Svenskar förstår islam sämre än resten av världen – och det är forskningens fel
Hemligheten bakom att förstå utvecklingen i Mellanöstern stavas ”sociokulturella strukturer”.
Bild: AP
Syriens diktator Bashar al-Assad flydde till Ryssland före jul och en islamistisk organisation tog över. Några jublade men andra bävade snart för vad som skulle komma och de har inte blivit mindre oroliga efter de senaste veckornas rapporter om våldsamheter och mord på bland annat alawiter och kristna.
Vare sig det handlar om den pågående revolutionen i Syrien eller någon av de många jihadistiska rörelserna i Mellanöstern framstår islamisterna som obegripliga för oss som kommer från stabila välfärdsstater. Vad är det här för människor, kan de inte bara skärpa sig, bli normala? Så tänker vi med statsmarinerade sinnen som läser in ”det egna” i ”det andra” och har svårt att inte lägga västerländska raster på förhållanden som inte går att jämföra med våra egna. Det här är länder där politiska ideologier så som vi känner dem är helt okända.
När sekulära svenskar letar förklaringar till eländet fastnar blicken på det mest påtagliga, det som alla ”därborta” ständigt hänvisar till: islam. Därför blir slutsatsen: väck med islam så löser sig allt, för muslimernas tro är ju uppenbarligen inte (som de själva säger) fredens religion. Men under ytan ligger något annat som det forskas om på universitet i världen, men lite, om ens alls, i Sverige – sociokulturella strukturer.
Haian Duhkan, född och uppväxt i Palmyra i Syrien, är knuten till universitetet i skotska S:t Andrew. Han skriver i boken State and Tribes in Syria – Informal Alliances and Conflict Patterns att studier om stam- och klansamhällen är sorgligt förbisedda, också internationellt när det kommer till Syrien. ”Forskningens fokus har legat på religiösa och politiska identiteter, särskilt uppdelningen mellan större religiösa fraktioner såsom sunniter och shiiter, som tenderat att överskugga stamidentiteter och lojaliteter.” Svenskar kan ha svårt att ta till sig detta för vi har en välfärdsstat som garanterar oberoende, jämställdhet, hbtqi-rättigheter, självförverkligande och friheten att slippa dras med släkten om vi inte vill. Det gäller också i valet av partner. Vi har friheten att gifta oss på så lösa grunder som känslor.
Antropologen Akbar S Ahmed, med rötter i Pakistan och professor vid American University i Washington, skiljer mellan ortodox islam och det han kallar ”tribal islam”. Hade det funnits någon som han i Sverige hade vi fått nycklar för att förstå nyblivna svenska fenomen som könsstympning, parallell rättsskipning och det där begreppet heder, som kan ta sig uttryck i en känslighet för minsta kränkning mot en själv, familjen eller religionen. Hur ska vi svenskar förstå vad som är förislamiska sedvänjor som fortlever och nu legitimeras i religionens namn? Vem berättar för oss vad det innebär att läsa Koranen genom klanens glasögon, denna dominerande sociokulturella ordning som utgör starkare identitetsmarkör än religionstillhörigheten i sig?
Vi saknar tyvärr en Ahmed som förklarar klanens kodex av gästfrihet, heder och blodshämnd som in i modern tid fortsatt utgöra centrala element i länder som Syrien, Afghanistan och Somalia. ”Blodsfejden, där en klan eller familj hämnas för en attack mot en av dess medlemmar genom att attackera angriparens grupp, är också icke-islamisk”, skriver Ahmed.
”Denna cykel av hämnd och mothämnd är skyldig till mycket av våldet i den muslimska världen under kriget mot terrorismen, särskilt när stammarna blir involverade i statliga eller utländska väpnade styrkor.” Här finns tolkningsnycklar till att föreställa sig människor med en annan kognitiv förståelse av vad ett samhälle är, men att det ändå finns en inre logik i deras världsbild.
Vi står också frågande när en tidigare krigare för IS och al-Qaida träder fram och med minimalt med våld får Bashar al-Assad att fly landet hals över huvud. Vilka magiska krafter besitter den mystiske Ahmad Hussein al-Shara? Eller var det månne hans förmåga att läsa av, lyssna till och samarbeta med lokala makthavare, shejker för stammar och klaner, som låg bakom maktövertagandet? I flera år verkade han i det tysta i Idlib, hade återkommande möten och konferenser och religiösa firanden med federationen. Han lät dem till och med utöva lokalt styre enligt den urgamla arabiska sedvanerätten urf. Kanske var det för att han lyckades vinna så många av de stora klanernas förtroende som stad efter stad så enkelt kunde erövras.
