt. Konstigt nog har kulören rosa ändå kvar sitt gamla rykte som progressiv och spännande och har nyligen rentav hajpats som »farlig färg« i en bok av socialantropologen Fanny Ambjörnsson. Det måste ha varit därför som moderaterna vid sitt Sverigemöte nyligen dränkte scenen i rosa neonljus och gav Fredrik Reinfeldt  karamellrandig slips. Snyggt, visst, men hur kittlande är skärt i dag egentligen i politiken?

Annat är det med svart.  Trendkänslige moderate statssekreteraren Per Schlingmann har på sistone siktats i mörk kostym och liknar de nya byline-bilderna för Expressens politiska reportrar. De är numera svartklädda och beslipsade à la begravningsentreprenörer. Nu snackar vi modegrad. En av Stockholms större pr-byråer lär ha parollen »du ska alltid vara lite bättre klädd än din kund«, vilket betyder mörk kostym. Slutsats: det är numera okej att vara lite bättre klädd än den som är lite sämre klädd, även om denne någon är ens kund, väljare eller lösnummer-köpare. Vad det nu säger om samtiden.

Kanske är det kontrasterna som är grejen. Skulle Anders Borg kunna bära mörk kostym utan att ha hästsvans? Vad skulle hända om Svenska Dagbladets superseriösa ledarredaktion började uppträda i svart från Savile Row? Osäkert.

Förklaringen kan förstås vara en helt annan. Man får ta spjärn när modet och världsekonomin löper amok samtidigt. I vår gäller sorbetfärger och hetast av allt är – mintgrönt.

Undra på att politikerna tar skydd under mörk kostym och tryggt grisrosa. Vad skulle annars hända med räntan?