Svenska lärosäten – guldgruva för spioner

Nyligen berättade Fokus att andelen forskare med utländsk bakgrund på svenska lärosäten ökar snabbt. Förra året var exempelvis två av tre antagna forskare inom naturvetenskap utländska medborgare, enligt Universitetskanslerämbetet. Påfallande många av dessa kommer från länder som Kina, Ryssland och Iran som är problematiska ur ett säkerhetsperspektiv eftersom det är väl känt att de bedriver ett omfattande spionage. 

I oktober förra året uppdagades att en forskare vid universitetet i norska Tromsö hade gripits av PST, Norges motsvarighet till Säpo. Mannen visade sig i vara rysk spion.  

Nu kan Fokus avslöja att det finns ett antal liknande fall på svenska universitet och högskolor där Säpo misstänker spionage. 

– Ja så är det. Samma typ av försök och samma typ av hotbild, likt fallet i Norge, riktas även mot svenska lärosäten. På senare år har vi kunnat se en intensifierad aktivitet när det kommer till främmande makts underrättelseverksamhet vid våra lärosäten, säger Adam Samara, presstalesperson på Säkerhetspolisen.  

Han berättar att hotet är extra allvarligt från just de nationer som i stor utsträckning får forskartjänster här i landet.  

– Det är en form av aktivitet vi ser väldigt allvarligt på. Generellt sätt, avseende underrättelsehotet från främmande makt, så är det först och främst Ryssland, Kina och Iran som det gäller.  

Hur ser du på att flera lärosäten, som KTH och Uppsala universitet men även andra, genom åren har anställt många forskare med bakgrund från just de länder du nämner?  

– Det är en aspekt som lärosäten, liksom många andra arbetsplatser, behöver förhålla sig till. När det kommer till säkerhetsskydd är det i första hand verksamheterna själva som ska göra en analys av vad som är skyddsvärt och hur skyddet ska byggas upp.  

Och även om forskaren själv inte har för avsikt att bli spion kan hemlandet i vissa fall utöva påtryckningar och tvinga vederbörande till det, menar Adam Samara.  

– Kinesiska medborgare kan tvingas av den kinesiska regimen att dela med sig av information. Det är en press som Kina sätter på sina medborgare oavsett om de är i Kina eller utomlands.  

Pågår det just nu fall av spioneri vid våra universitet? 

– Jag kan inte uttala mig om det. Men vi har sett flera fall där vi har lyckats sätta stopp för denna typ av aktivitet i ett tidigt skede.  

Efter Fokus förra artikel om den höga andelen utländska forskare i Sverige hörde flera personer av sig och berättade om egna upplevelser där det legat nära till hands att misstänka spionage.  

– Jag har länge varit väldigt oroad för ryssarna vid våra forskningsinstitutioner. Det har varit en sådan enorm naivitet. ”Vi kan inte diskriminera någon även om det är en ryss”, säger man. ”Det är viktigt för oss med internationellt utbyte”, är en annan förklaring, säger en professor vid en institution som bedriver forskning som är mycket känslig för rikets säkerhet. Där fanns en doktorand med ursprung i Ryssland som misstänktes för att olovligen befatta sig med känslig information och där Säpo kopplades in.  

Men enligt professorn, som i likhet med andra uppgiftslämnare i detta ämne vill vara anonym, är tystnadskulturen stor inom akademin och ingen vill slå larm ”i onödan”. 

– I forskningsvärlden handlar allt om pengar. Alla vill ha anslag till sina forskningsprojekt. Du vill inte hamna på en svart lista eller anses obekväm. Då hamnar du lätt i kylan och blir utan pengar. Tystnadskulturen inom akademin är öronbedövande.  

En källa vid ett annat av de större svenska lärosätena berättar att där nästan inte finns några svenskar inom forskningen – och att många av de som arbetar där nu kommer från stater som Säpo klassar som säkerhetsrisker.  Det enskilt vanligaste ursprungslandet är Kina. Hör representation har även Iran, Indien och Italien. Även Ryssland finns representerat. 

Och på listan över anställda vid matematiska institutionen vid Uppsala Universitet finns många namn som klingar som om de kommer från ett högriskland.  

– Forskning inom matematik kan vara mycket säkerhetskänslig. Man kan komma i åtnjutande av information om FRA, kryptering, cybersäkerhet, med mera. Det är så olämpligt det kan bli, säger en forskare.  

En annan anonym röst – från ett av de mindre universiteten i Sverige – berättar följande: 

– Vi anställde en forskare för en tid sedan som kom från ett land i Mellanöstern. Under processen ringde Säpo. Vi skulle hålla ögonen på den här personen.  

Källan berättar att Säpo upplyste om att forskaren hade hoppat mellan olika lärosäten i Europa och saknade giltigt arbetstillstånd i Sverige.  

– När jag påpekade det olämpliga för det universitet som hanterade anställningen blev personalen sur på mig då de ansåg att jag satte mig på tvären.  

En professor vid ett av de största lärosätena säger att de misstänkta spionerna ofta är de trevliga, socialt kompetenta – och nyfikna.  

– Träffar du en person som intresserar sig särskilt mycket för dig och din person med utländsk härkomst som arbetar inom säkerhetsindustrin, då ska du dra öronen åt dig. Oftast får de tillträde till nätverk som kan vara mycket säkerhetskänsliga, som FOI, Polisen och Säkerhetspolisen, säger professorn.  

Kungliga Tekniska Högskolan har samarbetat med kinesiska universitet länge och ser det som något i grunden positivt. Bland annat har man haft ett intensivt utbyte med universitetet i Zhejiang.  

– Du behöver bara gå ut och ställa dig på Osquars backe (utanför KTH). Du möter i princip bara kineser och koreaner. KTH har varit enormt positiva till Kina men man har gjort bort sig. De har varit naiva, säger en anställd vid KTH.  

Magnus Ranstorp är terrorforskare vid Försvarshögskolan. Han instämmer i bilden av att lärosäten i Sverige är mycket känsliga för infiltration och spionage. 

– Både studenter och forskare kommer hit och positionerar sig på olika nyckelarenor inom den högteknologiska sektorn och energisektorn i Sverige. Oftast råder mycket stor naivitet och dåligt säkerhetsmedvetande just inom akademin. Och eftersom svenska medborgare blir färre och färre vid dessa institutioner ökar känsligheten, säger han och pekar också på ett annat problem.  

– Ofta används forskare för att saluföra konfliktytor mellan olika länder. Jag har själv blivit utsatt i mitt arbete mot våldsbejakande islamism, vilket jag skrev om i Expressen för ett par år sedan. Främmande makt tar hjälp av akademiska aktivister för att undergräva legitimiteten hos andra forskare som uppfattas som obekväma. I mitt fall använde man islamofobi som slagträ.  

***

Läs även: Allt färre svenska studenter på forskarutbildningarna

Läs även: Din granne kan vara en hemlig agent