Men hur ska vi svenskar begripa det? Ingen förklarar ju.
***
Syriens diktator Bashar al-Assad flydde till Ryssland före jul och en islamistisk organisation tog över. Några jublade men andra bävade snart för vad som skulle komma och de har inte blivit mindre oroliga efter de senaste veckornas rapporter om våldsamheter och mord på bland annat alawiter och kristna.
Vare sig det handlar om den pågående revolutionen i Syrien eller någon av de många jihadistiska rörelserna i Mellanöstern framstår islamisterna som obegripliga för oss som kommer från stabila välfärdsstater. Vad är det här för människor, kan de inte bara skärpa sig, bli normala? Så tänker vi med statsmarinerade sinnen som läser in ”det egna” i ”det andra” och har svårt att inte lägga västerländska raster på förhållanden som inte går att jämföra med våra egna. Det här är länder där politiska ideologier så som vi känner dem är helt okända.
När sekulära svenskar letar förklaringar till eländet fastnar blicken på det mest påtagliga, det som alla ”därborta” ständigt hänvisar till: islam. Därför blir slutsatsen: väck med islam så löser sig allt, för muslimernas tro är ju uppenbarligen inte (som de själva säger) fredens religion. Men under ytan ligger något annat som det forskas om på universitet i världen, men lite, om ens alls, i Sverige – sociokulturella strukturer.
Haian Duhkan, född och uppväxt i Palmyra i Syrien, är knuten till universitetet i skotska S:t Andrew. Han skriver i boken State and Tribes in Syria – Informal Alliances and Conflict Patterns att studier om stam- och klansamhällen är sorgligt förbisedda, också internationellt när det kommer till Syrien. ”Forskningens fokus har legat på religiösa och politiska identiteter, särskilt uppdelningen mellan större religiösa fraktioner såsom sunniter och shiiter, som tenderat att överskugga stamidentiteter och lojaliteter.” Svenskar kan ha svårt att ta till sig detta för vi har en välfärdsstat som garanterar oberoende, jämställdhet, hbtqi-rättigheter, självförverkligande och friheten att slippa dras med släkten om vi inte vill. Det gäller också i valet av partner. Vi har friheten att gifta oss på så lösa grunder som känslor.
Antropologen Akbar S Ahmed, med rötter i Pakistan och professor vid American University i Washington, skiljer mellan ortodox islam och det han kallar ”tribal islam”. Hade det funnits någon som han i Sverige hade vi fått nycklar för att förstå nyblivna svenska fenomen som könsstympning, parallell rättsskipning och det där begreppet heder, som kan ta sig uttryck i en känslighet för minsta kränkning mot en själv, familjen eller religionen. Hur ska vi svenskar förstå vad som är förislamiska sedvänjor som fortlever och nu legitimeras i religionens namn? Vem berättar för oss vad det innebär att läsa Koranen genom klanens glasögon, denna dominerande sociokulturella ordning som utgör starkare identitetsmarkör än religionstillhörigheten i sig?
Vi saknar tyvärr en Ahmed som förklarar klanens kodex av gästfrihet, heder och blodshämnd som in i modern tid fortsatt utgöra centrala element i länder som Syrien, Afghanistan och Somalia. ”Blodsfejden, där en klan eller familj hämnas för en attack mot en av dess medlemmar genom att attackera angriparens grupp, är också icke-islamisk”, skriver Ahmed.
”Denna cykel av hämnd och mothämnd är skyldig till mycket av våldet i den muslimska världen under kriget mot terrorismen, särskilt när stammarna blir involverade i statliga eller utländska väpnade styrkor.” Här finns tolkningsnycklar till att föreställa sig människor med en annan kognitiv förståelse av vad ett samhälle är, men att det ändå finns en inre logik i deras världsbild.
Vi står också frågande när en tidigare krigare för IS och al-Qaida träder fram och med minimalt med våld får Bashar al-Assad att fly landet hals över huvud. Vilka magiska krafter besitter den mystiske Ahmad Hussein al-Shara? Eller var det månne hans förmåga att läsa av, lyssna till och samarbeta med lokala makthavare, shejker för stammar och klaner, som låg bakom maktövertagandet? I flera år verkade han i det tysta i Idlib, hade återkommande möten och konferenser och religiösa firanden med federationen. Han lät dem till och med utöva lokalt styre enligt den urgamla arabiska sedvanerätten urf. Kanske var det för att han lyckades vinna så många av de stora klanernas förtroende som stad efter stad så enkelt kunde erövras.
Men hur ska vi svenskar begripa det? Ingen förklarar ju.
***
